|
K o n u n g x b a l k e r.
I. Sverikis rike ær aff sweom oc gothom saman komit, huilkit j sik haffuer siw biscops döme oc ælleuo lagmanz döme.
II. ¶ Ey maa j swerike wtan een konunger oc een konungs krona wara, oc
alle jnbyggiara æro honom lydno skyldoge epter laghom.
III. ¶ Til rikit ær konunger wæliande oc ey arffuande, oc huru han wælias scal.
IIII. ¶ Edha som konunger swæria schal, oc huru han scal sweria.
V. ¶ Edha som laghmen, landzmen oc almoghen sculo sinom konunge swæria.
VI. ¶ Konunger ægher eriks gathu rida, oc landzmen honom fölgia, hwar j lagsaghu sinne, meth grudh oc giislom.
VII. ¶ Huru konunger wigias scal oc kronas.
VIII. ¶ Huru konunger scal raadh siit taka, oc om thera edha.
IX. ¶ Talar nokor a konung eller hans raad.
X. ¶ Konunger wil a giffto ganga, oc husfrw sinne morgongaaffuo giffua.
XI. ¶ Huru frelsis men scula konnunge tiena meth wapnom oc hæstom, oc om wapnasyner, oc huru bonde maa fræls warda.
XII. ¶ Om the som wapn syn scula scoda, oc huru hon skudas scall.
XIII. ¶ Om frelsis man eldes oc warder oför, huru han scal tha kronone tiena.
XIIII. ¶ Huru frelsis man maa wndan frelse ganga.
XV. ¶ Æro flere frelsis men saman om disk oc dwk, huru the tha tiena scula.
XVI. ¶ Löner man sik wndan kronona tienist eller wapna syn, hwat plight honom bör, oc hwat forfal han vrsaka.
XVII. ¶ Om hans pligt som rymer wndan konungs baner, oc huru han maa sina orsækt göra.
XVIII. ¶ Warder man faangin j konnungs tienist, oc mister hæst eller haawor.
XIX. ¶ Mista tienisto men thera hæsta j hwsbondans tienist, eller j andre maatto.
XX. ¶ Dör frelsis manz hæster för æn wapn syn hafs, huat honom bör göra.
XXI. ¶ Huru frelsis manz barn mogho frelse nywta epter faders dödh.
XXII. ¶ Huru frelsis ænkior mogha frælse nywta oc forwærka.
XXIII. ¶ Huru erchebiscoper, biscopa, ryddara oc swena oc foghata ægha
til konnung ridha, oc om sak thera ther a mot göra.
XXIIII. ¶ Huru heretzhöffdinge scal tæfwerne j landeno leggia, oc om thera æmbete.
XXV. ¶ Om gæste koma flere til tæffuerne æn rwm faa, oc om han wil ey
sith æmbete vppehalda, oc bönder wilia ey herberge læna.
XXVI. ¶ Huru the laghsökias scula som waldgæsta oc ræna tæffuernara, preste eller bönder.
XXVII. ¶ Om waldgæstara göra eller faa draap eller saar.
XXVIII. ¶ Hwar som jordh eller andra æghodeela taker aff androm meth waldz wærkom.
XXIX. ¶ Hwar som malsegande ræth giffuer androm, oc om nokor gör sik
til maalsman j annars sak; huar som wil oc sökia for annan, han swari
oc for han.
XXX. ¶ Then som swikelica dragher wnder sik skat skylloga iordh meth
köp eller meth skipte, ær konungs tiuffuer; oc som frelsis iordh erfuis
j skath, swa twært a moth; oc ath bonde ey köpe skatta jord mere æn han
ær ful sædha oppa.
XXXI. ¶ Gör man gerningh aa then som konnunger hauer takit j sin friid meth bref.
XXXII. ¶ Sak thes som bryter konnungs dom, eller thes hans dom hauer, oc huru hon mætas scall.
XXXIII. ¶ Huru konunger ægher hielpa them til rætta, som gældh aff androm kræfuer.
XXXIIII. ¶ Sak thes som bærsar j konungs parkom, oc hwat konungs parka ær.
XXV. ¶ Tolff sculu wælias i laghsagu huarie, som ræt scula styrkia och
fulfölgia ofuer them som bryta moth konungs balkenom, oc om thera edh.
XXXVI. ¶ Huru waldzgerninga scula kæras oc kunnogas; then som tilkæris
komme feloger fore the XII, oc om han iæffuar nokon aff them wildoghan
wara.
(I.)
Swerikis Rike ær af hedne værld saman komith, af swea och gotha landh;
swea kalladis nordan skogh, och gotha sunnan scogh. Twenne æra gotha j
suerige, östgota oc wæsgotha. Ey findz gota nampn j flerom landom fast
standande wtan j swea Rike, for thy ath aff them wt spreddis gota nampn
j annor landh, som scripten sigher. §.1. Thetta Riket hauir i sik VII
biscops döme oc XI laghmanz döme meth landamærom thera. Första ær
erchebiscops dömit i vpsalom, som hauer j sik eth laghmanz döme ofuer
alt vpland. Annat ær linköpungs biscops döme, som hauer j sik tw
laghmanz döme, östergötland oc ölandh. Tridia ær scara biscops döme,
som hauer i sik tw laghmanz döme, wæstergötland och wærmelandh. Fierda
ær strengenæs biscops döme, som haffuer i sik tw laghmanzdöme,
swdermanna land oc nærike. Fæmpta ær westeraars biscops döme, som
haffuer j sik eth laghmanz döme, wesmanna landh oc dala. Sietta ær
wexio biscops döme, som hauer j sik tiiheredh laghmanz döme. Siwnda ær
aabo biscops döme, som hauer j sik tw laghmanz döme, norfinna oc
swderfinna.
II.
Yffuer alt swerike scal ey konungslik krona eller konnunger wara wtan
een. Han ægher styra oc raadha borgom oc landom, vpsala ödhom, kronona
gootz oc allom konungslikom ræth oc ingældom, eensak sina hawa, dwlga
draap oc dana arff oc saköris bruth siin offuer alt swerike, som lagh
och rættir ær; tho swa, ath andelikit oc wærlzlikit frelse nyute siin
preuilegia oc gambla friiheet. §.1. Engte aff tessom fornempdom, som
för ær sagt, maa konunger minzska for androm konunge; gör thet nokor
konunger, æghe tha then konunger epter komber waaldh thet ater kalla
och taka om han gither. §.2. Alle oc the som j rike hans byggia oc boa,
ægha oc scula honom lydno halda, budh hans standa oc til tienisto wara,
serlica a landa mærom land ath wæria, oc ey ytermere meth herfærd fara
wtan godwilia thera fanghnom.
III.
Nu ær till konungs riket swerike konunger wæliande och ey ærffuande, æn
the konungh misth haua, tessom lundom, ath fornempde lagmen, huar aff
laghsagu sinne, sculu meth samtycke alla thera j lagsagu boande æru,
XII men taka, withra oc snælla, oc meth them aa nempdom daghi timelica
til mora tingh koma, konung at wælia. Första röst ægher laghman aff
vpland haua, oc the meth honom nempde æra, han til konungh wælia; ther
næst hwar laghman epter androm, sudermanna, östgöta, ölandz, thiihæretz
wesgöta, werma, nærike, wæsmanna oc finlandz; the ægha han til krono oc
konungs döme wælia, landom raadha oc rike styra, lagh styrkia oc friidh
halda; tha scal han dömas till vpsala öde. §.1. Huilkin een aff jnrikis
föddom, oc helzt aff konunga synom æn the til æra, af allom tessa
laghmanna röstom, eller aff flæstom laghmannom tilnempdom, warder til
konungs takin, sculu fornempde lagmen han til konungh döma.
IIII.
Nu a sama dagh oc stadh ægher konunger allom jnrikis boandom tryggia
eda sina swæria oc gaanga. §.1. Förste articulus ær ath han scal ælsca
gudh oc the helga kirkio, oc ræth henna styrkia, oskaddom allom
konungslikom ræth, kronona oc alz swerigis almoga. §.2. Annar articulus
ær ath han scal alla ræthwiso oc sannind styrkia, ælsca oc göma, oc
alla wrangwiso oc osannindh oc allan oræth nidher tryckia, baade meth
ræth oc konnungsliko wælde sino. §.3. Tridia ær ath han scal trygger oc
troen wara allom almoga sinom, swa at han scal engen fatighan eller
rikan forderfua a liiff eller limi, wtan han ær laghlica forwnnen oc
dömder epter suerikis scrifnom laghom; ey scal han oc nokraledis nokot
gootz fasth eller löst aff nokrom taka eller affhenda lata, wtan epter
laghum eller laghadomom. §.4. Fierde articulus ær ath han scal meth
sins raadz radhe j swerige rike sino swerike styra oc raada meth
jnföddom swenskom mannom oc ey wtlendzkom, oc at han ey wtföddan man j
raad hans j swerike taki, oc ey laty hwsom eller landom raada, ey
wpsala ödom eller swa gamblo kronone godze, ath engen minnis eller aff
sanne sagu weet huru thet först wnder kronona kom. §.5. Fæmpte
articulus ær ath konunger ægher göma hws oc land meth aarlicom ingeldom
thera oc landa mærom, oc wæria epter magt sinne, swa at engte aff
tessom fornempdom minskes fore them konunge epter komber, thy ath han
ægher wald thet meth ræth ather taka; eller worde sköt konnungs döme
grefua döme eller minna. §.6. Siette articulus ær ath konunger ægher
liffua widh vpsala ödhe, krono gotz oc aarlika lagha wtskylder aff
landom sinom, oc engen nyan twnga eller aleghn a land siit leggia, vtan
meth swa forskælom: först æn wtlendzker hær, hedin eller cristen, wilia
landh hans hæria, eller nokor jnlændis sæter sik mote konunge, och
konunger giter sik ey androm lundhom warth, eller barn siit son eller
dotter giffta, eller konunger scall kronas eller erics gathu sina
ridha, eller konunger torff widher hws sin eller vpsala ödhe byggia; j
tolkom fallom tha scal biscoper och laghman aff laghsagu huarie, oc VI
aff hofmannom oc VI aff almoganom, thet millan siin wægha, hwat hielp
almogen scal oc maa drageligast göra konunge sinom. §.7. Siwnde
articulus ær at konunger scal kirkiom, klærkom oc klostrum, riddarom oc
swenom, oc huars thera hionom oc gotzom, alt gamalt frelse, friheet oc
preuilegia halda, oc swerikis lagh, the som almogen meth godwilia oc
samtykkio widertakit hauer, halda oc styrkia oc wæria, swa ath engen
olagh gange offuer ræth lagh; serlica ath engen wtlendzsker rætter
draghis jn i riket almoganom til twnga, oc engen ny lagh gifuis
almoganom wtan ja oc godwilia thera fangnom. Han scal oc almoga sin
allan frida oc frelsa, serlica then spaka, som meth spækt oc meth
laghom wil liffua, swa for ostyrlicom oc wrangwisom jnlendzskom som for
wtlændzkom; serlica j aminnilse haua oc halda at styrkia kirkio friid,
things fridh, qwinno friid oc heemfriidh. Alder fridher ökis oc ofrider
for gangs, epter thy som konunger ær rætwiiss till. §.8. Nw ægher
konunger eedh siin swæria a book, oc helgodoma j handh sinne halda, oc
swa sigia: swa bidher jach mik gudh hullan baade til liif oc siel,
jomfrw sancta maria oc sancte eric konung, oc all helgon oc helga doma
the jak ahalder, ath jak scall alla vptalda oc fornempda articulos
styrkia oc halda, epter kunnist oc bæzsta samwiti mino. Oc ægher
konnunger, meth vphaldne hand sinne, gudhi oc almoga sinom a tryggia
tro loffua eedh sin halda wiidh allan almogan sin, wngan oc gamblan,
oföddan som föddan, widh okæran som kæran, wiidh fraawarande som
nærwarande, oc konungs eedh hördo, oc i engo bryta, wtan helder ökia
meth allo godho, oc serlica meth konungslikom kerleek sinom. Gudz
kerleker see meth konunge waarom oc allom almoga hans. §.9. Tha han ær
swa aff laghmannom oc landzmannom walder oc til konungs dömdher, oc
hauir edha sina gaangit, som för ær sagt, tha ær han laghliker konunger
offuer alt swerike. Sidhan maa han læn laæna, rike sino styra, oc allo
thy som för ær sagt; ther til j rike sino aff gudhi högsta dom haua
ofuer alla werlzlica domara, oc swa almogans keromaal epter laghum
eller epter wthletta fulla sannindh höra, huat han helder will.
V.
Nu ægher laghman j vplandom, oc hwar aff laghsagu sinne, oc alder
almogen meth them nærwarande tha konunger taks, tessa edha ganga. §.1.
Förste articulus ær ath alder almogen j swerike boande scal han fore
konung haua, waald hans oc allan konungslikan ræth styrkia. §.2. Annar
ær ath wii sculom honom rætta lydno halda, oc budh hans fulkompna, j
allo thy som oss swarlikit ær baade for gudhi oc mannom, honom at biuda
oc oss ath göra, allom ræt haldnom, hans oc waarom. §.3. Tridhi ær ath
wi sculom honom trone oc hulle tienista men wara, serlica meth herferdh
til landamæris, rike oc landh meth honom wæria. §.4. Fierde articulus
ær ath almogen, som aff alder hauir warit oc æn ær skatskylloger, ægher
oc scal alla aarlica lagha wtskylder sina konunge sinom gifua oc wtgöra
meth godwilia wtan alla trytzsko, hona flytia oc föra epter konungs
wilia oc sielfra thera ræth. §.5. Sidan scal laghmadher oc almoge alla
edha thera sweria a book oc helgadoma; tha ægher laghmader hand sina
vphalda, bidhiandis sik oc allom almoganom swa gudh hullan baade til
liiff oc siel, jomfrw sancta maria, sancte eric konung oc al helgon oc
helgadoma the han ahalder, ath the scula alla vptalda oc fornempda
articulos widh konung sin halda oc styrkia epter bæzsta kunnist oc
samwiti thera, oc meth vphaldnom handom gudhi oc konunge sinom a
tryggia tro lofua eedh thera halda; oc meth tessom edom oc troloffuan,
som laghman oc almoghen hauir lofuat oc sworit konunge sinom, bindz
bade wnger oc gamal, ofödder som födder, okær som kær, fraawarande som
nærwarande, som edha sworo oc troo loffuado.
VI.
Nu ægher konnunger erics gatu sina ridha, oc landzmen ægha honom fölgia
oc giisla sætia, the han feloger oc siker ær a, oc eda swæria tessa,
som för æru sagde; oc ægher konunger j lande oc laghsaghu hwarie lofua
oc jetta ath han scal them alla eda sina halda, som han swor wiidh mora
steen tha han först til konungs toks; oc ægher almogen konunge lofua
thet sama haalda, som the j vpsalom sworo. §.1. Nu ægher han rætsyles
om land ridha; tha ægha the j vplanda laghsagu boanda æru fölgia honom
offuer laghsagu thera til strengenæs; ther ægha sudermen wider taka, oc
honom meth grudh oc giislom sinom mötha, oc fölgia honom till swiin
twna; ther sculu ösgöta möta honom meth giislom sinom, oc fölgia honom
gynom landh siit oc til midhian scog a holawiid; ther scula
smalenningia honom möta, oc fölgia honom til jwnabæk; ther ægha honom
wesgöta möta meth grudom oc giislom, oc fölgia honom til romundaboda;
ther ægha honom nærike möta, oc fölgia honom gynom land siit jntil
vphuga bro; ther scula honom wæsmen möta meth grudh och friidh, oc
fölgia honom til östens broo; ther scula honom vplenninga möta, oc
fölgia honom til vpsala. §.2. Kan ey konunger til findland koma, tha
scal drotzten, eller een annar aff konungs raade, meth biscopen aff
aabo baade göra oc anama eedha, som forscrifuit staar, a konnungs
wegna, oc wari swa fasth som konunger thet sielffuir giorde. Tha ær
then konunger til landz oc rikis laghlica komen, oc erics gathu sina
ridith hauer, walder som lagh sigia, oc meth edom och meth ordom,
landom oc landzmannom sinom giort alt thet han them och the honom ægha
göra.
VII.
Nu tha konunger wil, tha scal han j vpsalom wigias oc kronas, eller
annar stadz j rike sino, epter wilia oc fallom sinom; tha aff
erchebiscope helzt for wærdogheet sculd beggia thera.
VIII.
Nu tha konunger walder ær, tha ægher han raadh siit taka oc wælia,
först erchebiscop oc swa lydbiscopa, swa marga aff them som honom
fallit ær, aff them som i hans rike boa, oc adhra klerka som honom æra
nytte. §.1. Tolff ægha j konungs raade wara aff riddarom oc swenom, oc
ey flere; the fornempde biscopa, clerka, riddara oc swena ægha konunge
eedh sin swæria. Först sculu the swæria a gudh oc helgadoma som the
ahalda, ath the scula konunge raada thet som the wita for gudhi honom
oc lande hans nyttogt oc gagnligth wara, thet ey lata fore wild sculd,
frendsæmio, maaghsæmio eller wenscap. Annat ath the scula han styrkia
til rikesens ræth meth alle thera magt, ath han moghe alla the edha,
som han hauer rikeno sworith oc almogen honom, wæl ath halda; och thet
sama sculu the sielffua sik jætta ath halda. Tridia ær ath the scula
alt thet lönlikit halda som konunger wil lönlikit haua, oc huargen
vppenbara ther honom eller hans rike maa skadi aff koma.
IX.
Huar som talar a konung eller konungs raadh, een eller flere, thet a
heder thera gaar eller æro, oc kan thet ey fultyga; witna swa VI gode
men som thet hördo, warde hals huggen. Talar han annor smælik ordh, som
ey gaa a hedir eller æro, böte XL marker, eller ligge i konungs
hektilsom een maanadh, oc æti watn oc bröd.
X.
Nu wil konunger a gipto ganga, oc hustru sinne morgongaafuo gifua, then
morgongafua ægher gifuas meth samtykke oc raade bade biscopa, riddara
oc swena, the i hans raadhe æro, oc ey androm lundom, huru mykin hon
scal wara. §.1. Ey ægher konunger hus eller fæste gifua, wtan gifui aff
landom oc gaardom. Ey ægher the morgongaffua lenger standa æn i henna
liifs dagha; epter henna daga ægher hon wnder kronona ganga. §.2. Ær
thet swa, ath drotning wil a gipto ganga, eller wtlendis fara oc ey i
rikeno blifua meth sinne sætu, tha ægher then konunger som rikit hauir,
henne lösn giwa epter sins radz samtycke, huru mykit thet wara scall.
Hafui engen wald the morgongafuo aff henne taka mædhen hon ogipt ær oc
j landeno blifuer, wtan thet findz meth oppinbaarom gerningom oc fullom
skælom, at hon sæter sik moth rikeno j thy som rikeno maa koma til
scada; tha hauer hon forgiort morgongafuo sina oc lösn meth, oc ey
ellers.
XI.
Tessom lundom ægha frelsis men sinom konunge tiena. Huilken man frælst
wil haua siit godz, hwat han ær helder riddar eller sween, engom wndan
taknom, han scal haua swa godhan hæst, ath han see wæl wærder XL marker
swensca penninga, bætre och ey wærre, oc ther til ful wapn badhe a
likama oc a beenom, eengho wndan takno thy som een godher man maa sik
meth wæria. §.1. Huart aar, attanda dagh epter sancte peders dagh, scal
wapnasyn haffuas i vpsalom aff allo vpsala biscops döme, j westeraars
aff westeraars biscops döme, j strængenæs af sudermanna lande, j örabro
aff nerike, j linköpunge aff östergötlandhe, kind, tiust, widboo, ydre,
twetha, wiist, grænna, wisings öö, j calmarnom aff calmarna fögeti oc
ölande, j rydaholm aff tiihered, j falkenberg af baadom hallandom,
norra ok sudhra, j scarom aff westergötlande oc dall, j tingwallom aff
wermelande, j aabo aff allo finlande. §.2. Kan thet swa wara, ath nokor
aff bondom wil frelsis man warda, tha scal han sik redha jnnan thenne
daghen meth hæst oc wapnom, swa ath the som wapnsynena sculu scoda a
konungs wegna, skudi bade mandoom oc fregdh hans, hæst oc wapn, oc æn
han formaa thet frelse vppehalda meth godz. §. 3. Alle sculu frælsis
men til wapnsyn koma, oc hwar man, swa riddare som sween, sin wapn a
draghin haua, oc sieluer a sino örse sitia, reeder bade meth hest oc
wapnom som för ær sagt.
XII.
Uapna syn scula scoda a konungs wegna, j huariom fornempda stadh oc
thima, the men som konungen meth raadhgifuarom sinom ther til sæth
hauer. Dör oc nokor aff them, tha sætis annar j hans stad. The scula
scoda at all the stycke haldas, som för æra sagd; thet scula the oc
scoda oc göra som the wilia haua wenscap aff konunge sinom, oc thera
heder widerwaaga, oc engom manne stædia, höghom eller laaghom, at the
sik androm lundom haui æn sagt ær, wtan helder bætre æn wærre baade
hæst oc wapn.
XIII.
Nu æn frælsis man gamal ær oc oför, swa at han formaa ey sieluer
tienist vppe halda, tha scal han koma til wapnsynena fore them hona
scoda a konungs wegna, meth hæst oc wapnom allom them ther til höra, oc
thee siin fal, oc hawi een man meth sik som for han scal tiena; tha
sculu the som wapnsynena forestanda, scoda hans fall, oc æn mannin, som
fore han scal tiena, ær nytter til konnungs tienist eller ey. Kan och
then mannen wider han skilias, som fore han tienar, tha taki annan j
hans stadh meth sama skælom. §.1. Kan thet oc swa wara, ath nokor
tienisto man aff alder eller krankdom ær ey sieluer för, oc hauer han
son een eller flere som tiena androm mannom, oc æra ey daglica hema
næsta fadernom, tha maa fadhren nyuta thera tienist æn oskipt ær thera
mellen, oc ey ellas; tho scal een thera a wapnsynena koma een tima
hwart aar a fadersins wegna, som för ær sakth.
XIIII.
Nu kan thet swa wara, ath nokor frelsis man wil wndan frelse ganga, tha
maa han thet ey göra wtan tha wapnsynen haffs; tha sculu the som
wapnasynena skoda a konungs wegna, wita hans forfal oc meth hwat skælom
han wil widher frælsit skilias, oc fari ey aff wtan orloff thera.
XV.
Æra flere frelsis men æn een oskilde ath, fader och son eller maagher
som hans dotter ægher, tha maa een aff them, then ther ær bæzt fallen
til, tienist vppe halda meth hæst oc wapn som för ær sagt, oc frælsa
them alla som saman æru om disk oc dwk. Swa braat the skilias ath, tha
mogha the ey sidan saman koma til thes ath the længer wnder eno frelse
wari, wtan tiene huar fore sik som widerskilias.
XVI.
Ær thet swa, ath nokor dyrfuis til sik löna wndan kronone tienist tha
hon abiudz til rikesens wærn, eller aff wapnasyn, wthan san forfal, som
æra tessin oc engen annor, antiggia ath han wtrikis ær tha hon abiudz,
eller i sottasængh, oc thetta meth godom mannom pröfuis ath swa ær;
hwar som sina wrsakan gither ey swa giort som nw ær sagt, han ægher
mista frælse siit som han hauer hafft, oc thet aldre aterfaa, wtan han
nywte serdelis konungs nadh, oc böte ther til XL marker.
XVII.
Rymer nokor wndan konungs baner then tima man til fienda drager, eller
fraan konungs æmbetzmanne, eller i resom som konunger eller hans
æmbetzman wthsender; hwar som swa gör, hafui forgiort liif oc gootz,
wtan han fae aff konungs naadhom ath han moghi liff siit lösa. Rymer
han swa, ath han ey faangen warder aff howdzmanne konungs, fae aldre
sin friidh aater, wtan han nyute særdelis konungs nadhom. §.1. Gifwer
konungs man nokrom tessa sculd ath han swa gör, oc hin nekar, ligge
thet til XII manna nempd aff resone, oc raade halfua nempd hwar thera.
XVIII.
Uarder nokor man fanghin j krononna tienist, tha ægher konunger han
lösa, oc hest oc wapn honom athergelda, oc hans scada honom lösan göra.
§.1. Kan thet swa wara, ath nokors frelsis manz örs forderfuas jnnan
thet han wt drager j rikesins tienist och han ather komber j siit heem,
tha ægher konunger then hæst atergelda; tho ægher then hester wp
anwaardas, æn han lifuer, konungs marskalke, eller witi thet meth
skælum ath han swa godan hæst miste. Döör han andra kost æn nw ær sakt,
tha köpe annan j hans stadh til rikesens tienisth.
XIX.
Nu kunna tienista men hesta thera forderfua mæden the æra j thera
hwsbonda tienist, tha ægher husbonden then hæsth swene sinom atergelda,
som han mister eller forderfuas for honom nar han sender honom j örlogh
eller j andra sina tienist eller wærff, oc ey annars; oc then hæst som
husbonden betala scal, bör swenenom wpanwarda husbondanom æn hæsten
liffuandis ær, oc swæri sielff tolffte ath han ey forgik aff hans
forsumelsom.
XX.
Ær thet swa ath frelsis manz örs dör jnnan thet wapnsynen haldz, oc
findz thet meth lifuandis witnom oc fullom skælom, som thet haua seet
oc nærwarith, ath thet örs doo, tha ægha the honom VIII wikna dagh
gifua eller leggia swa godan hest köpa som för ær sagt; oc vppa then
dagen honom ær tha gifuen, komme for the sama nempda men, ok wari tha
saklös for konunge æn swa görs; tho ægher han sin wapn ath tee tha
wapnasynen haffs, om han wil siit frelse nywta.
XXI.
Hafuer riddare eller sween son epter sik, een eller flere, han scal
siit gotz frælzt haua ther til ath han XV aara ær; sidan scal han eller
annar a hans wegna i rikesins tienist oc thiena fore siit godz, eller
göra skat oc skuld som bonde æn han ey tienist forma vppe halda. §.1.
Hauer riddare eller swen dotter epter sik, tha ægher hon sama frelse
nyuta.
XXII.
Them ænkiom som hwsbönder aatto som frælst tiento j thera dagha, oc
thera barn som ey æra til lagha aara kommen, ægher frelse wnnas
oskaddom allom almogans ræt, meth swa skæl, ath æ mædhen hon ænkia
sither, tha scal hon fræls wara oc lidogh for alle tienist, alth til
then dagh hon a annor giptemaal gaanger. Faar hon frelsis man, tha
frelsar han henna gootz meth sino; faar hon bonda, gyri skath oc sculd
som bonde. §.1. Ær thet swa, ath ænkia eller jomfrw gör lönska læge,
haui forgiorth thetta frelse som nw ær sagth.
XXIII.
ÆRchebiscoper maa ridha ower land til konungh meth XL hestom,
lydbiscoper meth XXX hestom oc ey meer, konungs æmbetzman meth XXX
hesta oc ey meer, riddara oc swena j konungs raadh meth XII hestom oc
ey meer, riddara wtan konungs raadh meth VIII hestom oc ey meer, swena
riddara widerlika meth VI hestom oc ey meer, minne men for sik meth
threem hestom oc ey meer, wtan thet see j hærfærd; tessom lundom ægha
alle til konungs rida. Huar som meth flere ridher, böte XL marker, oc
thet wari konungs ensak.
XXIIII.
Nu scula tæwerne wara a almanna wæghom , hwarth andro nær oppa twa
milor eller half tridi oc ey fiermeer, oc j stor byom rættara ther ey
kunno tæuerne wara. Heredzhöfdinge oc heretz nempd sculu leggia oc
skicka badhe tæwerne oc rættara j huario herade; skeer thet ey, oc kæra
weghfarande men ther vppa, böte tha heretzhöfdinghe sex marker fore
tæwerne hwart. §.1. Tæuernare scal wægfarande mannom hus læna, stwfw,
sömpnherberge oc stal rwm i wth hwsom, tho swa ath fænader hans ey wt
driffuis; födo oc foder sælia til ena nath oc ena maltiidh. Gilt nöth
sæli tæwernare oc herbergare, om the thet haua, twa öra swensca dyrane
æn thet gelder j landeno manna millan; gamalt faar IIII penninga
dyrane, mark goth smör oc flæsk fore III penninga suensca, ens hestz
foder til ena nat fore IIII swensca penninga, span hesta korn twa
swensca penninga dyrane æn j nesta köpstad, öll oc brödh som thet
gelder j næsta köpstad a rættom torgsdagh.
XXV.
Nu koma geste swa mange, ath tæwernis hws ey till rekkia, tha wise
tæuernare them til næsta bya, oc rættare legge swa manga til hwan man,
som han pröfuar ath rwm faa oc berningh fore thera penninga som sagt
ær. §.1. Nw wil tæwernare ey siit æmbete vppehalda, böte tha han III
mark til treskiptis swa opta han thet forsymar oc akæris. Sælia ey
bönder oc herberge læna som nw ær sagt, böte hwar thera III mark til
III skiptis, wæghfarande manne, konunge oc heradhe.
XXVI.
Huar som waldgester tæuernara, prest eller bonda, och i sama gestning
taker aff them, moth thera wilia oc tessom waarom laghum oc heemfridh,
öl, math, korn eller straa foder, eller annat hwat thet ær, warder han
bar oc atakin, eller pröfuat til hans meth fullom skælum, tha ægher
konunger, om han nærstadder ær, liiff aff honom taka meth swerd, swa
högom som laaghom. §.1. Konungs foghata oc embetzmen, ther tholigt
skeer, ægher han tilsigia; them bör tolka waaldgerningis men fangha oc
j konungs gömo och hektilse sætia, tha meth almogans hielp, æn the ey
ellers githa; æru laghting jnne, tha sculu the til tingh föras, oc lata
rættin offuer them gaa; æru ey ting jnne, skæri tha laghman eller
heretzhöfdinge budkafla vp oc stempne alment ting saman; heredz nempd
scal meth edh thera ranzsaka maaleth; æro ther oc witne til, swærin
thön oc gange for nempdena; fella the then eller them saken gifs, döme
tha laghman eller heretzhöfdinge them wnder swærd, om thet ær halff
marka wærd eller meer, oc komme engom botom wider; ær thet minna æn
halff mark, böte tha twegilda raansböter epter thy thet wært ær, som j
edzöreno skils; wærias the, wari saklöse, och then som saklösan grep
eller gripa looth, böte XL marker til treskiptis. §.2. Nu komma the
wndan, oc warda ey gripne som sagt ær, tha kære malseghenden
waldgerning the fore sokn eller tinge, som framdelis skils, eller fore
konunge eller them hans dom hauir, naar han kan försth widerkomma; tha
ægher konunger eller then hans doom hauer, ther om a ræffst eller
landztingh sannind wtleta, oc kærandenom ræth skipa som sagt ær. §.3.
Alt thet ey ær guldit tha gester aff gaarde ridher, thet ær röfuat æn
malseganden akærer; ligge oc thet til heretznempd; varder han fælder,
stande sama ræth som för ær sagt.
XXVII.
Nu kan swa ske, ath then som fore sither wil sik wæria heema ath siin,
oc the som waldgestning göra, dræpa, sarga, slaa bloduite eller göra
blaanadh vppa han eller oppa nokon then honom tilhöre eller j hans
gaard fore stadder ær; fangas the a ferske gerning, miste liiff fore
liff swa mange som a then dödha hugh eller styngh laghdo; for saar,
blanadh oc bloduite ther ey dragha til dödh, miste höghre handh sina
hwar then thet giorde; oc wari ogilt alt thet waaldgestara fingo aff
them som fore waaro, hwat thet ær draap eller saar, blodwite eller
blanader, oc i tweböte alt thet the fingo som fore waaro. Komme tha
aldre til both eller frid för æn malsegenden for them bidher. Faangas
the ey, tha komme feloge fore konungh eller then hans doom hauer, oc
haui sidhan half manada dagh. § .1. Nu rider gester aff gaarde wreder,
for thy ath han fik ey allan siin wilia göra, oc gör han annan thima
fore thet sama drap, saar, bloduite eller blanadh, laglica tilwnnen,
stande sama ræth som för ær sagder. §. 2. Ellers om all maal ægher
tæwernis husbonde, hans hustru, barn oc hion j bonda fridi och laghum
wara, tha the ey gestas.
XXVIII.
Huar som taker meth waldzwærkom aff them j handom hauer, hus, jordh,
scogh, watn eller watuuerka, eller meth nokra handa ath gerdh onyth gör
for honom, oc wil sik eghna, gelde ather scadan oc a XL marc til
treskiptis. Om lösöra raan gange som skils j edzöris balkenom XL
capitulo et sequenti.
XXIX.
Hwar som gifuer malseghende Ræt fraan sik, hawi forgiort sin eghen Ræt
widher then saka, oc them som malsegande Ræth tigger, swaris hwatzske
meth laghom eller penningom. §.1. Engen göri sik oc malsman for
rættenom j annars manz sak, wtan som lagh sighia; huar thet gör, böte
III mark til treskiptis, oc rætte malsegendenom allan then scada vp som
han ther i taker. Oc æ hwar man wil och ma meth laghom kæra oc sökia
for annan, tha bör honom j sama sak swara oc Ræth göra. Om then som
oliudh gör a tinge, om oqwædins ordh oc andra toliga saka, ther han sik
ey til malsman biuder, skils i tingmaala balkenom.
XXX.
Nu æn frelsis man eller kona gör jorda skipte eller köp meth them som a
skatskyldogom iordom boande æro, meth them skælom, at hwart thera scal
siit ægha, dragande swikelica jn til sin konungs jngæld; huar som
toligt gör, han ær fulder konungs tiufuer, huar epter thy som thet ær
wært til. Huilken meth tholigo oppenbarlica warder meth fullom skælom
oc laghum til wnnen, stande tiufs Ræt, oc then skatskylloge gelde ather
konunge alla aarlica wtskylder aff aare hwario som lagh sighia, oc böte
XL mark til konungs eensak. §.1. Swa som frelsis iord maa erfuas oc
leggias j skat, om ey haldz aff henne tienist vppe som lagh sigia, swa
maa oc skatta iord erfuas j frelse tha frelsis man eller qwinna ær
skattabonda erfuinge, oc bonde eller bonda son maa sik i frelse koma
som för ær sagt. §.2. Engen bonde hawi waald ath köpa mera skatta jord
wnder sik æn han ær sielffuer fulsæda oc besitiande vppa; huilken thet
gör, swa ath kronona jngeld ther aff minzscas, oc witnar swa heredz
nempd, böte konunge ather scadan oc a XL mark konungs ensak.
XXXI.
Hwar som gerning gör a then, som konunger i sin frid hauer takit meth
sino vpno breffue, warder han faangen oc meth fullom skælom oc witnom
laglica tilwnnen, han hauer forgiort badhe liiff oc lösöra, oc taki
Rætter ærfuinge jordh hans; aff them lösörom taki malsegande tridiung
oc konunger twaluti eller then som hauer konungs dom. Bryter han j
friid tessom mote laghum, böte oc bætre epter laghum, oc hafui
foruærkat konungs fridh i the sak.
XXXII.
Huilken som bryter doom, then konunger, eller then som hauer konungs
doom, gifuit hauir meth dombrefue sino, böte XL mark konungs ensak.
§.1. Tessa XL mark, oc thet han warder sakfælter fore, sculu wtmætas
meth XII mannom aff them som brutliken ær, först aff lösörom hans;
Rekkia ey the til, tha mætas hws; Rekkia ey hws, tha mætis jordh, tho
swa ath byrda men oc skylde men hans hawin makt the iord aterlösa jnnan
nath oc aar som hon staar. Kan ey att Rekkia badhe fore konunge,
malsegande oc herade, tha briste for allom swa aff mark som mark, wtan
i geldom, tha mætis först malsegandenom sin fulle rætter, och sidan
fulder konungs rætter. Och ægher konungs næmpd for erfuode oc kost
thera tridiungh aff allom dombrwtom konungs haffua.
XXXIII.
Nu komber nokor for konung, som breff hauir a annan om gældh, tha ægher
konunger them som akæranden ær, æn han ær ey til swars som kæris til,
een man eller twa sætia j thy landzscapeno som han boor som kæris till,
oc fore enom eller tweem scal then som akæris akærandenom Ræth göra a
then dagh som konungen fore lægger meth sino brefue; eller scal han
lata möta siit quitto breff, oc wita sik honom haua guldit epter landz
laghum.
XXXIIII.
Huar som bærsar j konungs parkom, hwar thet helzt ær, hafui forgiort
hestom oc armbörstom sinom, oc XL mark meth; ligge thet til heredz
nempd, om han ey warder widher færska gerning takin, oc wari thet
konungs ensak. Konungs parker ær konungs enskylloga æghor, som vpsala
öde oc annat tholigth.
XXXV.
Nu kan nokot brytas mot konunge aff thy som j konungs balkenom staar,
tha ægha wara XII men tilskipade j hwarie laghsaghu, samtykte oc walde
oc til nempde aff konunge och landzmannom; the scula alla akt oc wilia
haua vp ath leetha oc oppenbaara, hwar i sino landzscapi, som them
warder skipat Ræth offuer see, alla them som almogan ofrida moth tessom
Ræth; och scula thenne edh swæria a gudh oc helga doma oc thera
jorderikis hedher, oc sigia swa: wy bidiom oss swa gudh hielpa oc the
helgadoma wy ahaldom, ath wy sculum engen then sakan göra som saklös
ær, engen oc then saklösan göra som saker ær, epter thy samwiti och
skælom som gudh hauer oss lænt, oc thet ey lata fore frænsæmio sculdh,
maagsæmio, Rædde, weenscap eller nokra wild; oc bindom wy oss sielua
alla fornempda articulos, oc the som æn fölgia j tessom balk,
obrytelica halda scula wnder sama fornempdan Ræth; swa hielpe oss gudh
oc helgo doma som wij ahaldom. §.1. Hwem tesse tolff eller VII aff them
fella fore konunge sielfuom, eller for them hans dom hauir a Ræffst
eller landztingom, som j things maalom skils, the scula wara felde ath
mistha handh, hals, liff oc gootz eller penninga, konungenom,
malsegandenom oc heradeno, epter thy bruten æro till; hwem the oc
wæria, wari warde; oc moth them maa oc engen wædia.
XXXVI.
Alla waldz gerninga ægher man kæra, epter thet honom ær orætter gör,
oppa næstom helgom dagh fore soknamannom oc naagrannom, eller a första
thinge landz eller heredz ther han boor j, eller i nesta sex wikum for
konunge sieluom eller them hans dom haua, epter thet gerningen war
giord; huar som ey swa kærer, tha ær hans kæra om waaldit dödh oc
ogild; hawi tho wald kæra oc sökia om sielua gerningena, huaria epter
brutom sinom epter landzlaghum. Oc then som akæris, komme feloger til
swars fore them XII oc fraan them, oc haui XIIII natta dagh; wil han ey
jnnan thet til swars koma, fellis tha epter brutom sinom, oc gange
Rætter ofuer han epter thy han hauer hrutit. §.1. Nu æn then som saken
gifs, rædis nokon aff them tolff wrætta wild haua mot sik, antiggia for
skyldscap, maagsæmio, weenscap, feygd, awnd eller owilia, oc gither
thet mærkelica pröfuat oc fulkompnat jn till eens, tueggia eller
triggia, tha ægher man them aff sætia, oc ey flere, oc adra swa manga j
thera stadh sæthia j thy sinne oc ey lenger.
_______________
G i p t a m a l a b a l k e r.
I. Huru man scal sik konw bidhia, och hwa som henna Rætte gipto man scal wara.
II. ¶ Huru the scula festas oc wiigias, sak hans som konu wtgifuer wtan
Rætter malsman, och thes som tweem fæster ena konw, sak hans som konu
læghrar j fæstom, oc om barn som aflas j festom eller lönsca læghi, oc
om biscoper skil festningh.
III. ¶ Om mö taker man moth faders eller moders wilia, oc om sak thera som mö lokka.
IIII. ¶ Vil man hionalag byggia meth feste konw och hon söns honom, huru han thet laghsökia scal.
V. ¶ Meth hwat ordom oc Ræt giffto man ægher konu wtgifua, oc om nokor ræner fæste konu manz.
VI. ¶ Om brudh dör för æn hon heemkomber j bo bondans, eller dör
brudgumme för, oc ath naar the haua nath saman lighat, tha ær han
maalsman henna.
VII. ¶ Hwat förninga friborne men mogho föra brudom sinom, oc om brullöps clæde.
VIII. ¶ Herra manna brullops koster, huru manga the mogho ther til
biuda, om sak thera som obudne koma, oc sama ledis j ærfwom, oc huru
thetta scal laghsökias.
IX. ¶ Tha the haua nath saman lighat, tha ægher han henne morgongaffuo gifua.
X. ¶ Huru mykit hwar maa gifua til morgongaffuo, sak hans som mera
giffuer, och hwa morgongaffuo behalda scal tha hionalagh löses.
XI. ¶ Horkona forbryter morgongawo oc alt thet hon war gifft til.
XII. ¶ Heemfylgd behalde then som fangit hauer æ mæden then lifuer som gaff, sidhan gange til skiptis.
XIII. ¶ Nw deela men om heemfylgd, then som gaff och hiin som togh.
XIIII. ¶ Æn hemfylgd klandas fore them som faangith hauir.
XV. ¶ Modher see fore barna gotze meth frenda Raade til thes hon gaar a andra gipto.
XVI. ¶ Huru gootz scal skiptas tha moder gaar a andra gipto, oc sak
hans som gipter sik i barna fæderne ey wndan skiffth.
XVII. ¶ Huru bondans barna gootz scal wndan skiptas tha han gaar a andra gipto.
XVIII.¶ Huru skiptas scal æn flere kulla æro jnne nær bondanom eller hustrune, oc om morgongaffuor flere.
XIX. ¶ Huru bonde maa hustru sinne iord bort skipta eller ey.
XX. ¶ Huar som barna malsman scal wara tha fader oc moder æro död.
XXI. ¶ Om then ær ey tilfallen ath wara malsman som skyldaster ær.
XXII. ¶ Dör bonde oc hustru sigher sik haffuande wara, huru tha scal meth gotze göras.
XXIII. ¶ Om bröllops kost barna eller sytzkana mellan.
(I.)
Uil man sik konu bidia, tha scal han giptomann oc skyldasta frænder
henna at hitta, och bön sina böria. §.1. Fader see giptoman dotter
sinne; ær ey han til, tha ær ælzste sambroder henna; ær ey han til, tha
ær halffbroder henna aa fædernet; ær ey han til, tha ær halffbroder
henna a mödernet; ær ey han til, tha ær faders fader; ær ey han til,
tha ær moder ffadher; ær ey han til, tha ær faderbroder; ær ey han til,
tha ær moderbroder; ær ey han til, tha ær then som skyllaster ær a
fæderne eller möderne; æra the bade jamskylde, tha ær then som a
fæderne ær oc ey a möderne, man oc ey kona, och tho meth moders raade
æn hon liffuer.
II.
Nu æn man wil konu festa, tha scal giptoman henna nær wara oc fyra
witne, tw aa manz wegna oc tw a qwinno wegna, oc tha ær laglica fæst.
§.1. Fæster nokor man eller gipter annar æn rætter maalsman som för ær
sagt, tha böte XL marker konungenom, malsegendenom oc hæradeno, eller
witi loff af rættom gipta manne meth XII bolfasta manna ede, eller dyli
meth sama mannom ath han thet ey giorde. §.2. Huilken man som fæster
twem mannom ena konw, böte XL marc, oc then som hona sidermera tigger,
böte III marc biscope, eller dyli meth VI manna ede ath han ey wiste
ath hon för fæst war; oc huilkit thera, man eller kona, sik twem
giffter, böte, som j högmælom skils V capitulo, XL marker. §.3. Nu
sidan hon laghlica fæst ær, tha scal soknaprester ther som hon boor,
lysa thre sönne dagha fore giptomaal, oc sidan ma han hona saklöst
wigia. Heffdar festeman hona för æn wigilse a komber, böte biscope III
marker. Affla the barn j fæstom saman, tha æro the barn adelkonu barn.
§.4. Afflar man barn j lönska læge, oc taker sidan the konu til
laghgipta hustru, tha taker thet barn arff som adelkonu barn, thy ath
tha han bætrade konona, tha bætrade han oc barnit. §.5. Nu skil
biscoper festning ath, tha böte thet thera biscope III marker som
skilnade walder, oc haui forgiort förninga sina; walda the thet baaden,
haui forgiort halua förningh hwart thera, oc böthen baadhen biscope III
marker.
III.
Huilken mö man takir mot faders wilia eller modhers, hwat hon taker han
til laghgifftan man eller lönska læghi, haui forgiort fæderne oc
möderne oc engo andro arfue. Vil fader och modher forlata henne sak
sina, tha taki oc fullan arfua lutt. Nu delis ther om, hwat henne war
thet forlateth eller ey, tha sculu thet XII men witha. §.1. Huilken som
lokkar oc lægrar manz dotter, ær hon mö aff laghgipte sængh, böte then
thet giorde XL marker til treskiptis fadernom, konunge och herade, wtan
han taker hona til ækta; wari tha sak hans haluo mindre til treskiptis.
Ær hon frillobarn oc mö, böte tha then som lokkadhe XX mark; taker han
hona till ækta, wari saklös.
IIII.
Nu hauir man konw fæsth och wil hionalagh byggia, tha scal han
giptomanne til sigia VI wikur fore then dagh han wil bröllop göra. Söns
hon honom forfalla löss, tha hæte widher XL marker then thet gör, och
fulle honom ather kosten epter thy som gode men han mæta, twe a hwars
thera wegna. Thet ær lagha forfall, ath hon siwk ær, eller nokor the
qwal j kommen, ath the mogha ey hiona lagh byggia meth gudz orlof oc
kirkione ræth. §.1. Kan hon honom æn synias, tha fari til tings oc taki
dom til ath sampna frendom sinom, oc taki wth festekonw sina, oc
domaren nempne fyra men a tinge, som honom fölgia sculu, oc witna thet
ther görs; wilia the honom ey fölgia, tha böte huar thera III marker
til treskiptis. Kan han hona ey faa wtan dör brytes, wari saklöst;
komber oc nokor skilnader them j mellan, aff thy ath han wil hona wth
taka, oc komber ther saar eller draap i, wari thet alt ogilt som the
faa som hona werna wilia; warda the antigge dræpne eller saare som hona
haua wilia, wari thet alt twegilt som them görs; oc hete sidan the kona
laghtakin och ey raan takin.
V.
Nu bedis brudgumme gipta maal, tha scal honom gipto man fæste konu hans
gipta oc i hender sætia meth tessom ordom: jak gipter tik mina dotter
till heders oc hustru, til halua sæng, til laas oc nykla, oc til hwan
tridia penning som j æghen oc ægha faan j lösörom, oc til allan then
ræth som wplendzk lagh æra, och then helge eric gaff, j nampn faders,
sons oc thens helgha anda. §.1. J laghom waarom giptes ey bonde j adel
jordh eller hws eller adel watn wærka hustru sinna, ey och hon i hans,
wtan i alla andra lösöra. §.2. Ræner man feste konu manz laghlica
festa, han hauer brutit edzörit; tha scal boo hans skiptas, taki een
luth feste man, annan konunger oc tridia hærede, oc komme aldre j fridh
för æn fæste man henna bider for honom, eller arffua henna æn festeman
henna döder ær.
VI.
Nu hafuer brudgumme brudh sina faangit och wil hona heemföra; kan hon
dö för æn hon komber heem til hans, tha scal henna liik ather til
faders eller arfuingia föras, oc alt thet meth henne war gifuit aff
faders garde eller frenda, oc brudgumme taki ather förninga sina som
han förde henne. Dör oc brudgumme, wari lagh samw, wtan brudh haui
förning sina. §.1. Nu ær brudh heem komen heel oc helbrigda, tha scal
hon j sæng gaanga meth bonda sinom; tha the haua nath saman lighat, tha
ær han henna rætter maalsman, oc ægher sökia oc swara fore hona; tha
scal henne morgongawa gifuas.
VII.
Ey maa brudgumme flere förninga föra brudh sinne æn een gaangara,
sadel, beetzl, ærmakapo oc hetto; engen maa oc han til mera twinga.
§.1. Fader brudinne eller henna gipto man eller henna næste, the mogo
ey henne flere par klæde ny giwa æn fiwgur, wtan swa mang hon förra
hafde, thön moga henne saklöst wnnas. Annan kleenodh mogha the henne
giffua epter maght oc wilia sinom. Aatta mogho the wara a baada sidhor
som brullöps clæde scula bæra, oc nionde brudgummen, oc enge flere.
§.2. Vil brudh siin klæde giwa, tha scal hon them clostrom eller
kirkiom gifua, oc ey leekarom.
VIII.
Engen man som kost scal halda, antigge brullop, kirkiogangs öl, wth
færdha öl tha liik scal iordas, erfue eller presta öll, maa flere gæste
biuda æn hær nempnis: först een biscop oc the kanoka honom fölgia, twa
andra kanoca, VIII riddara, XL a wapn, XX bönder, X kirkio herra. §.1.
Komber nokor wbudin til nokra tessa fornempda högtider, ær thet riddare
j konungs raadh, böte XL marc, riddare wtan konungs raadh XXX marc,
riddara widerlike XX marc, a wapn eller prester VI marker, bonde eller
leego drenger III marker. Orkar ey leego drænger böta, tha böte then
krop som ey ægher koo; han scal erfuoda aar for mark huaria, först fore
malsegende, sidan for konunge. §.2. Ey mogha biscopa, riddara eller
swena, eller nokre aff fornempdom swa bodhne, rida meth flerom hestom
æn sagt ær j konungs balkenom. §. 3. Engen maa oc sendha leekara fraan
sik oc til annars effter lönom. §.4. J ærffuom eller wthfærdom scal
engen offuer fara thet nw ær sagth; tho maa han flerom præstom biuda æn
tio, oc fatigth folk huar epter thy som han wil oc formaa, oc ey j
androm höghtidom. §.5. Hær scal konungs lænsman athwakta, oc tessa
bruta penninga wp taka oc skipta them; ther giffs engte vp aff, ey a
konungs wegna oc ey a thes som kosten halder. Lænsman maa lofflica
obudhin koma tolkit maal wtleta. Then som bryter j nokrom tessom sakom,
tha scal lænsman nempna XII bolfasta men aff thy herade som han boor
wti, ath mæta the brutha penninga wth aff lösörom hans som bryter, som
annor konungs doom brut. §.6. Biuder han flerom gestom æn skipat ær,
böte konunge XL mark; ther giffs engte wp aff. §.7. Giffs nokrom skuld
ath han obudhin kom, oc æra thry withne til, böte som sagt ær; warder
han ey til wnnen, wari saklös.
IX.
Nu sidhan bonde oc hustru gifft æro oc the haua nath saman lighat, tha
ær han henna rætter maalsman, oc ægher sökia oc swara for hona; tha
scal han henne morgongaffuor gifua.
X.
Rjddare giffui sinne hustru til morgongaafuo XL marker löduga swensca
wiikt och ey meer; swena gifue tiwgo mark löduga swenscha wiikt och ey
meer; almenliga frælsis men gifui tio marc lödugha; bonde bolfaster man
giffui III marker swensca penninga; lösker man I mark penninga. §.1.
Morghongaaffua maa gifuas hwat man wil helder j iord eller lösörom,
meth swa skæl: affla the barn mellan sik, tha see the morgongaffwa
barnomen for möderne och ey for fæderne; koma ey barn thera j mellan,
tha haui thet thera morgongaaffuo som lenger lifuer, oc haui huargens
thera arfua thet wald ath qwælia. §.2. Huilken som mera gifuer æn nw ær
sagt, tha haui thet enga makth, wtan dömis aather arfuomen epter hans
dödh, oc meth XL mark konungs eensak. §.3. Tolff men sculu widh
morgongafuo fasta wara, oc trættande then som fore skil. Morgongaafua
maa ey gifuas wtan a rættom hinder dagh.
XI.
Nu kan kona hoor göra, oc warder laglica tilwnnen, tha hauer hon
forgiort morgongafuo sinne och alt thet hon war giffuen oc gipt til,
thet taki bonden.
XII.
Gjpter man son sin eller dotter, oc gifuer heemfylgd meth, jordh eller
lösöra, haui thet mædhen han lifuer som honom thet gaff; tha han ær
dödher, bæri ather til skiptis meth swornom edhe meth them som ther æro
arffua til. Gifuer ænkia fylgd meth barnom sinom, wari lagh samw.
XIII.
Dela men om heemfylgdh, then som hona wtgaff och then som hona thag,
han siger ath hon ær jnne meth giptomanne, tha hauer hiin witzordh wth
gifua swa mykit som han wil meth XII manna ede, oc segia: thetta gaff
iak tik oc mera ey, oc thet hauer thu faangit.
XIIII.
Nu hauir han faangit som taa, oc klandas thet fore honom, oc kallas ey
gifuit wara, tha hafuer han witzordh meth XII manna ede ath thetta war
honom mælth a festninga stempno oc gifuit a gipto qwælde; twe aff them
XII ægha witne bæra oc ather j ede standa.
XV.
Nu boor kona meth bonda sinom, oc afla barn saman, och dör bonde; tha
hauer moder witzordh ath see fore barna gotze meth næsta frænda raade,
æ mædhen hoon ogipt ær.
XVI.
Ganger kona a adhra gipto, oc henna barna fædherne ær jnne meth henne,
barna fæderne scal tha wndan skiptas; tha scal hon först aff oskipto
taka seng sina the bæzsta, meth allo thy ther tilhöre, bolster,
linlakan, hofdabolster oc aaklæde, kirkio klæde sin the bæzsto,
stænizo, kiortil, mantol och howd dwka; oc sidan skipte j thry,
barnomen twaluti oc hustrune tridiung aff lösörom; hafui engen waald
ath giptas j barna fæderne för æn thet ær wndan skipt, wtan han hætte
wider III marker.
XVII.
Giptes kona j karls boo, æru ther barn fore, tha scal wndan skiptas
thera möderne, widh booth som för ær sagd; tha taker bonde sæng som för
ær sagt, hest sin then bæzsta, sadwl oc wapn siin, oc clæde the honom
æro skipad oc skurin; sidan skipte j thre luti, taki bonde twaluti oc
barn hans tridiungh. Kan bonde eller husfru a flere giptor ganga, wari
lagh samw.
XVIII.
Kan ey barna gootz wara wndanskipt som för ær sagt, æro flere giptor
jnne meth bondanom æn een, hwat the æra twa eller flere, æghen alle
halfft wider bondan; oc swa gild wari een gipta som annor, oc taki
slikt gipta som gipta, oc wari hwar thera gildh til sina morgongaafuo a
bondans lutt meth fullom witnom, epter thy som hon war gifuen a rættom
hinderdagh, æn swa ath rekker. Rekker ey allom swa fullelica ath som
gifuit war, taki tha alle jampt swa een som annar, æn morgongaafua war
gifuin j lösörom; war hon gifuen j iordh, tha haui hwar thet som honom
gifuit war epther sylfuers eller penninga tali som för sagt ær, oc ey
meer, supra X capitulo. §.1. Æra flere giptor jnne meth hustrune æn
een, hwat the æro twa eller flere, tha ægher æ hon tridiung wiidh alla
them; taki oc ther swa gipta som gipta som för ær sagt.
XIX.
Nu maa ey bonde hustru sinna jordh bort skipta, huat the barn saman
haua eller ey, wtan meth hustruna goduilia oc arfua henna, oc skipte
tha til bætre oc ey til wærre.
XX.
Nu æra fader oc modher död, hwar tha scal barna malsman wara; raade
then skyldaster ær, som för ær sagt om gipta maal, fore barnom oc thera
godz; och tho æ hwar barnagotz hauir handa mellen, wtan fadher eller
modher, han ægher hwarth aar rekinscap göra fore nestom frændomen
widher hans III mark.
XXI.
Nu ær then lithit witande, offgamal, wanför eller barnana widerdelo
man, som for barna gotze scal see, tha sculu frender thera til tings
fara oc doma taka; hittis ther sant om, tha ægher then fore raada som
giter oc kan oc wæl wil aff frændom ther næst skyldastom; ligge thet
til heretznempdh.
XXII.
Dör bonde oc æra ey barn epter, komber then til gaardz som arfue wil
skipta oc raada, swara tha hustrun som fore sither: jach ær meth barne
oc byrde mins bonda, tha ægher thet gotz synas och j iampnada hender
sætias, oc tho radhe hustru sinne födho, tha scal hon sex maanada dagh
haua; synes tha a henne ath hon hafuande ær, tha scula æn hænne fyre
maanada leggias; födes thet barn jnnan X maanada oc faar thet
cristendom, tha taker thet arff; födes thet sidhan, tha maa thet ey
arff taka; gelde sidhan hustrun aather thet hon forgiort hauer aff thy
godzeno. §.1. Nu sigher hon sik meth barne haua warit oc thet forfors,
tha ægher hon thet wita meth tueggia quinno witne oc XII manna edhe;
fældz hon ath ede, gælde ather kosten; gither hon edin gangit, wari
saklös fore kostenom, oc æ tha skild wiidh arffuit.
XXIII.
Nu kan fadir oc modhir bryllöp göra ath sone sinom eller dotter, then
kosten æger ey til fulnada ganga. Boa sytzkane j boo oskipto saman,
giptes eth aff them eller flere, then koster ægher til fulnada ganga.
_______________
Æ r f d e ba l k e r.
I. Huru barn oc barnabarn scula erfua tha fader eller modher æro dödh.
II. ¶ Huru framdelis ærffuas scal j mellan fadher oc modher, samsytzkane oc samsytzkane barn thes döda.
III. ¶ Huru erfuas scal lenger ather j bakarff oc sido arf, oc om arfua delas widher a fædherne och mödherne.
IIII. ¶ Delis widher bryst arff och bak arff, och hwat bryst arff och bak arff scal hetha.
V. ¶ Om thes barns arff, som frender sigia döt wara föth, och modher sigher qwikt.
VI. ¶ Om hustru waldföris fraan bonda sinom, oc faar sidan barn.
VII. ¶ Om arff j siw misfalda sakum.
VIII. ¶ Om thes barns arff, som biltoger man aflar wtlendis, oc om riishofde.
IX. ¶ Om swnderkulla oc samkulla arf.
X. ¶ Om bonde dör för æn hustru wiste sik hafuande wara; nu taka arfua
bondans arff vp, sidan talas ath hon hafuande ær, oc arfua bondans
dræpa hona.
XI. ¶ Huru erfuas scal æn bondhe dræper hustru sina eller hustru bonda, moth wilia thera eller meth wada.
XII. ¶ Huru erfuas scal æn fadher eller moder næfsa barne swa ath thet
dör aff, eller om moder ligger barn j hæl, eller dræpa the meth waada.
XIII. ¶ Boo sytzkane saman j boo oskipto, huru thera j mellan scal skiptas.
XIIII. ¶ Huru sytzkane sculu arffue thera skipta.
XV. ¶ Nu nögher them ey tha skipt ær, huru tha scal göras, och om jæff ær j arff om skyldscap.
XVI. ¶ Ær nokor skyldare æn then arff hauer takit, oc talar a jnnan III aar.
XVII. ¶ Giffs manne sculd om læger.
XVIII. ¶ Huru fryllobarn scal vpfödas, och om barn dör nær ammo, huar thet scal aatherfasta.
XIX. ¶ Huru frillobarn scal erfua och erfuas.
XX. ¶ Ey erfua hoorbarn eller annor tholigen.
XXI. ¶ Clandas thet som ærft oc skipt ær.
XXII. ¶ Huru dödz manz geldh ægha geldas.
XXIII. ¶ Om dana arff oc jnlendskz manz arff, ther ey koma erfuingia jnnan nath oc aar.
(I.)
Dör bonde eller hustru oc lifua barn epter, son oc dotter, erfue son
twa luthi oc dotter tridiung, oc taki slikt sona barn aff arffue som
son, oc slikt dotterbarn som dotter, æ hwat helder nokot lifui aff
sytzkanom eller ey .
II.
Nu æru ey barn eller barnabarn til, tha æra fadher oc modher oc
samsytzkane widher then dödha. Æru samsytzkane flere æn eth, taki tha
fadher oc modher halft aff arfue oc halft samsytzkane, fadheren twa
dela oc moder tridiungh; lifuer ey wtan annat thera, taki thet halfft
meth samsytzkanom, oc samsytzkane takin andra helftena, broder broders
luth oc syster systers lutt. §.1. Lifua fadher oc moder baaden, oc ey
wtan eth af samsytzkanom, taki tha fader oc moder twa luti oc
samsytzkane thet ena tridiung, wtan ath broders barn eller systers barn
lifua, takin tha thön meth thy samsytzkane ena halft aff arfue moth
fader oc modher, slikt broders barn som broder oc slikt systers barn
som syster. Lifuer oc engte aff samsytzkanum, lifua tha barn epter eth
sytzkane, huat the æru flere eller færre, taki tridiung meth fader oc
modher; lifua barn epter flere samsytzkane, taki helftena meth fader oc
modher som sakt ær, broders barn broders lutt oc systers barn systers
lutt. §.2. Æru ey samsytzkane til eller thera barn, lifuer fadher oc
moder eller annat thera, taki alt saman. Samw lagh wari om fadher oc
modher dödh æra, oc om samsytzkane eth eller flere epter lifua eller
thera barn; taki thön alt saman. Om sunderkulla oc samkulla arff skils
framdelis capitulo nono.
III.
Nu æru ey fadher eller modher, samsytzkane eller thera barn til, tha ær
fadherfader oc fadirmodher oc moderfadher oc modhermodir, the æru
samarfua; taki tha twa deela a fædherne thes dödha oc tridiung a
mödherne, oc taki æ man a sama siidho twa luti oc qwinna tridiung. §.1.
Æra ey the til, tha ær faderbroder oc fadersyster, modherbroder oc
modhersyster; tesse æra samarfua, skiften arfue som för ær sagth. §.2.
Æru ey the til, tha æru bryllunga oc sytzlunga thes dödha; takin
bryllunga twa luti och syzlunga tridiung. The æro bryllunga thes döda,
som födde æro aff faderbroder hans eller af fadersyster; the æro
sytzlunga, som födde æro aff moderbroder eller modersyster. §.3. Æ hwar
som widerdelis a fæderne oc möderne, oc æro jamskyld them dödha, hwat
thet ær man eller kona, takin æ a fæderne twaluti oc a möderne
tridiung; ær annar nærmeer, taki alt saman, oc gifui engte wth j andra
slæktena, wtan thet see barna barn eller samsytzkane barn thes dödha,
erfuen thön som för ær sagt.
IIII.
Delis widh bryst arff oc bak arff fiermeer j slæktene æn nw ær sagt,
och æro badhe jamskylde them döda, gange tha brystarff til oc bakarff
fraa. Thet ær brystarff, som födis hwar fram aff androm j slektene, och
bak arff ather till ryggia j ætthene oc a baade sidhor.
V.
Nu sigia frænder barnsins barn wara döt föth, tha sigher modhren barn
wara quikt föth oc fik cristendoom; ther bær kona, som nær war, tueggia
manna witne, tha komber modher ath arfue barnsins.
VI.
Nu kan kona meth waaldh fraan bonda sinom takin warda, faar hon barn
jnnan XL wikur fraan thy ath hon war j sængh meth bonda sinom, thet
barn scal arff taka.
VII.
Sætias al saman j skip, man, kona oc barn thera meth; weeth engen hwar
först dör eller senast, tha erfua manzens arfua mannen, oc konu arfua
quinnona. §.1. Sætias the all j slæda, och aaka j waak ena, wari samu
lagh. §.2. Brinder alt jnne, bonde, hustru oc barn, wari lagh samu.
§.3. Ganger hær a land, dræper eller brænner; weeth engen hwar lengst
lifuer, wari lagh samw. §. 4. Döya men j striid, weet engen hwar först
döör, wari lagh samu. §.5. Skilias men ath lifuandhe och spörias döde,
weeth engen huar lengst lifuer, wari lagh samw. §.6. Liggia twe siwke j
eno hwse, oc huar therra ær annars arfue, dö the badhe j sender, wari
lagh samu. Lifuer annar thera swa lenge epter annan, ath han matte
widher gudzlicama taka, tha wari han hans arffue, æn tho ath han giter
ey talat eller gudzlikama takit; 1igge thet til tueggia manna witne,
som tha jnne waaro.
VIII.
Uarder man biltoger lagder, rymer aff lande, oc kona hans meth honom;
aflar han barn meth henne mædhan the wthlendis æra, thet barn ægher ey
arff taka. Afla the barn wthlendhis, faar han friidh, oc warder thet
jnlendis föth, thet barn ægher arff taka. Nw war barn afflath för æn
han biltoger wart, æ hwar thet födis, thet ægher arff taka, §.1. Rymer
hustru meth bonda sinom, hon hauer huarte forgiort jord eller lösöra.
Rymer man och hustru sither qwar, stiels han hem oc aflar barn meth
henne, thet barn maa ey arff taka epter fader sin; thet barn heter
riishoffde. §. 2. Nu kan biltogom manne eller hans barne nokot arff
falla mæden han wtlendis ær; faar han frid j sinom daghom, tha taki
thet arff; faar han ey fridh j sinom daghom, taki tha the næsta frender
som jnlendhis æru.
IX.
Nu ær döth fadher oc modher oc barn lifua epter, baade sunderkulla oc
samkulla; dör eth af samkullom, erfue tha samkulle thre luti oc
sunderkulle fierdung, hwat thet ær syster eller brodher; hwat thet ær
eeth eller flere j kullenom, the faa ey mera æn fierdungh, och tho j
omæghom epter thy som thet gelder j bolbynom, oc fult ær geen fullo.
§.1. Ær oc fader oc modher dödh, oc kulla æru twe epter, dör annar
thera aller saman, tha erfuer kuller kul, oc engen annar man eller kona.
X.
Nu giptes bonde oc boor meth konu sinne, oc aflar barn meth henne, dör
bonde förra æn hustru wiste sik hafuande wara; nw far til arfue bondans
oc taker arff hans, oc sigher han ath the haua ey barn saman, oc thy
maa thu han ey erfua; nu weeth hon ey ath hon hafuande ær, oc gifuer
wth arfuit; nu taker thet talas ath hon hafuande ær, oc faar then thet
witha eller höra som arfuit hauer takit, oc far til oc dræper hona, oc
wil nödugir arfuit mista, eller forgör liiffue henna meth ogerningom;
nu iordas hon, warder siden oppinbart tha hon iordad ær, at han forkom
lifue henna, oc hittes ther witne til meth sanno; tha scal hon wp w
jordh takas, och liif henna wpskæras; hittis j likeno barn, eller nokor
liknilse til barns, tha erfue barn fadher sin, oc moder erfue harn
siit, och henna arfua hona; ther erfuir dödir oc hedin, oc qwiker oc
cristen ganger fraan, thy ath engen ma annan til arfs dræpa.
XI.
Nu kan bonde raada hustru sinne off hardelica, swa at hon faar dödh aff
moth hans wilia, tha scal man han sökia som framdelis skils for draap,
oc ey stegla; tha hauer han foruerkat allt thet han aatte wptaka aff
henna gootz thy som lösöra æra, oc allan henna tridiungh som hon giptis
til, tha taki arffua henna aff hans gootz oc böterna for hona, oc gange
aldre honom til arfs oc engom hans æthlegge, wtan thön haua barn saman,
tha sculu barnen hona erfua, oc the sculu barnen j sinne wærio haua som
næste mödernis frænder æro, æn ey æro barn til skæla komen, oc göma
thet barnomen wnder sinne wærio ther til ath thön til lagha alder koma.
Æro ey beggia thera barn til, tha scal thet wndher möderne ganga som
hon aatte, thy ath engen maa then erfua som han dræper. Kan oc thet
barn döö, och hauer ey barn epter sik, thet erffue aldre then ætlegger
som dræper, wtan then ætlegger som næster ær oc scadan fik, han erfue
barnet. §.1. Swa ær oc æn hustru dræper bonda sin, tha erfue hon engthe
aff hans gotz eller hinderdags gipt sina, oc engen then ræth som hon
war gipt oc gifuen til, wtan thön haua barn saman, tha scal barnit han
erfua, oc næste fædernis frænder sculu barnet j sinne wærio haua ther
til thet til lagha aar komber. Æro ey beggia thera barn til, tha erfue
fædernis frenderne, oc taki allan sin ræth oc böther for bondan. §.2.
Nu dræper annat thera annat meth waada, tha scal bötas som j waada
botom skils, oc hawi allo thy foruerkat som hwart thera aatte meth
andro taka.
XII.
Nu kan barne off hardelica raadit warda, swa ath thet döör aff, tha
scal ther fore bötas som skils j botom, oc ey liiff fore gifua; oc tho
ægher aldre then erfua som dræper, hwat helder han dræper meth waada
eller wilia, vtan moder kan liggia j hæl barn siit, tha ær hon ey wærd
liif mista eller arff. §.1. Kunna fædhernis frender kæra till henna at
hon laa j hæl siit barn meth wilia sinom, tha wæri hona henna frender
meth tolf manna edhe, ath hon laa thet aldre j hæll meth wilia sinom;
oc hafuir hon swa fatika frender, ath the orka ey edin gangha, tha
ligge thet til heretznempdh hwat hon wil helder wæria hona eller fella.
§.2. Warder thet swa ath hon giptis, tha wakte sik ther fore, ath hon
legge ey siith barn j sængh meth stiuffadernom; dör thet j sæng meth
honom, tha ægher hon mista arfuit. Nu kunno fædernes frender trætta ath
thet war döt j beggia thera sæng, oc thön sigia ney fore, tha ligge
thet til heretznemd thre bolfasta men aff huariom fierdungh; feller
nempden them, tha böthen XL mark oc wth arfuith. §.3. Dræpa thön meth
waada, tha böte som j waada botom skils; hafui tha foruerkat allo thy
som han eller hon erfua maatte. Hafuer thet som dræpit ær samsyzkane,
tha ær thet thes arfue, och thes arff scal then som næster ær a thes
wegna taka wnder sina wern oc gömo, oc ey then som drap, æn ey æru
samsytzkan til weetz komen, oc æn ey ær fadher eller modher lifuandis
til som ey draapo eller myrdho.
XIII.
Nu boa sytzkane saman j bo oskipto, huat the afla meth tienist eller
androm slögdoom, taki swa broder som broder oc swa syster som syster.
Nw sidan skipt ær, tha ganger thet til skiptis som the aff fæderne
eller möderne fingo, oc ey thet som the meth tienist eller slöghdoom
wnno.
XIIII.
Nu wilia sytzkane arfue sino skipta, tha sculu frender thera widerwara
ath minzsto twe, lut j sköt leggia, oc sidan lutta. §.1. Nu sigher
annar luthat wara oc annar ey, tha ægher han witzordh som luthat wil
witha, meth fullom jampnada edhe meth næstom frendom, ath han fik thet
meth luth oc lagha skipte widher sin brodher eller syster; tha fester
luthren thet han fangit hauer. Nw ær lotath j bolbynom, tha ær oc
lottat j allom tillaaghom som til bolbysins liggia.
XV.
Nu sigher nokor sin lutt werre wara, oc bidher jamka wiidh sik, tha
ægher han witzordh som jnnan nat oc aar til jampnada wil deela; tha
sculu alle aaterbæra meth swornom edhe, oc neste frænder sculu til
thera koma ath minzsto XII, taki swa manga a fæderne oc mödherne som
han kan faa som XV aara æro; tessom lundom ath luthren fæste thet han
hauer faangit, thet ær swa wnderstandande, ath hwar halde thet han
fangit hauer, oc ær annar luttren wærre æn annar, tha scal iemka oc swa
bætra, oc ey aff nyo skipta. Deela the æn sidan, tha sculu neste
frender XII som nær æro, swæria ath the kunna ey jampnare skipta æn nw
ær skipt, oc lithe sidan hwar ath sinom luth, oc sidan gange ey til
iamkan thera mellan oc ey thera barnom. §.1. Dela nokre om arf, oc
kalla sik bade arff meth ræth ægha, tha ær thet badhe ræt oc lagh, ath
then som oppenbaaran skyldscap epter laghum til hauer, scal arff taka.
Ær nokot jæf j, oc ey oppinbaar skyldscapir til, tha scal laghmader a
thinge æth fore sik rekna lata, oc them arff til döma som hans skæl oc
bæzsta manna nærwarande wisa honom mesta sannind wara; tho swa for
iefsins sculd, ath then som arff ægher taka epter dome, witi skyldscap
sin sannan oc ey osannan meth XII manna ede, oc fyre aff them witne
bæra, twe a fæderne oc twe a möderne jnnan siette man; wthlete hwar
skyldscap sin för æn triggia aara heffd a komber, ellers æghe then arff
som j handom hauer.
XVI.
Nu ær nokor skyldare æn then arf hauir, oc talar a laglica för æn
triggia aara heffd a kom, taki arff siit ather meth lagha witnom oc
doom, æn tho ath thet see framdelis j arff fallit; thy ath thet ær
aathergaangs arff som oskylder taker, æn laglica atalas som för ær sakt.
XVII.
Nu maa ey man kenna androm lægher wtan han see jnne takin eller barn
bæra witne; nw æn hwargit thera ær, oc witis honom thet, tha scal han
meth XII manna edhe dylia baade barns oc hefda, swa ath han hona aldre
hefdade j them XL wikum jnnan thet hon thet barn födde, eller böte III
marker; oc ther ægher i huarte karl eller konunger, thet ær giptomanz
eensak.
XVIII.
Modher scal frillobarn siit föda ther til ath thet ær triggia aara,
sidan föde thet fader ther til ath thet ær VII aara; ligge tha beggia
thera wardhnadher a ther til at thet ær siu aara. §.1. Nu leghis barne
fostermodher, oc forderfuas thet barn aff wanrökt, tha ægher biscoper
scodha huar thet scal atherfasta.
XIX.
Nu kan frillobarne penninga wexa, falder thet barn fraan oc æru ther
penninga epter, lifuer fadher oc modher, tha taki twaluti fader oc
modher tridiungh; ær annath thera epter, taki alt saman. Æra ey the
til, gange swa tha om thet arff som all annor arff. §.1. Frillobarn
sculu erfuas som all annor arff, æn ey maa thet meer ærfua æn twa
marker epter fader oc ena epter moder. Tha adelkonu barn faa til sex
marker, tha taki frillobarn til fulla III marker, huat the æru flere
eller færre; ær arffuit minne, taki alz engte; ær oc arff mera, thaki
tho ey meera æn III marker. Ey maa frillobarn til arffs gaa ther ey gaa
fadher oc modher, wtan j bryst arffue.
XX.
Afflar man barn j hoordoom, frændzæmio, gudzöffualag eller syffskap spield, the barn see skildh widh alt arff.
XXI.
Nu kan thet klandas j arff ær komit, clandas thet for enom, tha clandas
thet fore allom, hwat helder the sculu thet halda eller wtgifua; och
wærin arfuana thet meth landz laghum eller wtgiffuen.
XXII.
Dör man oc æru geld epter honom, tha geldis geld hans aff boo hans
oskipto, oc arfua skipten thet aater ær. Er ey gotzeth mera æn gelden
æru, tha geldis geld aff thy samw. Vindz ey gotz till, tha ær ont thær
penninga taka som enghe æro till, och arfua warin saklöse. Oc hawi
engen wald ath skipta nokro arfue för æn geld gulden æro; vindz ey
gootz til fulla geldha, tha fælle aff allom geldom, slikt aff mark som
mark.
XXIII.
Nu döör then man som ey hauir arfua jnrikis, komber rætter arfue jnnan
nat oc aar meth brefuom oc fullom skælom at han ær hans rætter arfue,
tha taki han arf hans; komber han ey, tha taki konunger gotz hans, huat
thet ær jordh eller lösöra, thet han ey laghlica gifuit hauir, thet
kallas dana arff; nu æn iordh ær gifuen honom, tha taki then iordena
aater som honom gaff. §.1. Nu æn man ær jnlendzker, oc weet man hans
arfua, tha scal arfuit standa ther till han komber som erfua scal. Nu
æn man weet ey hans arfua, oc komber ey budh aff honom eller wissa hwar
han ær, eller oc sieluir han jnnan nath och aar, erffue tha halfft
konunger oc halft lati gifua for hans siel. Ær thet klerker som swa
arfualös döör, tha hauer biscoper konungs ræth i forscrifna arff.
_______________
J o r d h a b a l k e r.
I. Fæm æru lagha faang iorda, och om wrminnis heffdh.
II. ¶ Huru erfue iordh scal laglica sælias oc opbiudas.
III. ¶ Huru byrdamen sculu erffue iordh lösa.
IIII. ¶ Sigher annar wara iordh vpbudhna oc annar ey.
V. ¶ Huru bondhe maa hustru sinne jord sælia oc vpbiuda.
VI. ¶ Huilken aff byrdamannom næster ær ath lösa iord.
VII. ¶ Huru iord scal wædsætias och aterlösas.
VIII. ¶ Meth hwat wærdörom oc huru panta iordh ægher lösas, och om
byrdaman ær wthrikis, ofuirmaghi eller jomfru tha lösas scal.
IX. ¶ Huilket ærffue iordh ær eller afflinga iordh, oc ath man göri aff aflinga iord huat han wil.
X. ¶ J allom iorda köpom oc skiptom sculu XII fasta wara, och
heredzhöfdinge giffui ther bref a som hær vttryckis, och om the iordh
clandas sidhan.
XI. ¶ Om iordabreff forderfuas, oc at iordaköp maa for laghmanne göras.
XII. ¶ Klandas köpt iordh, tha scal fangoman fore koma oc hemola eller böta.
XIII. ¶ Huru then som sæl scal til hemols bindas.
XIIII. ¶ Komber köpt iord eller skipt j flere manna hender, clandas
hon, oc then förste gither ey hemolat, hwat hans plikt ær.
XV. ¶ Engen wmbudzman sæli annars iordh wtan han haui iordægendens
breff ther a; engen döme oc ofuir jorda gootz wtan æghanden stemder ær
oc til swars.
XVI. ¶ Sæl nokor jomfru iordh, owermaga iord eller wituillingha, tha
sæli til bætra; togh haua the waldh thet atherkalla eller halda naar
the til stadga koma.
XVII. ¶ Huru the iordh scal laghfölgias som man wil skipta aff landhe oc j köpstad.
XVIII. ¶ Om triggia aara heffd i iordaköp oc skipte, oc om hans plikt som annars jord bort sæl eller skipter.
XIX. ¶ Huar som afrad haua scal aff köpte iord eller skipte, eller af the iordh i geen windz meth laghum af androm.
XX. ¶ Om gipto stempno oc afradz dagha, huru landbo scal wita afradh guldet, oc ath gipth gaar j arff.
XXI. ¶ Om landboe sigher laghlica iordæganda iordh j geen.
XXII. ¶ Om landboe sigher ey laghlica ather, hwat honom bör tha göra.
XXIII. ¶ Om landboe rymer eller lather sik afföra jnnan bolags tekkio, huru jordægande maa han j geen föra.
XXIIII. ¶ Om fardagh, oc huat landbonom forbiudz aff bole föra.
XXV. ¶ Huru landbo scal laghlika gootzet aater anwarda, och om lagha bygningh.
XXVI. ¶ Far landbo aff, och ær iordheghandenom skylloger, och ath
landboo maa frii fara tha stempna ær wte oc laghlica til sakt.
XVII. ¶ J huat sakum bonde maa hustru sinne iordh sælia och hustru bondans.
XXVIII. ¶ Om bonde löper fraan hustru eller hustru fraan bonda, huru
iord thera maa tha sælias them j geen sither och barnom til födho.
XXIX. ¶ J allo aflinga gootze ægher bonde twaluti oc hustru tridiung, æ hwat the köpa eller sælia.
XXX. ¶ Griper een j iorda deelo til fangoman oc annar til fæderne, huru
thet scal slitas meth fædernis edhe; oc om fangomen æru flere, huru
hemolsman scal tha fore komma, oc om qwarstada doom.
XXXI. ¶ Huru barn eller frender ægha gamalt oc siukt folk vppe halda oc
födha, oc hwat the sculu ther fore haua, oc sak tæss som ey födher.
XXXII. ¶ Om bya twe deela om iordh, oc nokor aff grannom sigher sik af the iorda deelo.
XXXIII. ¶ Huru bolagh scal leggias, haldas oc slitas.
(I.)
Fæm æra lagha faangh jorda j suerikis laghum, eeth ær arff om laghlika
erft ær, annat ær skipte om laghlica skipt ær, tridia ær köp om laglica
köpt ær, fierde ær gæff om laghlica gifuit ær, fempte ær wædh sæth
iordh om laghlica wædh sæth ær oc forstanden ær. §.1. Tessa æru
fulfangh iorda, swa oc ath watne oc watnuerkom oc allom tillaghom,
epter thy som liuslika staar scrifuat i lagh book waare, huru huart
thera ær laghligit eller olaghliket, j sinom stad; laghlikit stande oc
olaghligith aatergange, thy ath alth laghfaangit ær rætfangit, oc alth
olaglica faangit ær som ofangit til wrminnis hæffd akomber; oc æ hwar
som wrminnis hefd a komber, thet ær laghfangit, och thet maa engen
qwælia.
II.
Nu wil man jord sina sælia, the han hauer meth arf fangit, tha scal han
a threm heretz tingom hona laghlica frendom sinom wpbiuda, fædernis
frendom fæderne, oc mödernes frendom möderne; sidhan haui byrdamen dagh
nath oc aar the iord köpa. Köpa the ey jnnan nat oc aar, tha haui han
waald sælia hwem han wil the iordh, oc æghen aldre byrdamen a the iord
sidhan tala.
III.
Nu wilia frender hans iord til sin köpa, tha köpen efter thy som three
a thera wegna oc thre a hans wegna sigia hona wærda wara, oc ey epter
byrda budhi som fordom war. Sæl man the iordh fraan frendom sinom, oc
biuder ey hona laghlica vp, böte III mark, oc frender löse byrdh til
siin.
IIII.
Nu deela the, sigher annar the iordh laglica wara wpbudna oc annar ey,
tha scula thet XII men wita aff heradeno, som the baade sigia ja
widher; waar hon laghlica vpbuden oc laghlica standen, hafui tha then
som faangit hauer; var hon ey, tha gange ather j byrd, oc böte then III
mark som saalt hauir, och wærd aather meth them som köpt hafde.
V.
Nu wil man hustru sinne iord sælia, tha scal han frendom henna laghlica
wpbiuda hona meth samw laghum som sina eghna, oc sæli ey meer aff henna
iordh æn tridiung, oc twa luti aff sinne.
VI.
Dela men om byrd, wari then nærmer lösa byrd, som nærmer ær epter arff
tali. Nw biuder han ey til laghlica som næster ær, wari tha then nester
som tilbiuder aff frendom hans jnnan nath oc aar; æru bade jampner, tha
lösin baade, halfft huar thera. §.1. Nu dela the, sigher hwar thera sik
nærmeer wara, tha sculu the til tinghs fara oc ætt sina rekna; huar
thera ægher III men nempna, the VI scula scoda huilken thera nærmeer
ær, oc epter thy som the sæx swæria och witna, tha sculu hine byrdh
lösa.
VII.
Nu wil man iordh sina wædsætia, ther sculu nærwara fyre bolfaste men
meth heretzhöffdinganom, twa a hwars thera wegna, oc wyrda the iordh a
thinge huat hon maa gelda, oc epter thera mætzordom scal hon wtsætias
oc swa aterlösas, oc ey dyrare. Löser ey then som wtsætte jnnan dagh
fore lagdan, haui han æn tha nat oc aar ath lösa om han gither; löser
ey han, hafuin tha byrdamen hans waald ath lösa jnnan sæx wikur fraan
them daghenom; lösa ey the, behalde tha then som faangit hauer. Oc æ
hwat helder byrdamen lösa eller then behalder som till pant hauir, tha
fylle æ them wtsætte wærd epter thy hon mæthin war a thinge, oc slae
aff howdgeldeno swa mykit han aff the iordh wpburit hauer.
VIII.
Tesse æru the wærdöra som man scal lösa iordh sina meth: gul, sylfuer,
redha penningha, korn, nöth, flæsk, smör, læript, wadmal, jern, koper
ogiorder oc oskurin clædhe; och the som widherwaaro tha iordh
pantsættis, the sculu och nærwara tha tesse wærdh ater geldas, oc mæta
them; æra the ey nær, nempne tha heretzhöfdinge andra swa manga som the
sighia ia widher baade, oc epter thy the göra, sculu the baade ath
litha. §.1. Ær byrdaman wtrikis, tha haui han dagh aterlösa jnnan nath
oc aar sidan han aterkomber. Ær han owirmagi, haui dagh nat oc aar
sidhan han ær XV aara gamal; ær jomfru byrdhaman, haui hon sama dagh
epter thet hon gipt ær.
IX.
Sæl man fæderne siit j enom stadh eller skipter, oc köper j androm,
thet ær fædernis jordh oc ey aflinga iord. §.1. Aflinga jord ægher ey
byrdamannom biudas; then iordh hauer aflat, haui wald göra aff henne
hwat han wil, gifua eller sælia, oc sæli hwem han wil som han giter
dyrast, wtan man hauer hona meth byrd köpt aff rættom byrdamanne; hon
ægher biudhas rættom byrdhamanne.
X.
Alla stadhe ther man scal sik laghlica iord aff henda meth köp eller
skipte, sculu XII bolfaste men fasta ath wara, aff thy samw heradhe som
jordhen ligger j, oc heretzhöfdinge scal fore skilia, och nempna then
man sik iordhena afhender, oc swa sighia: thenne man afhender sik iord
sina laghbudna oc laghstandna swa mykla oc i them by, nær by oc fierra
meth allo thy som ther til ligger jnnan gardh oc wtan, affhender sik oc
sinom arfuom wndher han oc hans arfua, for swa manga penninga, oc thær
æru tesse XII fasta ath, oc wy ærom alle til witne ath thet ær a thinge
laglica giort; oc i tesse maatto giwi heretzhöfdinge siit breff ther
aa, oc taki II öra for brefuit; samaledis taki laghman for siit breff.
§.1. Kan the iordh klandas sidan, tha scal then som iorden clandhas
fore, sina fasta nempna; the XII sculu thet swæria, hwar j sinom stadh,
oc bidhia sik swa gud hullan som han köpte the iord laglica, oc wij
waarom fasta at thy köpe. Æro nokre döde aff them fastomen, eller
wtlendis farne, eller j lagha forfallom som framdelis skilias, swa ath
the githa ey ther til kometh, tha nempne andra bolfasta men j thera
stadh, the som tha a thinge waaro tha köpit giordis, oc the sculu
samaledis swæria som fasta sculden æn the til waaro. Orkar han then
edhen ganga, tha ægher heretzhöfdinge köpit stadugt döma, oc haui engen
waald the iordh optermeer qwælia, som een thima ær swa wardh, thy ath
tha laghlica ær warth fore enom, tha ær oc warth for allom them som
framdelis kunno akæra.
XI.
Nu kunno breff forderfuas som heretzhöfdinge wtgaf, thet ægha fasta
wita eller tolf men som a thinge waaro tha the gaafwos, hwat the
gaafuos eller ey. Kan thet köp fore laghmanne göras, tha scal
laghmadher siit breff a gifua meth forordom som för ær sakt.
XII.
Köper man jordh aff androm, waarde then iordh som hona saalde, oc
hemole then wærdh som köpte. Klandas nokot j thy köpeno, tha scal
fangoman fram koma; gither han hemulat som saalde, stande köp tæss som
köpt hauer; komber ey fangoman hans fram, eller komber fram oc gither
ey hemolat, tha gange hwar till sins, oc böte then III marc som ohemult
saalde.
XIII.
Köper man jordh aff androm, hwath thet ær klerker eller leekman, tha
binde fasta a rættan æghanda, oc han komi engo duli fore som rætter
ægende ær, æn fasta æru till.
XIIII.
Nu later man jordh sina bort, hwat helder meth köp eller skipte, oc
faar sidhan hwar aff androm the samw iord til tridia man eller lenger;
klandas the iordh for them som hona först bort loth, gither han hona ey
wart, tha böte han fore ohemult, han böte oc for auerkan æn hon ær j
komen, och hine warin saklöse, oc gange han aater til penninga som them
wtgaff, oc then til iordh som hona wtgaff, wtan ath thet ohindrath
standit hauer thry aar som framdelis skils.
XV.
Haffui engen sytzloman waald sælia sins herra jordh, wtan han fae
herrans breff them som köpe iordena, ath the iordh ær honom hemul. §.1.
Engen hawi wald ath döma offuer nokors manz iordagotz eller æghodeela,
wtan jordæganden wari laghlica stemder oc sieluir til suars, eller hans
wissa wmbudh, som hans fulla makt hauir meth hans vpna bref oc incigle.
XVI.
Hafui engen wald ofuirmagha iordh, iomfru iord eller withuillinga iordh
bort sælia eller skipta, wtan han skipte til bætra, oc tho swa, ath tha
ofuermagi komber til moganda alder, oc mö tha hon gipt warder, oc
wituillinge withande warder, hafuin waald huat the wilia the skipte
halda eller ey.
XVII.
Nu wil man iordh sina aff lande oc jn i köpstadh skipta, tha laghfölge
the iord a heretztinge ther hon ligger, oc biude byrdamannom; lösa the
ey som för ær sakt, sæli tha iordh eller skipte meth hwem han wil i
köpstad eller a lande, oc göri tha hwar meth sinom lutt som lagh sigia
ther the liggia, meth brefuom oc androm skælom.
XVIII.
Alla the iordher man hauer ohindrada oc oqualdha jnnan try aar, hwat
thet ær köp eller skipte, oc witna thet XII men, haui engen waldh a the
iordh tala, som swa lenghe hauer oquald standit, wtan man see wtlendis,
eller han faangen ær, eller iomfrw eller offuermaghi; the mogho winna
iord sina i geen jnnan thry aar sidhan huart thera friit ær oc stadgat
som för ær sagt. §.1. Huilken ey driffuer thet köp eller skipte i geen
a tinge meth laghum jnnan thry aar som fore skils, behalde tha then
iord som faangit hauer; och then som the iordh saalde eller skipte som
han ey atte, rætte honom som mist hauer allan scadan vp, oc iordh
iamgoda j geen i swa godho læghi, oc a XL marker til treskiptis om han
the iordh meth wælde sik tileghnat hauer, som j konungs balkenom skils.
Ær the iordh honom androm lundom akommen, oc kan ey hemola, rætte tha
scadan wp, oc iordh iamgoda, oc a III mark for ohemult, och thet witi
heretznempdh.
XIX.
Huar som jordh köper aff androm eller meth skipte faar fore affradz
dagha, tha haui then affradet som iordena om affradz dagha ægher. §.1.
Dela oc twe om jordh ena, ther ey ær waldz wærk j kommen, tha haui then
afrad aff thy aareno som iordena meth laghum winder æn hon saaen ær. Ær
oc iordh nokrom met waldzuerk afhend, tha bör honom afrad oc afgeldh
som ther bör affgaa aff swa mangom aarom som han hona misth hafuir, aff
them som iordena hafuir honom afuældat, oc waldzuerket böte som j
konungs balkenom skils, oc ther meth allan scadan aater malsegandenom.
XX.
Sex aar ær gipto stempna, a siwnda aare scal gipt gifuas swa som baadom
asæmber iordhæghanda och landboe, oc swa affradh. §.1. Rette affradz
dagha æro a sancti thomas dagh for jwl; giffuer han affradh for wth,
wari saklös. Giffuer han ey wth aa rættom affradz dagh eller för, gelde
fierdung högra ath sakörenom æn affradit ær, oc söke wth badhe saköre
oc affrat a nesta laghtingom epter jwlen. Nu sigher landboo afradh wara
guldet, oc iordæghende sigher ney, tha witi thet landboen meth goda
manna ede epter thy affradet ær til; fældz han ath edenom, gifui wt
afradet. §.2. Hafui jordæghanden engte wald sigia landboanom aff iord
för æn gipto stæmpna ær wte, wtan han gifui honom alla giptena som han
wpbar af honom. Nw dör antiggia then som gipt gaff eller then som
gifuith war, tha erfues swa wæl gipto bool som fæderne ærfuis æ ther
til gipt ær wth jnt.
XXI.
Nu sigher landboen jordæghandenom ater jord naar gipto stempna ær wthe
for midfasto, tha raade ægenden sielfuer iord sinne, oc fae sik
sielfuer aboa vppa iordena.
XXII.
Nu sigher han sidan aater, epter gipto stempno oc jnnan afradz dagha,
fae tha æghendenom træddan aker, eller giffui honom trædis löön epter
thy som twe men skilia a huars thera wegna, æn engte ær træt; ær oc
træt, haui forsagt erfuode sino. Ær och ey gipto stempna wte, haui
forsakt gipt sinne, træde oc rogh sædh, wtan iordægenden wræki han aff
bole bort; oc thet scal heredz nempd wita. §.1. Ey maa han epter
affradz dagha iordh ater sigia, wtan han fae ægendenom annan aboa,
eller gifui wt affradit, oc halde oppe allan then twnga the iordh til
höre aff ty aareno, æn tho han engte saade aff thy aareno.
XXIII.
Nu rymer landboen borth eller lather sik afföra jnnan bolagtekkio, haui
tha iordeghanden waald han j geen föra meth boskapi sinom. §.1. Staar
landboen til wærn, oc faar han scada eller the honom wæria wilia wtan
draap, wari alt ogilt; warder nokor aff them dræpin, bötes meth XX
markom. Faar iordægenden som epter komber, eller the meth honom æra,
nokon scadha j draap eller saarom, ligge thet alt j tweböte. Och alle
the ther meth waaro ath flytia landboan aff, böte hwar III marker til
treskiptis, oc landboen rætte ægendenom vp allan scadan som han ther i
fangit hauer, och a sex marker æghandens eensak.
XXIIII.
Nu ær rætter fardagher manna mellan torsdagen fore midfasto synnodag;
læti tha landboen half hws lidugh wara om kyndilsmesso fore them til
scal koma. Haui engen landboe waald fææ eller fodher aff bole föra fore
fardaga, wid III mark til treskiptis; wil landboe foder sælia, tha
ægher han ægandenom först biuda. §.1. Ey maa landboe tymber, nefuir,
laanghhalm, gierdzle eller gaarda aff bole föra, wiidh III mark oc ater
scadan; Oc æ scal fodher alt a bole nötas, widher boot som för ær
sagdh, oc ather scadan.
XXV.
Landboen ægher jordægendenom aater antwarda gootzet bætra oc ey wærra,
oc færdogane baade meth hwsom oc gaardom, oc bygge at minzsto hwart aar
til ena halff mark aff nyo, oc haalde thet meth taak han anamat hauer;
hwat ther i brister, fylles aff boscap hans för æn han aff far. Rymer
han för eller aff far, sökis wth bötir som sakt ær.
XXVI.
Nu far landboen aff sidhan bolag tekkia ær wte, wtan hwsbondans minne,
ær han honom geldskyldoger, laghsökis tha om geldit huat thet ær mindre
eller meer, oc böte III marc til treskiptis. §.1. Haui oc engen waald
landboen lenger halda æn bolags tekkia wte ær och iordhægandenom ær
laglica tilsakt, wtan landboen wili meth goduilia qwar blifua.
XXVII.
Ey maa bonde hustru sinna iordh sælia wtan tessen maal tiltrengia. Kan
wtlendzker hær til landz leggia, hedin eller cristin, faanga bondan
eller hustruna oc borth föra, komma ather budh oc bidia bondan eller
hustruna aterlösa; nw ær ey til wtan iord henna, tha maa bonden iordh
henna sælia oc sina hustru aterlösa; swa maa oc hustru bondans iordh
sælia oc sin bonda aterlösa, æn han faangin ær. §.1. Nu kan them hunger
henda, oc wilia iord sina sælia sik til födho; ægha the baaden jordh,
sæli twaluti af bondans oc tridiung aff hustruna. Nu ægher bonden
hwarte iordh eller lösöra, tha maa han sælia aff hustru sinna jord om
aarit til sæx mark oc ey meer. Thetta köp scal a tinge laghlica göras
oc kunnoga huat nöd them ther til drifuer.
XXVIII.
Löper man fraan konw sinne, eller kona fraan manne sinom, eller faar
peregrims færdh, tha torfua barn födo widher oc then som heema sither,
haffui then waald sælia som hema sither, hwat han wil j lösörom til
födo; stande thet swa fast oc fwlth som konan gör som mannen j tesso
maaleno, oc gange twaluti a bondans goodz oc tridiungh a hustruna. §.1.
Æ mædhen hionalagit ær, tha halder sængaköpit saman, huat the helder
sælia eller köpa.
XXIX.
Alt thet bonden oc hustrun köpa saman, bade i iord oc lösörom, mædhen
the j hionalagh æro, æghe hustru tridiung oc twaluti bonden aff thy
köpeno. Liuta the swa sælia som köpa, tha gange æ a hustruna lut
tridiung oc tweluti a bondans.
XXX.
Nu deela tve om jord ena, griper annar til fædernes oc annar til
faangomanz, tha scal han fangoman framkoma; giter han jord hemolat, tha
haui then iordh som faangit hauer; giter han ey, tha wæri hin meth
fædernis witu sinne meth XII manna edhe, then til fædernis griper. §.1.
Nw gripa the baade til fædernes, haui han witzord eden ganga som j
handom hauir, j tesse matto: iak bidher mik swa gudh hullan oc
helghadoma the iak a halder, som thetta gootzit ær mith rætta fæderne
eller möderne, oc haffua hwatzske mine forældra eller iak, eller nokor
a waara wegna, opburit ther fore wærd eller widergeldh j köp eller
skipte, oc ey wædhsæt eller giffuit laghlica, swa hielpe mik gudh til
liiff oc siæl. §.2. Nu kunna faanghomen flere wara, som huar aff androm
fangit hauer, ledhe tha hwar til annars, oc kennis tha huar widh wærdh
siit, oc then böte III mark at ohemulo faldher. Ær fangoman jnnan landh
och laghsagu, tha ægher han framkoma jnnan try lagting; ær han jnrikis
oc wtan land oc laghsagu, tha scal han framkoma jnnan IX wikur. §.3. Nw
kan han wtrikis wara jnnan herra tienist, eller peregrims ferd wara
farin, eller meth köpinskat sinom seglder, tha scal the dela j
qwarstadu standa, oc skuldh aff the iordh j taka hender sætia ther til
æghanden aater komber; jnnan the IX wikur epter thet han ær aterkomen,
tha ægher han j hemold standa. Brister them hemols man som fangit
hauer, tha böte han auerkan som iordh hauer farit, oc krefui wærdh ater
aff honom som honom ohemult j hender sætte. §.4. Nu kan fangoman
jnrikis wara, oc gither ey kommet for forfallom som för æru sagdh, tha
ægher the deela i qwarstadhu standa ther til hemuls man wider komber,
oc i treem laghtingom ther epter ægher han j hemuld standa; oc tha
sculu forfaldz witne tweggia manna wara fore honom som lagh sighia, oc
swæria ath han ey komit gaath fore forfallom tessom. Och haui engen
wald ath döma iorda gootz eller affgeldh i qwarstadu, æ mædhen then j
handom hauir wil for rættin koma oc til rætta swara; dömis thet, haffui
enga makt.
XXXI.
Nu kan manne eller konu alder eller sott henda, tha ægha barn them vppe
halda oc föda til dödra dagha, huat the ægha meer eller mindre. Hauer
han barn eeth, tw eller flere, tha ægher han a thinge barnom sinom iord
sina vpbiuda; wilia barn widertaka, tha ægha the han föda fore thre
marc om aarit æn lösöra æru til; æru ey the til, tha taki swa mykla
iordh som III mark penninga ær wærd om aarit for kosten. §.1. Ælzsta
barn æghir först födha och vppehalda, oc sidhan hwart epter thy som
thet ær gamalth til. Hwart barn ægher fader oc moder vppehalda ther til
swa mykit ær vpnöt som thet atte vpbæra epter them ath arffue æn the
dödh waaro, syster systers lut oc broder broder lut. Vil ey eth barn
widhertaka, oc æru swa tings withne til, oc föder honom annat sytzkane
fram sidan, tha taki thet först fult fore sin kost, æn tho ath ey see
meer til; ær meera til, tha taki huar sin lutt fullan vp epter then
döda. §.2. Samu lagh wari om frendher, æn ey æru barn til, som nw ær
sagt; han ægher næster wara at födha, som næster ær ath arfue om han
dödher waare. Nw sigher annar: jak bödh swa min kost til som thu thin,
stande thet a XII thingh witnis mannom, raade halfua nempd hwar thera.
§.3. Varin arfuingia skyldoge födha fadher oc modher æn them fatikdom
hender eller alder, æ huat the pænninga haua eller ey, æn the orka.
Huilken son eller dotter som wrækir fader eller moder, böte thre marker
om aar huart, them æghe rætter malsegende. Nu kan then for döö æn thet
ær vpnöth som han fore sik fæste, tha then som kosten hiolt ægher swa
mykit vptaka som han kostat hauir, oc hint gange til skiptis som offuer
löper aff thy han atte. §.4. Hawi engen waald jordh sina biuda eller
giffua fore kost sin wtan rættom arfuingiom.
XXXII.
Nu dela twe bya om iord ena, tha sigher sik een granne aff the delo,
then jordhægende ær j them by, thet ægher han a tinge göra för æn
wædias til. Tapper then by deelona, wari saklös then sik aff sagde;
winder oc then by delona, wari tha then wthe lyckter baade aff boot och
iordh som sik sieluer afsagde. Vædiar han först, oc sigher sik siden
aff the deelo för æn hon ændas, böte III mark, oc wari skilder widher
them hwat the helder winna eller tappa the delo.
XXXIII.
Ujl man bolagh leggia meth androm ther sculu sæx boande men wider wara,
thre a hwars thera wegna; the scula witha huru lenge thera bolagh scal
standa; bætras thera gotz, bætres fore baadom; kan thet minzscas,
minzskes fore baadhom. §.1. Nu ær bolags stempna wthe, oc the wilia boo
sino skipta, tha wil annar sik meer aff thy boo kenna oc androm minna,
wari thet a thera sæx manna witnom som widherwaaro tha the bolagh
laghdo, oc skiptis epter thy som the withna. Halder sidhan annar thera
for adhrom, oc wil ey wtgiffua epter thera witnom oc fullom edhe, tha
böte III marker fore offhaldet. §.2. Vil man bolagh riffua fore
stempnodagh, tha böte III mark then thet rifuer, aff sinom eenskyldom
penningom, oc rifue swa; haui sidhan hwar siith epter bolags fasta
witnom.
_______________
K ö p m a l a b a l k e r.
I. Köper man lösöra, fæ, wapn, skurin clæde, gul, syluer etcetera.
II. ¶ Köper man gul eller sylfuir och ther findz flærdh eller fals j,
oc huru man scal tolket gulsmidi til gerning faa.
III. ¶ Köper man wax, salt, rökilse, smör, talg, oc findz ther fals
eller flærd vti, oc huat som flerd oc fals ath skill.
IIII. ¶ Köpe ingen widh bondans hustru oc hans hion.
V. ¶ Huru then scal sik wrtiufua göra, som thet köpir a torge som
sidhan klandhas, oc om afföda komber aff thy som clandas.
VI. ¶ Huru landzköp görs, oc huat pligt ther til ligger, oc huru man maa saklös a lande köpa.
VII. ¶ Om landzköp, oc ath gerningis mannom ær loffuat köpa til thera gerning.
VIII. ¶ Legho fæ oc laans fæ sculu scadalös ather anwardas, oc huru man scal wita laan guldet.
IX. ¶ Huru man scal jnlags penninga jnsætia oc wttaka, oc om the stielas.
X. ¶ Om panter brinder, stiels eller röfuas, oc huru man scal sit gotz pantsætia.
XI. ¶ Huru man scal pant laghfölgia om han ey aterlöses.
XII. ¶ Borgar man penninga for annan, eller borgar mannen til rætta.
XIII. ¶ Om man meth wald warder trengdir til at wtfesta penninga eller annat, och sætir ther borgan fore.
XIIII. ¶ Huru man maa laghsökia löska drengia the som geldskylloge æro.
(I.)
Köper man fæ hoffuat eller klöfuat aff androm, skæpt wapn eller skurin
clæde, giort gull eller sylffuer, læst hws oc dorath, thet scal alt
meth win oc witne köpas.
II.
Köper man gull eller sylfuer aff androm æn aff gulsmidi sielfuom,
finder then som köpte ath ther ær flerd jnnan, tha taki then aater som
saalde, och wæri sik meth XII manna ede ath han wiste ther meth ey swik
wara; fældz han ath ede, böte III marc; dyl han ath han thet ey salde,
dyli meth XII manna edhe, eller gifui aathir wærd oc boot meth som sagt
ær. §.1. Nu giffs gulsmidi sculd ath han saalde fals j gulle eller
sylfuir, tha scal thet til hammar oc stædz latha; findz thet skært,
haui hwar som faangit hauir; ær the oskært, gifui gulsmider honom wærd
ater som köpt haffde, oc haui sieluir flerd sina, oc böte XL marc. Kan
gulsmider dylia, oc wil ey aater taka flærdh the han saalt hauer, hafui
tha then witzord som köpte meth twem bolfastom mannom han till salu
sinna binda, oc boot som sagt ær. §.2. Vil man gull eller sylfuer siit
gulsmidi j hender faa ath göra, thet scal han skært jnanwarda meth twem
bolfastom mannom; anamar gulsmider thet for skært gul eller sylfuer,
kan sidan then sighia, som gull eller sylfuer aatte, ath thet ær ey swa
skært aaterfaangit som han thet wtfik, wari thet a thera witnom som tha
widerwaaro; wæria the smiden, wari saklös, oc taki lön sin; fella the
han, tha hete tiufuer, oc böte tiufnad epter metzmanna mæthi.
III.
Köpir man wax, salt, rökilse, smör, fluth, talg eller humbla, æ hwar
man seer flærd köpta eller saalda, tha nempne hwar thera som köpte oc
saalde twa bolfasta men, the sculu wita huat flerd er saldh eller ey,
oc witna swa for heredznempd a tinge; wær tha nempdin han som saalde,
wari saklös; fælla the han, böte XII marc. Swa scal alla stadi bötas
ther flærdh hittis j köpum, oc taki then aather wærd som köpte, och
then flerd som salde. §.1. Huar som falskar nogot gotz, hwat thet hælzt
ær, gange ther om som om annan tiufnadh, epter thy som hwart ær oc
scadin mæthin wardher a tinge. Flærd ær ther man sæl ont fore goot,
mængt fore omængt; oc fals ær ther man skyler ont wnder godo, som kopar
wnder gul, ærther blandas meth wax, stena slaas j fath meth jern, eller
annor tolken falskheet meth twnno gotz, som ær smör, talg, honag, och
annat tolket.
IIII.
Hwar som köper widh hustru bondans wtan witu hans, æghe bonde waald
thet köp aterkalla æn thet ær mera æn öris köp. Engen maa widh bondans
barn eller hion köp göra wtan withu hans; hwar som gör köp meth them,
böte III marc.
V.
Nw gör man köp a torge, huat han köpir quikt eller döt, klandas thet
köp, oc weet hin engen fangoman sin som clandat ær fore, tha swæri han
til sin som clandade meth tueggia manna witnom, och hin binde torgh köp
siit meth köpwitnom bolfastom, oc göri sik wrtiufua, oc taki sidan hin
ater siit som clandat hauer, och hin lethe sidan epter wærde sino som
köpt hafde. §.1. Köper man hors eller koo, eller hwat thet ær helzt som
födis aff, clandas sidhan thet fææ som han köpt hauer, tha scal han
affödo haua som vp hauer föth, thy at engen maa annars affolstre
waarda, och löse then siith aater som ræth kænth hauer.
VI.
Huilke köpmen, clærka, swena, hoffmen, bönder, landbo eller andre men
eller quinnor j landeno fara meth köpmanna waro, som ær sild, salt,
clæde, kryde, spetzeri oc annat tolkit, oc drifuer köpslagan til by oc
fran by, sæl oc köper idelica, thet heter landzköp; hwem konungs
foghate ther meth finder, eller laghlica til binder meth sæx manna
witnom, haui forbrutit XL marc, och meth allan köpinskattin then han
tha meth honom finder; wari konungs enskyld badhe saköre oc
köpinskatter. §.1. Haui oc engen fogathe konungs eller nokors annars
manz magt loff giwa hær a moth, eller nokro thy som j laghum forbudit
ær, widh XL marc konungs eensak; oc then som loff taker, böte epter
laghum ey thy sidher. §.2. Væl mogho landzmen for thera tarfua skuld
köpa oc sælia oc byta hwar meth androm, korn j nefuir, fisk eller smör
oc annat tolkit, oc ætande warur j iern, staal oc kopar, ther tolkit
falder, sik til lösn oc nödtorfft, eller annat hwat thet helzt ær som j
bondans boo wexir eller falder, naar han ey köper til ath wth praanga
oc sælia bonda waro j köpmanna waru oc twert aa moth. Ey scal oc
landzköp heta thet landzmen byta korn, rogh eller annat tolket i toliga
waro som norlenninga, österlenninga, gutha oc öninga införa j landet
ath byta sik til berning oc nödtorfft.
VII.
Ey maa man ok a lande haua j siit hws köpmanna waro fala oc köpslaga,
tho ath han ther meth engen stadz fari, widh pligt oc boot som
forscriuat staar. Ær thet skattabonde swa gör, taki konunger saköre; ær
thet frelsis hion, taki iordæganden saköre. §.1. Væl mogha oc gerninges
men som a lande boa, köpa thet til thera gerning höre, oc sælia thet
framdelis j thera gerning ath saklöso hwem the wilia. Ey bör oc fogatom
eller androm kræfuia eller taka nokon skat eller gerningis öre aff
skrædarom, skomakarom, skinnarom eller androm tolkom gerninges mannom
for thet the fara bya mellan oc göra ath them som widertorfua; tho
scula the skath eller afrad göra ther the boo, oc lika och ræth j allom
sakum som andre men.
VIII.
LEgher man aff androm hest, skiut, wxa eller huat thinge thet wara kan,
taker han thet ospilt, thet scal ospilt aather anwaardas. Nw sigher
then som atte ath thet spiltis aff hins handauerke som leegt hafde,
wæri sik tha meth XII manna ede, oc giffui wth leegho som han mælt
hafde; fældz han ath edhe, giffui bondanom ater swa goth som han thet
tok, oc meth leghona. §.1. Taker man laan aff androm, laan scal leandis
heem föras; ey maa laan misfaras, thet scal fullom geldom atergeldas,
epter thy som witne wilia swæria, the som nærwaaro tha thet wtlæntis.
Nw deela the, siger then mera lænt eller borgat wara som wtfik, oc hin
sigher minna wara, stande thet til tueggia eller triggia manna witne
som nær waaro. Vaaro ey witne nær eller breff a giffuen, oc ær thet
minna æn marc, wæri sik sielfuer tridhi; ær thet marc eller meer, oc
minna æn III marc, wæri sik meth VI manna ede; ær thet III marc eller
meera, wæri sik meth XII manna edhe, eller giwi wth thet som lænt war
eller borgat.
IX.
Leggir man penninga jn til annars eller adhra koste, legge jn meth
tueggia manna witnom, oc taki aather wth meth sama withnom; æro ey swa
witne till, oc then sigher som jnlagde at ther war mera jnlagt æn han
wtgaff, haui tha hin witzord ath wita wtgifuit wara meth XII manna
edhe. §.1. Stiels thet fæ eller brinder eller waldtags, fölgis beggias
thera saman, tha wari thet ogilt; fölgis ey beggias thera saman, tha
fae honom siit ather.
X.
Sætir man wædh manne, hwat thet ær minne lösöre eller mere, tha göri
thet meth tueggia bolfasta mannna witnom. Nw kunno the wædh brinna för
æn stempno dagher ær wte, brinder beggia thera, gelde engte aater. §.1.
Nw kan thet stielas eller waldtakas, tha scal han til kirkio fara oc
lysa ther epter for soknamannom, baade epter sino oc epter thy som
wædsæth war; ær ey beggia thera stulit, giwi wædh sin æghandenom aater.
XI.
Nu ær stempno dagher thera wte fore wædhiom, oc lösis ey aater, tha
scal han wædh aterbiuda a tinge eno, adhro oc tridia; wil han tha
atherlösa wædh siith, haui ther waald til; wil han ey, tha sculu wædh
mætas; æro wædh bætre æn geldet, tha giffui æghandenom til swa mykit
som thet ær bætra eller mera; ær wædh minna æn geldet ær, tha fylle
then til som gelda sculde.
XII.
Borgar man penninga for annan, tha gelde thet sama wth som han borgat
hauir, eller dyli meth ede tolff manna ath han aldre for han borgade;
fældz ath edhe, tha gelde wth thet han borgat hauir, huat thet ær mera
eller minna. Nu kan them athskilia, siger annar mera borgat wara oc
annar minna, gelde tha wth meth edhe XII manna, oc seghi ath han ey
meer borgat hauir æn nw ær framlagt. §.1. Nw siger annar: thu hauir man
borgath, annar sigher penninga, tha fae thet fram som han kennis ath
han borgat hauir, oc wari saklös; komber ey mannen fram, tha gelde then
geldh eller oc manzens sak som borgat hauir, eller wæri sik meth ede
XII manna. Ær a tinge eller for sokn borgat, witin thet XII men hwat
borgat ær eller ey; ær ey a tinge borgat, stande a witzordom sinom.
XIII.
Nu wardir man waldfördher, bastader eller bunden, eller j nokra andra
maatto trængder eller trughader til ath wtfæsta penninga eller tienist
eller hwat thet hælzt ær, ther ey æro lagha doma fore gangna, oc at
sætia ther wisso fore meth löffte eller borgan; komber han sidan til
tingh, heretz eller laghmanz, eller for een eller twa aff rikesens
raadh, oc giffuer sik ther om j rættin, oc sætir borgan for sik meth
twem eller threm bolfastom mannom, naar han swa giorth hauer, wari tha
quitter oc löss wid the förra borgan. Gör hiin sidan gerningh a han,
ligge thet alt j twæböte, oc slite thet heretz nempd ther mannen boor
som trengdir war, badhe om sak hans oc swa hins som han til borgan
trengdhe.
XIIII.
Nu warder man androm skyllogir penningha eller wærdh, æ hwat thet ær
aff laane eller köpslagan, oc flyr sidhan bort, oc bliffuer hwargens
staduger swa ath man gither honom laghsökt; kan hans gootz nokor stadz
finnas, tha maa malsegenden meth laghmanz eller heretzhöfdingia lofwi
oc tweggia bolfasta manna witnom thet gotz wptaka, oc twem bolfastom
mannom j hænder sæthia, oc sighi genast fore them huru mykit geldit ær,
som han wil sin ræth vppa göra a tingeno; fari sidhan til tings a
nestom tings dagh, oc tali samw lagh till gotzet som han sculde tala
til æghendens om han nærwaare, oc naar malsegenden hauir beuist geldith
som lagh sighia, lathe tha heretzhöfdinge thet fulfölgia oc wtsökia
meth laghom. §.1. Nw kan ey gotz hans finnas, oc ey sielfuir han nokor
stadz staduger, swa ath man giter han laghsökt; æ hwar malseganden kan
han tha finna, j köpstad eller a lande, tha maa han meth konungs fogata
loff, oc thera som for rættenom sithia, han gripa lata oc j hektilse
sætia oc fore rættin föra, oc söke swa wth aff honom penninga eller
erfuode epter thy geldit ær.
_______________
B y g n i n g a b a l k e r.
I. Huru bönder mogho awerka nyan by eller gamblan oskiptan, oc huru by
scal til iamföris koma, oc raa och wægha leggias.
II. ¶ Huru man maa nya wægha leggia, oc gambla ather tæppa.
III. ¶ Huru broar sculu byggias oc wægha rydias, oc om scadha then man
ther j liwter, om brooa syner, oc sak thera som ey byggia.
IIII. ¶ Huru tomptar ægha brytas, by til iamföris deelas, oc om lægre.
V. ¶ Huru hwar maa tompt sina byggia, om meenföre i tomptom, om
gödningh oc tompta læghe wiid gatu, om nokor wil byggia a swina walle,
oc huru lenge hws maago saklös standa sidan by ær til iamföris komen.
VI. ¶ Aker oc ængh sculu brytas epter tompt, oc huru mykin gödningh scal wara.
VII. ¶ Huru wægha oc dike sculu leggias j akrom oc ængiom.
VIII. ¶ Om tepning oc lagha wærn, om aakra oc om synamen ther oppa.
IX. ¶ Gör fææ scada j aakrom huru thet scal bötas, oc om man riffuer
gaarda eller brenner, naar garda sculu gilde wara waar oc höst.
X. ¶ Huru man scal fæ laghlica jntaka, bruka oc ey jlla hanna, oc huru
ther meth laghgöras scal a baadha sidhor, iordægenda oc fææghenda.
XI. ¶ Huru aldin scogher skipas scal meth swinom epter iorda ægho.
XII. ¶ Om swin löpa scogha mellan hwat tha ær lagh.
XIII. ¶ Wilia bönder korn eller höö jnaka, tha scal wndan skæras oc slaas, och om farliidh.
XIIII. ¶ Om torff skyrd, reena, dike, oc om man saar a aaterlaghs iordh
annars, huru lenge lagha wærn scal haldas om aaker oc æng, oc om wrfiel.
XV. ¶ Om leghofolk oc leghostempnor.
XVI. ¶ Om man auerkar a annan j aakrom eller ængiom.
XVII. ¶ Om nya wpgerdh och auerkan a annars bolstadh.
XVIII. ¶ Hugger man döduidh i scog annars, löper næfuer, hugger
löffstak, slaar höstak, hugger hasl eller wnga eek, hugger eek eller
bok bærande, barklöper eek, hugger apald, huru man maa toliga hindra.
XIX. ¶ Engen maa lofua hugga eller wedha j oskiptom scogh, oc ey landbo afföra eller sælia wtan jordæghandens loff.
XX. ¶ Pligt thes som meth gildrom gaar j annars scogh.
XXI. ¶ Huru warga skaller sculu vppe haldas, oc laghsökias om the ey haldas.
XXII. ¶ Huru wargagarda sculu vppe haldas.
XXIII. ¶ Om raa oc ælgh hwa them maa taka, oc om ælgia spiut huar the mogha leggias, oc om man faar dödh aff them.
XXIIII. ¶ Naar man maa epter ekornom, maardhom eller lekattom ganga.
XXV. ¶ Auerkar man i fiskewatnom annars meth mierdom, nætiom eller
nothom j fiskelekom eller wtan, huru man maa them hindra; om man wil
skipta fiskeuatn, huru sund oc ströma bya mellan mogho byggias, oc hwar
som forderfuar fisketool annars.
XXVI. ¶ Om raa oc rör oc bolstadha skæl bya mellan, oc om syner ther vppa.
XXVII. ¶ Hwat raa eller rör scal heta, oc hwa them vpkastar wtan dom, oc huru nya sculu nidersætias.
XXVIII. ¶ Ligger löth eller döduidha scoger bya mellan eller wernkalladher scoger.
XXIX. ¶ Deela hærede om almenningia huru thet scal slitas, oc om nokor
fiker eller bygger them wtan loff, naar wthskylder sculu wtgifuas oc
skiptas.
XXX. ¶ Om slaata dagha j almenningiom.
XXXI. ¶ Om then a almenningiom boor formaa ey ræt göra, och ath engen maa them köpa.
XXXII. ¶ Engen maa oskiptan bya hiordwal jntaka eller andra ægho, oc om rydhscogh.
XXXIII. ¶ Huru mölnostada mogho byggias, oc om syner ther vppa, om fiskeuerka oc fiske gaarda.
XXXIIII. ¶ Huru man maa byggia nidan oc ofuan, swa at ny auerkan scadar
ey gamble, oc om flere ægha ström, wil een byggia etcetera, oc ath ey
maa fiskeri eller watn aff forno wændas eller græffuas, oc om sundh
ligger bya mellan eller hærade.
XXXV. ¶ Om elder slipper löss aff forsumelsom eller waada, oc sither
bonde eensamen j by, oc hwat forsumelsa elder eller waadha elder scal
heta.
XXXVI. ¶ Om then som eldin slæpper sither nær androm j by, brinder by,
brinder folk jnne, brinder kirkia, huru hwart scal bötas, och om thet
skeer aff löso folke, præste eller clukkara.
XXXVII. ¶ Nw om qwern brinder, och om brandstwdh aff herade.
XXXVIII. ¶ Bær man eldh j scogh, brenner döduida scogh, eek eller book, huru hwart bötas scal.
XXXIX ¶ Om biitekt oc biiswerma, huru man maa them taka eller ey.
XL. ¶ Huat ræt affgærda by hauer meth adelby.
XLI. ¶ Ægha flere j adelby, wil een byggia oc ey flere, huru man scal
honom hopp leggia, oc om flere wilia sidan byggia.
XLII. ¶ Om kona molkar faar, geet eller koo annars manz.
XLIII. ¶ Legger man mærke a annars manz tingh, oc om twe deela om eth merke.
XLIIII. ¶ Dræper man fææ annars meth wilia.
XLV. ¶ Dræper man fæ annars meth waadha.
XLVI. ¶ Dræper eller sargar fæ annars fæ.
XLVII. ¶ Hafuer man okynnis hundh som fææ biter.
XLVIII. ¶ Leggia bönder widerlæghe om hiordhald, oc skeer ther scadi vti.
XLIX. ¶ Flaar man bast, bryter quasta aff eek eller pors j annars scog.
L. ¶ Huru humbla garda sculu byggias oc vppe haldas j rikeno.
LI. ¶ Later man fææ j öya annars wtan loff.
LII. ¶ Köper man fæ aff sottarby.
LIII. ¶ Engen maa annars fæ, skip eller ankosta etcetera taka oc bruka wtan loff eller legho.
(I.)
Ujlia bönder by aff nyo byggia, eller ligger han j forne skipt oc
hambre, tha scal hwar sino træde saa, oc sidan gange ny skipt aa. Faar
nokor gambla skipt sidhan ny ær akomen, bötis tha auerkan hwar epter
brutom sinom. Tha komber fierdunger fierdunge til skiptis, och halfuer
by halwom, tha ær by til jamföris kommen; ther leggis om fyra tompta
raa oc fyra farwægs raa, tha ær then by gathu bunden; tha ægher wægher
wara X alna breder. Een skils almanna wægher til by hwars, oc annar
fraan, thy ath eno flere, ath byamen sielfue wilia. Hawi swa then by
farwægh som for minne ligger, som then fore meera ligger; ey mogho alle
een trengia. Nw wilia bönder gatu gynom by leggia, thet mogho the
saklöse göra æn them sielfuom asember.
II.
Hwar som wil almanna wægh aterteppa oc annan nyan leggia, han scal för
til tings fara, oc taka dom til ath wægh leggia aff them stadh han för
laa; han scal leggia han aa sielfsins bolstadi, iamgenan oc iamgodan
som han förra laa; huar som ey gör swa, rifuer gambla wæga oc gambla
grindha stada, oc hauir ey doma fore sik, böte thre mark, oc ligge
wægher som han förra warit hauir. §.1. Vaarde huar wæghom, broum oc
grindom æ meden hans bolstader rekker.
III.
Alle ægha broa byggia oc wægha rydia, swa then som minna ægher j by,
som then som mera ægher, hwar epter ægho sinne. §.1. Ligger kirkio bro
nidre om synno dagh een, böte VI öra, swa for annan oc swa fore tridia,
wari eensak malsegendens; then böte som obygt hafuer, oc then wari
saklös som bygt hauer, hwar epter thy som han j bygd ægher. Kirkio bro
scal wara fæm alna bredh; ligger hon lenger nidre æn III sönno dagha,
böte III marc til treskiptis; wari samu lagh om fæ bro oc qwerna bro.
§.2. Landz wægher oc tings wægher, thær almogen scal ath fara, ægher
wara X alna bredher. Ligger landz bro j lande, the som flere herade
ægha broa æn eth, ligger hon oför thre synnodaga ath slagh, tha böten
thön heradhe brona ægha XL marc til treskiptis, malsegandenom,
konungenom oc hæradeno, om hon oskipt ær; kan hon lutskipt wara, oc
weet hwart herade sin lutt, wilia somme byggia oc somme niderfella,
ligger half bro nidre som sagth ær, böte XX mark til treskiptis; ligger
fierdunger nidhre, böte tio mark til treskiptis. Huilkit herade
niderfællir oc wil ey vpbyggia, böte som sagt ær, oc warin saklöse the
som bygt hafua. §.3. Hwar som heredzbro thre synnodagha ligger all
nidhre, som alt herade ægher broa, böte XX marc; ligger halff nidhre,
böte X mark; ligger fierdunger nidhre, böte V marc til treskiptis.
Sither by qwar oc wil ey byggia meth herade, böte III mark til
treskiptis. Sither bondhe qwar oc wil ey byggia meth, böte VI öra, them
takin bönder som bygt haua. §.4. Nw kan bro bort ganga meth ofuerflodz
watne eller elde, oc ær thy oför, æ huar hon ligger hælzt, bolstada
mellan, heradis oc landa, ther ægha the færio eller fluta halda ther
til ath bron warder gild; haldha the ey færio eller fluta, böte III
mark fore wiku huaria som the ey halda, oc ather scadhan om ther faar
nokor scada fore. Bygges ey bron wp jnnan een maanadh sidan flodhen ær
bort gangen, oc wædhrit sik swa hauer, ath man kan byggia, bötis tha
fore broo huaria högste bot som fore skils; ligge thet til XII owildoga
men, them som ey gaar saken vppa. §. 5. Nu kan folk j broom scada liuta
oc dör aff, böte X mark then som brona atte waarda, oc taki them arfua
thes dödha, wari ensak thera. Nw bryter hester sik j bro, hoors eller
annat qwikt thet ey æta maa eller ey math nyt ær, oc faar dödh aff,
bötis ather meth fierdung aff thy thet wært ær; nyter thet æta, wari
boot halfuo mindre. Faar oc hester, eller annat thet ey æta nyter,
wrbota scada oc ey dödh, wari boot som för; faar thet ey wrbota scada,
eller ær thet som nywter æta, wari bot attunda deel aff wærde thes.
Skeer scadi widh broa ænda, wari lagh samw. §. 6. Vari oc lagh samw om
landzwægha, tings wægha, kirkio wægha oc qwerna wægha orydde liggia
eller obroade, ther putza æro eller annat meenföre, oc sculu alle wægha
sæx alna högt rudde wara, oc wari then malsegende som först akære om
the orudde æru. Alla stadz ther man saker warder om broa eller wægha,
oc wil ey sak sina wtgifua osökter, sökis tha wt meth laghum, oc a III
mark til treskiptis, konunge, malseghande oc broasynamannom. §.7.
Broasyner sculu wara twa om aar hwart, annor om walborga messo och
annor om michels messo, oc enga flere, wtan rætter malsegende see fore
som scada hauer fangit j bro, tha scal heretzhöfdinge XII manna syn
thit nempna aff thy herade; fella synamen the bro, böte then broafall
som bro sculde waarda, oc scadan epter thy som för war sagth, hwat
helder folk löth scadha eller fææ. Swær syn bro nidher, som ey hauir
för warith, tha sculu æghanda manadha dagh haua the sama bro ath
byggia; haua the ey hona tha bygth, hæthe wider III marc til treskiptis.
IIII.
Tompt ægher brytas epter byamale, epter pennings landh, örtuga landh,
öris landh oc marka landh, epter attungs landh oc halff attungs; ther
æghir hwar siin luth vptaka som han i by ægher, oc raade huar sinom
lutt, hwat han æghir minne eller meera. Engen maa adhrom sin lutt
fortaka, wtan han hæte widher lagha botom. §.1. Engen maa oc by til
jamföris dela, wtan han fierdungh ægher j by; ægher engen fierdung j
by, raade tha then til jamföris dela som akærer oc skadan lidher; then
ægher læghre raadha som mæst ægher j by. Haui engen waldh then by ath
riffua, som j rætte solskipt ligger, wtan meth alla iordæghanda wilia.
Warin alle saklöse the j by boa om tompta læghe, akra oc engia, ther
till ath nokor gifuer androm sak.
V.
Nu wilia bönder hws aa tompt sina sætia, bygger bonde swa nær adhrom,
ath han hauir ey studha rwm eller stulpa, thet ær halff annar alin a
hwars thera tompt, taki vp oc ryme, oc böte fore III mark til
treskiptis; hauir han bygninga witne eller loffs witne, stande thet
fore honom; orkar han huarte, taki vp oc ryme, oc böte som sakt ær.
§.1. Nu kan berg j tompt liggia, nyter thet bryta eller brenna, hysa
eller heffda, tha ær thet halfft j maale oc halfft w maale; nyter thet
ey, tha ær thet alt w maale. Ær bekker j tompt, nyter bölia eller
hölia, tha ær han haluer j maale oc halfuer w maale; nyter ey, wari
alder w maale. §.2. Nu scal gödningh aff by leggias, tha han ær til
lagha lægis kommen oc til rætta solskipt, tha scula the gödning skipta
som meenföre haua j tompt; the gödningh ægher leggias wiidh tæss tompt
som meenföre hauer j tompt. Tepper man eller bygger swa, ath farwægir
hauer meenföre aff the bygningh, tha scal syn aff tinghe nempnas; the
syn ægher hwar halfue raada, swarande och akærande. Vær synen then
tilkæris, wari waarder; fellis han, taki vp oc ryme, oc böte sæx
marker. Tompt ægher til gatu rinna, oc ey gatu meenföre göra. §.3.
Ligger wægher gynom by, tha kan een bonde ægha tompt beggia wegna widh
gatu; nu kan han tompt sina ey gita bygt wtan han hona saman kommi, tha
maa han jntaka farwægh til tompt, oc annan wægh til farwægs wtgifua,
swa ath jampt ær geen jampno, och bygge sidan then wæghen gatu som han
sieluir wil. §.4. Nw wil man helder byggia a swina wallenom æn a
tomptine, bedis tha swina wal til skiptis; och bygge swa mykit a hans
skipte bör oc ey mera. §.5. Nw stander by j iampföre oc rætte solskipt,
han maa standa om try aar for allom them hws ægha a tompt annars manz,
som han hauir faangit j them jamförslom; gither han hwset affört jnnan
try aar, wari saklös; förer han ey aff, oc hauer ey loff eller leegho
fore sik, kaste tha jordhæghanden vp hws hans at saklöso, och hin böthe
III mark.
VI.
Nu ær by til jamföris kommin oc rætte solskipt, tha ær tompt akers
modher; tha scal aaker epter tompt leggia, oc ænda karle gödning
giffua, fiæt fraan fugla reen, tw fran gango reen, oc thry fraan
almanna wægh som ligger mellan kirkio oc köpstad. Aker ægher ængh til
sigia, ængia tegher scog teghe, scogh teghir röör teghe, rör teghir a
watn wth; watn ægher warpum skipta; ther som ey githa stena lighat swa
ath sea maa, skili ther stang rörtege sönder.
VII.
Nu sculu the aker epter tompt bryta, och deelda raa nider sætia, tha
kan almanna wæger gynom gierde liggia; ligger aaker sidholaanger meth
wægh fram, tha ægher wæghir wara tio alna bredir, triggia fieta hwan
wægh widh almanna wægh ligge wtan byamal; sidan brytes epter tompt.
Ligger aaker fram meth gaarde eller dike, tha sculu tw fiæt til gödning
liggia. Ligger dike mellan gaardz oc aker, oc ligger aaker vp meth
dike, tha ægher dike wtan byamal liggia. Dike ægher tueggia alna breet
wara, oc een alin gödning æghir til dike liggia. §.1. Nw torfua men
diike akra mellan, tha gange halfft dike a hwars thera aker; ther ægher
engen gödningh fore gifua. Ligger aaker ath enda lango, oc adhre liggia
twærs a diike, haui halfft dike hwar thera. Nw kan deeld een eller twa
mötas oc baadha wth ath dike rinna, tha ægher hwar fore aakre sinom
grafua. Nw legger granne balk ather fore aakre sinom, annan oc tridia,
böte III öra for hwan thera; leggir ather om alt gierde, böte III mark.
Öris bötir ægha granna skipta, och tre mark til treskiptis ganga. §.2.
Nw legger man dike ginom gierde sit eller ængia, möta annars bya aakra
eller ængia, hiordh waldir eller annor bya mark, wilia the ey watne
lata borth löpa som bolstadh ægha, tha gelde them ather som scadan
liuther epter fyra metzmanna ordom, huat thet kan wara aakra eller
ængia, oc böthe thre mark.
VIII.
Nu far bonde j gierde meth sædis spanne sinom, tha sculu allæ granna
för swin tept haua æn sædhis span wth bærs. Nw fælla somme oc wilia ey
swin teppa, tha sculu granna saman kallas, oc ther til syn haua; ligger
liidh nidhre, böte III öra, takin both wernalagha sielfue. Tha harfuat
ær jnnan thera wærn, tha sculu gaarda gilde wara och wælföre. §.1. Nw
kunno garda nidhre liggia, tha sculu granna saman koma oc syn til
nempna, thre men; fælla the han som gaardhen atte, tha böte han III öra
, oc wari eensak sielfra thera. Nw wilia the syn nempna aff sokn, thet
sculu VI men göra, nempne hwar thera III men; fella the then som
gaarden ægher, tha böte VI öra then som gaarden atte, wari thet eensak
sielffra thera; faa the ey tessa boot, fari tha til tings oc sökin wth
VI öra oc meth III mark til treskiptis. §.2. Nu kan syn a tinge
nempnas, thet sculu XII men wara; heredzhöfdinge scal them j syn nempna
som baadom asæmber; the XII ægha j syn fara, och sighia swa: wy saaghom
hofua wægh oc klöfua wægh til gaardz oc fraan, som scadi gynom gik;
stande aa witnom thera, hwem the fælla wari fælder ath threm markom,
taki ena konunger, andra malsegende oc tridia hærade. Swa brat synamen
haua thet seeth, tha gangen the bort oc talens widher, gangen swa ather
saman til thera som deela, oc sighen thet genstan hwem the fælla wilia,
oc dragen thet icke længer, och swærin swa epter aa första thinge. Vari
swa om andra syner som om thessa.
IX.
Komber fææ gynom gaardh ogildan, görs ther scadhi a hö eller korn, tha
scal han som gaarden ægher, gifua korn mothe korne och höö mothe hö
epter fyra metzmanna ordom. Vil han ey ætio böter wtgifua oc gaarda
sina böta ath osökto, lathe tha malsegenden meth fyra grannom eller
naagrannom mæta allan scadan, oc söke swa wth a nestom laghtingom ætio
böter alla oc scadan meth akærandenom eenskylt, oc a III marc til
treskiptis. §.1. Nw komber fæ j akra, kan man then scada ey mætha,
gelde tha ather meth lagha geldom, fyra penninga fore nöth, oc swa fore
annat oc tridia, swa oc fore faar eller geet, twa penninga for ena
gaas, swa fore andra oc tridia. Tessen booth som nw ær sagd, maa ey
högre wara, tho ath fææ see flere, wtan scadi maa mætas, tha geldhe
ather som för ær sagt. Vari lagh samw om hesta, hoors eller swin, om
man giter scadan ey mætit. §.2. Bryter man gaard nidher, oc warder bar
a takin wiidh, böte thre marker; warder ey baar a takin, wæri sik meth
sæx manna edhe. Brennir man gaard annars meth waadha, böte fore VI öra,
oc gerdhe vp gaardh swa godan som han för war; gither han ey waada eedh
gangit, böte gaarden ather oc a III marker. Brenner han meth wilia,
böte ather gaarden oc a III marc, eller wæri sik meth VI manna ede. §.
3. Nu hugger man gaardh annars oc före heem til sin, warder takin
widher, taki aff honom yxe hans eller annat tingh till witne, oc then
böte III marker som gaarden vphögh. Nw faa the deela, then siger
stulith wara eller rænt wara aff sik som mist hauer, tha gifs them
witzordh som afftækt giorde. Taker man stangh aff annars manz garde,
warder takin widh, böte een öre, swa for adhra oc tridia; ey ær the
boot mera. Varder ey takin wiidh, wæri sik meth sielffsins ede. §.4. Om
walborga messo dagh ægha alle gaarda gilde wara; ær thet ey swa, tha
böte som för ær sagt. Vari lagh samw om winter rogh sædh, at swin tæpt
scal wara a sancti mathei dagh, oc gilde gaarda om michels messo. Huru
lenge wern scal haldas om hö eller korn, jnfra XIIII capitulo; om
farliidh jnfra XIII capitulo. §.5. Nw hældar man sin hæst j hegnadh
eller tiwdrar, böte III öra.
X.
Nu kan fæ jntaghas w aakrom eller ængiom, tha maa hest eller skiut
jnleda oc rida, oc ey spilla eller sprengia; vxa eller koo scal man
jnwraka, och ey illa hanna eller dræpa. Swa oc aff skipadom scoge scal
fæ jnwraka, oc ey illa hanna; oc ligge thes wardnader a fæ som jntok,
til thes han æghandenom hafuer laghlica tilsagt. Nu kan han fææ slaa
wærra æn han wilde, oc liuter dödh aff, gælde ther qwikt mote dödho swa
goth som hiint war, epter tueggia manna ordom. §.1. Nw hauir man fæ
jnwrakit, och then komber epter som fææ ægher, oc biuder ræth fore fæ
sith, hin wil ey wtgifua som handa mellan hauir, tha taki then meth
sik, som wth kræffuir, twa bolfasta men, oc sæti bondanom wædh fore fææ
siit; vil han ey tha widh taka, tha sæti wædh adhrom manne meth tweggia
manna witne; vil han ey æn tha thet fæ wtfaa, och halder jnne om ena
nath, fylle then offhaldz witne som fææ æghir, oc hin böte III markir.
Kan nokot aff thy fææ dö, tha gelde ater qwikt moth dödho swa goth som
thet war för, epter mætzmanna ordom, oc a III marc. §.2. Nw ær fæ
jntakit, och hin wil ey epter koma som fæ æghir, tha ægher han thet
lysa for grannom och byghdamannom som thet fææ hauir jntakit; wil ey
æghanden heldir tha koma æn förra, tha ligge hans wardnader a thy fæ.
Nw faa the deela, oc sigia: thu tok mith fææ jn oc lagde lön aa, tha
witi han thet meth twem mannom som jntok, ath han tok thet jn aff
aakrom eller ængiom eller aff skipadom scoge, och thet ær laghlica lyst
fore grannom; ær ey swa lyst, tha gelde ather fæ æn thet nokon scada
hauir faangit, oc a III mark, thy ath thet ey laghlica jntakit war.
§.3. Nw sighir annar a hiordh walle wara jntakit, oc annar sighir j
aakrom eller ængiom eller skipadom scoghe, witi thet meth twem mannom
som widerwaaro oc asagho ath han thet jnnan wærn tok; orkar han ey
witnom, antwarde athir fæ swa goth som thet war, oc a III mark. §.4.
Æghir man otampt fææ thet gærdan gaard bryter eller offuirflögir, och
faar man scada aff thy fæ antiggia j aaker eller ængh, tha gelde then
aater scadan som fæ æghir, epter metzmanna ordom, oc böte VI öra. §.5.
Nw henger fææ a gaarde döth, hittis then meth wilia a gaarden wrak,
geldhe athir fææ meth lagha geldom; hittis ey then som wrækit hauir,
tha ligge fææ ogilt. Vitis thet nokrom oc ganger ey widh, wæri sik meth
VI manna ede. §.6. Taker man alt saman hördingia oc hiordh j aakrom
eller ængiom meth tueggia manna witnom, böte III mark then fææ æghir.
§.7. Huar som stiæl eller ræner jnwrækit aff manne för æn thet ær
laghlica aterlöst, böte III mark æn tweggia manna witne æru till, eller
wæri sik meth sæx manna ede then raanet witis, ath han aldre meente
honom jnwrækt, oc ey thet wth togh.
XI.
Nu wilia bönder aldina scog sin j helgd lysa oc swin a han skipa, them
scal man skipa epter örtugom oc örom, marc landom och aattungom, epter
thy som hwar j scoghe aaghir. §.1. Kan nokor aff æghandom ey faa swin a
sin scogh skipa, oc wræka hine a som lagh æra, ther mogho the hans
aldin saklöst nötha. Nu skipar han meer vppa æn han æghir, böte III
marker, oc aather scadan epter metzmanna ordom. §. 2. Nu skipar then aa
som engte æghir j scoghenom, och engen hemulsman haffuir aff
scoghægandom, haui forgiort swinom sinom.
XII.
Nu löpa swin scoga mellan, seghi tha scoghægende swinægandenom til eth
sin och annat ath han swin sin göme, oc böte engte wtan scogher see
hegnadir. Koma the athir tridia sin, taki tha them jn meth tueggia
manna witne; sidan sighi swinæghandenom til laglica, och huar thera
nempne tha ther til thre bolfasta men, granna oc naagranna; the VI
scudhin tha scoghægandens scada oc hins froma a swinom, oc lægge sidan
scoghlön them j mellan som jampt ær; ther aath sculu the lata sik
nögia, hwat the sculu helder qwar gaa eller bort takas. Vardha swinen
dræpin, slaghin eller j andhro matto jntakin eller illa hannat, bötis
oc athirgeldis som om annat fææ j laghum skils. §.1. Nw liggia scogha
thera swa saman, ath swin maa löpa om swin, taki tha engen fraan androm
wtan han scogh sin fraanhegnar, tho swa ath hwar göri androm lika,
eptir thy han j scoghenom æghir oc VI men them j mellan mæta.
XIII.
Nu kan man torfua korn siith jnaaka, tha scal han korn wndan skæra aff
annars manz akre, oc j bunden binda oc ax wndan hempta, oc sidan ath
saklöso offuer aka. Swa scal j ængiom badhe slaa oc wndan ræfsa, oc ake
sidan ath saklöso. §.1. Huilken som aker offuir aaker oskornan oc ax
olæsin, böte III mark fore ena deeldh, swa for adhra oc tridia; ey
wardir the boot mere. Sama ledis ær om ængh, æn han offuir threa
deeldir aaker, böte IX marker til treskiptis. §.2. Farliidh ægha alle
the j by boa; ganger spield ginom thet, kennis thet enom och kennis han
ey widher, tha wæri sik meth VI manna ede; gither han edin gaangit,
wari saklös, oc böten alle grannane spield ather; githir han ey, böte
spieldh athir ensamen.
XIIII.
Engen man maa torf skæra j annars teghe, eller ther lagha skipt ær
akommen; hwar thet gör, böte III marker for een tegh eller akir, swa
for annan oc tridia; ey wardir the boot mera, wtan malsegandha warda
flere. Æra the flere som han auerkar fore, tha böte slikth huariom som
nw ær sagth. Ligger the mark wtan byamaal, tha skæri hwar som wil ath
saklöso. Ægher man teegh i twem byom eller flerom, ey maa tha torff
skæras j enom bolstadh oc aakas vti annan wtan skipt see; ær skipt,
aake tha aff sino oc ey aff annars. §.1. Reena oc dike æghe huar epter
ægho sinne j byamaale sino. §.2. Hauir man aterlagu iordh j by oc
komber korn a the jordh aff annars sædh, tha skæri ey meer æn han j
rætto byamaale æghir, och halde enga wærn ther om thet a annars manz
jordh komber; slaar han oc afföre, böte lagha bötir. §.3. Alle sculu
halda wern owir ængh til michels messo, offuir aaker æ mædhan korn wte
stander. Nu kan noghor man swa ilwiliande wara, ath han later sædh sina
wthe standa ath traanglöso maale, kan han scada a sædh sina faa, wari
ogilt. Nw sighir han traang walda, wari thet aa sex sokna manna
withnom, raadhe halffua nempd hwar thera; segia the ath traang waldha,
geldis tha scadin ather epter thy han mætin wardir, som för ær sakt.
Alle the som lagha wærn halda, wari saklöse; hwar som ey halder, hæte
widhir III marc. §.4. Huar som wærna lagha biuda sik til ath byrgia hö
eller korne annars manz, korn j dös sætia oc hö j stak, oc gaardh om
sætia æn the wilia, tha haui engte wald latha thet wte standa them till
scadha som borgit haua. §.5. Nu ligger wrfielder j by, huath thet ær j
aakrom eller ængiom, wari swa mykin han warith hafuir; hauir han gaardh
oc waardh til wrfieldz, wari thet for staff och steen.
XV.
Leghir bonde man eller konu oc gifuer them fæstepeningh, eller gangha
thön a math oc maal meth honom, skilias thön sidan widh han fore
stempno dagh, gifuin ather bonda festepenning oc legho swa mycla som
han haffde them fest. §.1. Hwar som lokkar leghohion annars fraan
honom, böte thre mark, oc bonden taki han sidan saklös j geen som i
tingsmaalom skils XXVI capitulo. §.2. Vræker bonde leghohion bort wtan
sak, biudas the sidhan til hans athir meth tweggia nagranna withnom,
och han wil them ey taka, tha gifui them swa mykith som han haffde them
fæst, oc warin sidan hwar them wara lyster. §.3. Kunno leghohion
bondans siwk wardha oc byrgd bondans niderfella, tha briste swa mykit j
leegho thera som j dagsuerkiom brister for bonda. §.4. Legho stempnor
ægha wara twa om jamplaanga aarit, een aff pingisdagom oc til
maarteensmesso, annor tædhan oc til pingisdaga; siw nætter mellom hwars
stempnodags mogho the hion lidugh wara, oc ey lenger; sidan sculu the
widh legho taka. §.5. All ægha the leego gaanga, som minne ægha æn til
III marker; hwar them heemar eller hyser sidan them ær legha eller
festepenningir budhin, och wilia the ey widertaka, böte III marc. Æghir
han til III marker eller meera, oc wil ey legho ganga, wari tha a
halfue gærdh meth bonda.
XVI.
Auerkar man aa annan j aakre enom, eller slaar ængh j teghe enom, ther
æghir aatir geldas korn moth korne, hö moth hö, oc engen both meth.
Auerkar han j aakre adhrom, thet scal athergeldas, oc both engen.
Auerkar han j tridia, thet scal atirgeldas, oc boot engen. Auerkar han
j fierda, thet scal atergeldas, oc meth III marker, swa a fæmta oc swa
a sietta; ey wardir the bot mera, æn tho ath auerkan seen flere; wari
thet a synamanna ede som ther til waaro nempde. Vari lagh samw om ængia
som om aakra. §.1. Æria men fora eller wadha wadh j ængiom, ær ræth j
raom och wrangt i midhio, ligger æ wadh a sama man, gelde ather thet
han takit hauir meth mætzmanna ede, oc wari saklös wadande; ær wad
wadit a ymsa, wari saklös.
XVII.
Nu gör een granne vpgerdh a annars bolstadh, eller flere granna j bynom
æru, antiggia aaker eller æng eller rofuo rydh, böte III marc for eth
aar; nytiar han hona om flere aar, böte III marc fore huart thera,
eller wæri sik meth VI manna ede; gither han edin gangit, wari saklös
for the auerkan han warde sik fore, oc the auerkan böte som han bar
atakin war.
XVIII.
Hugger man döduida lass j scoge annars manz, wardir bar oc atakin widh,
böte III öra, swa for annat oc tridia; hugger fierda, böte III marc æn
han wardir bar atakin; ær han ey baar oc atakin, wæri sik meth VI manna
ede. Hugger man timber j annars manz scoge, wari lagh samw som sagd ær
om döduidh. §.1. Löper man næfuer j annars manz scoge, takir manz byrde
ena, böte III öra, swa for adhra oc tridia, taker fierde, böte III
mark. Aker man til eller meth heste ledher byrde bort, eller roor til,
böte III mark, oc aater allan scadan. §.2. Nw hugger man löffstak j
scoge annars manz, slaar höstak, eller löpir næfuir och j bunka læggir,
oc lathir qwart j scoge standa, böte VI öra, och haui forgiort erfuode
sino; före han bort meth allo, böte III marc, oc ather scadan. Hwem
toligen sak witis, oc æru ey witne til, dyli meth VI manna ede. §.3.
Hugger man manzbyrde meth raa hasl eller wnge eek j scogh annars manz,
wardir widhir takin, böte öre, swa for adra oc tridhia; hugger man
fierde, böte III marc. Hugger man lass eller batzfarm, böte VI öra, swa
for annan oc tridia; hugger man fierde, böte III marc. Hugger man eek
axul dighra j scogh annars, böte öre, swa fore adhra oc tridia; hugger
man lass eller baatzfarm, böte III mark, swa for annan oc tridhia; ey
warder the booth mera. §.4. Nw hugger man eek eller book the bærandhe
træ æra, böte III mark; ær ey bar oc atakin, wæri sik meth VI manna
ede, eller witi loff eller legho for sik aff rættom æghanda; hugger man
X eller flere, wardir takin widh, böte XL marc; æru ey witne til, wæri
sik meth XII manna ede. §.5. Nw barklöpir man eek j scoghe annars manz,
wardir takin widh, böte III marc, swa for adhra oc tridia; then man maa
man binda oc hudstryka meth tings dome æn han ey botom orkar. Fore
barklöpo eller scoga brenno stande hwarte loff eller legha; hwat thet
barkas eller brennis, wari alt om een lagh. §.6. Nw maa engen æghandhe
raa ek hugga, hwarte flere eller færre, wtan aldra æghanda loff som j
scoghenom ægha, wtan han hæte wiidh lagha botom, mark allom them j
scogenom ægha for eek ena, swa for andra oc tridia; hugger man fierde,
böte III mark. Stander eek jnnan aakirmaale manz eller teghe, hugge
hona at saklöso. §.7. Hugger man apaldh j scoghe annars manz, ær hon
minne æn bærande træ, böte III öra, swa for adhra oc tridhia; huggir
man fierde, böte III marc. Nu hugger man apald the bærande træ ær, böte
VI öra, swa fore adhra oc tridia; hugger fierde, böte III marc. §.8. Nw
taker man annan huggande j scoghe sinom, han maa aff honom taka yxe
eller clæde hans, wtan han haui loff eller legho fore sik, oc komme
engo dyli wiidh then som bar oc atakin ær; hauir han loff eller legho
fore sik, taki ather klæde sin, oc warin baade saklöse. Deela the
baade, siger annar sik ræntan wara eller j sielffsins scoge takin eller
annars stadz hwar thet ær, stande thet a thes witzordom som afftektena
giorde, om han hauir ther till tueggia manna witne som ther nærwaaro oc
aasagho, och tha böte hin hwart om siik som forscriuit staar; wil han
binda loff a han, binde meth VI mannom.
XIX.
J oskiptom scogh haui engen skattabonde eller landbo waaldh leghia
eller lofua androm ath hugga eller afföra eller meth gildre gaa epter
fuglom eller diwrom, wtan alla jordæganda samtycke. §.1. Haui oc engin
landbo waald aff bole föra eller sælia tymber, nefuir, widh eller annat
tolkit, wtan jordæghande loff; hwar som hær a moth gör, böte athir
scadan jordægandenom, oc a III marc til treskiptis. Vari lagh samw om
fiskeuatn.
XX.
Nu far man j scogh annars meth gildrom epter fughlom eller diwrom, tha
giffui ater scoghægandenom thet han ther fik, meth sæmio eller swornom
ede epter thy thet wært ær, oc böte III mark til treskiptis, eller wæri
sik meth VI manna ede ath han ey ther meth gildrom foor eller nokon
scadha giorde.
XXI.
Biörn, wargh oc ræff ma hwar man alla stadis at saklöso dræpa, oc
konungs landzfogate scal scalla fogate wara j huario skalla læghe swa
wiith som hans fögheti rækker, och raade han ther fore meth XII mannom
huru stort hwart scallalæge scal wara, och haffui han tridiung aff
allom skalla saköre. Nu kan han ey sielfuir ner wara, tha sæti ther til
a sina wegna j hwart scalla læghe een man til nætia skall oc een till
warga gaarda skaal, then han wil oc honom synes ther til bæzt fallen
wara, oc alt skallalæghe scal honom lydugt wara til scalla ræt allan.
§.1. Huilken frelsis man, bonde eller landbo ey hauir fyra fampna langt
warganæth æ naar scalla fogate honom til sighir, böte III öra, oc hafui
maanada dagh til ath reda sik ferdugt næth; hauir han thet ey æn tha
een maanadhir ær framlidhen, böte tha som för III öra, oc swa ath
huario maanada mote, æ mædhan han ey næth hauir. Varganæth scal oc swa
starkt wara, ath thet ey brister eller lösis wider ath een man klifuer
vp ath thy, eller böte for thet III öra. §.2. Huilken man budh faar, oc
komber ey thimelica til scal för æn tio næth æru opstickat, böte III
öra; hauir han oc ey næth meth sik, böte III öra for nætit. Nw gaar han
ey eller staar troliga ther han skipader warder, eller gör olydno j
scall, böthe III öra. Huilkom nokot witis aff allom tessom maalom, tha
wæri sik meth ede VI manna aff sckalla lægheno, eller böte som sagt ær.
§.3. Nu wardir man saker fore skallabrut, tha krefui skallafogate eller
hans embetzman aff honom sakören meth tueggia manna witnom, oc tridi
wari then som skalla lægis twa deela vpbær aff sakörenom; gör han ey i
thera nöghe jnnan XIIII dagha epter thet han swa kraffder ær, tha sökis
wth af honom a nestom laghtingom huart bruth widh sik, scalla
foghatenom och scallalægheno, oc meth III marc til treskiptis for huart
sin han laghtingader warder. §.4. Alle sculu næth oc scalla budh
vppehalda, swa knapa som böndir, landbo oc gesthmen, alle the koo oc
soo haua, oc sin enkanneliken disk oc dwk, wtan the haua laghaforfal,
oc witna swa twe men for skalla fogatenom. Præste oc cluckara oc
eenstika quinnor warin frii for nætiom oc scalla budhi.
XXII.
Alle sculu wargagaarda vppe halda epter iorda tali, örtuga landom, öris
landom, markalandom oc attungom, oc ey epter manna tali; oc æ swa opta
som skællis til wargagaarda, tha sculu gaardha alle wælfærduga wara; ær
nokor thera tha oferduger, oc witna swa VI men aff them som tha skælt
haua, tha böte then III öra som gaardin æghir, oc krefuis wth som för
ær sagt. §.1. Nw ligger ödis jordh j scalla læghe, tha halde then warga
gard vppe som ængena slaar, fraa them daghenom han hauir ængena slagit
oc thet aarit om kring; oc torpara byggen oc vppe haldin wargagaarda
meth sinom bolbyom. §.2. Varga stuffua scal byggias oc vppehaldas aff
skalla lægis saköre, oc thet ouirlöpir skiptis jamliga meth skalla
lægis men; oc scal hwar fierdunger aff herade warga gaarda altiidh
ferduga halda. Huilken fierdungir alstingis fæller, böthe VI marker
konunge, hærade och skalla fogata til treskiptis. Huilken budh faar ath
skælla til gaarda oc ey genstan fölger, böte III öra, oc krefuis som
för ær sagt.
XXIII.
Engen maa raa til sima jægha wtan konunger, tha han hoff hauir, til
sinna nyt, oc ey ellas; hwar som thet gör, böte XL marc, oc ligge til
heredz nempdena; taki ther konungen XX marker aff, oc then som akærer
X, oc X marc herade; fangas han a ferske gerning, böte som för ær sagt.
Engen maa oc raa j warga nætiom taka, wtan thet see j warga skall,
widher saköre som för ær sagt. §.1. Nw gör man gilder for biörn, warg
eller ræff, æ hwat gilder thet helzth ær, oc komber ther raa j, tha ma
then som gilder æghir hona at saklöso nöta; swa oc om han hona finder
ther warga hona fælt haua. §.2. Engen maa ælgia spiut leggia swa with
som swerike ær, wtan han böte IX. mark til treskiptis; faar man eller
kona aff them bana, böte XL mark then som them lagde, til treskiptis,
wtan tesse land see wndan takin: dall j westergötland, wærmeland, dala
j wesmanna lande, gestricka land, helsinga land oc finland; tho ey i
them thimom som hær forbiudas, thet ær fraa fastogang til olafs messo,
j tessom thimom maa engin epter ælge fara.
XXIIII.
Engen maa j scogh annars manz ganga eller sielffsins epter ekornom,
mard eller leekat for alla helgona dagh; ganger han för, oc warder bar
oc atakin aff grannom eller naagrannom, takir alt saman man oc gildro,
böte fore III öra, them takin malsegenda; dræpir oc han epter midfasto,
böte samaledis. Nu wil han the both ey böta, fari tha till tings oc
söke wth III öra, oc III marc meth til treskiptis. Ær ey bar och
atakin, wæri sik meth VI manna ede, eller böte som sagt ær.
XXV.
Gör man werka j fiskeuatnom annars manz, haui forgiort erfuode sino oc
III marker meth. Lægger man mærda j annars manz werka, eller sænker j
annars watn, eller leggir næt, eller far meth liustro wtan fiskeleek,
eller meth huarie handa fiskning han faar, böte III öra. Far man j
fiskewatnom annars meth fisketolom jnnan fiskeleekom, böte III mark, æ
huaria handa fiskningh thet hælzt ær. §.1. Dragir man noot j
fiskewatnom annars, hwat thet ær j fiskeleekom eller wtan, taki aff
honom clæde, næth eller annor tingh, then fiske watn ægher, til
widirmæle, oc han böte III mark som oloffuandis foor j annars
fiskewatn. Orkar han loff eller legho, wari saklös; hafui ey wald ath
binda loff a then sama wtan een tiidh. Dyl han ath han ey takin war a
hans watne som epter kære, tha fylle kærande eedh meth sæx mannom, oc
sidan böte hin III marc. Dela the, sighir annar the afftekt ræntha wara
aff sik eller stulna, tha haui then witzord som afftekt giorde, witi
thet meth twem mannom huat thet war retteligha takit eller ey; orkar
han ey them witnom, wari saklös then afftekt war aff giord, och hin
böte raans boot som olaghlica aff honom togh, thet æro III marker. §.2.
Fore alla the saker man warder ey bar oc atakin eller meth witnom til
bunden, haui then saken giffs witzord ath wæria sik meth laghum epter
thy saken ær. §.3. Nw deela twe om fiskewatn, tha sigher then som skipt
wil aleggia: nw wil jak luth min wita aff wassom oc wærkom; tha giffs
honom witzord som skipta wil; han scal bedas skipt for grannom sinom oc
soknamannom oc swa a tinge; sön han honom rætta skipt, oc faar siden
lutt hans oskiptan, böte III mark; far han oc sidhen skipt ær
oloffuandis, böte hwart epter sinne auerkan som för ær sagt. §.4. Nw
liggia sund eller ströma jnnan eller wtan bya bolstad, tha ægha the
werka byggia som jordæganda æru, æn the wilia, oc bygge huar epter thy
som han æghir j byamaale oc j tompt. §.5. Hwar som spiller nooth for
androm, böte III marc; hugger swa sunder ath hon ær engo nyt, böthe
ater scadan oc a XL marc. Spiller man nætiom eller mierdom, eller
huaria handa fisketolom thet helzt ær, böte III marc oc ater scadan.
XXVI.
Alle bya ægha meth raa oc rör wara om lagde. Ligger raa oc rör bya
mellan, wari thet warit hauir. Ær ey raa eller rör til, æro tha gamble
gaarda oc forne bya mellan, tha giffs them witzord. Ligger aa bya
mellan, tha maa oc ther bolstada skæl wara, æn ey ær raa eller rör til.
§.1. Nw liggia twe bya sidho laange widh sio eller sundh, æghe halfuan
siö huar by. Ligger holme mith j siö, æghe halfuan hwar thera; ligger
adhro lande nærmer, haui then holma som watn æghir. Ligger flotholme j
sunde, haui then flotholma som han gither widh land fæst. Ligger by
widh siö ænda, æghe swa mykit j siö som hans bolstadir sægher til. §.2.
Nw deela men om raamerke, sighir annar ægha krokraa oc annar rætt raa,
ther scal syn til nempnas, raade halue syn huar thera; wari the ramerke
gild som synamen gilda, hwat the æro ræt eller krokot. Dela bya twe om
raamerke, æghe huargen waald wnder annan ganga, ey a tompta raa oc ey a
farwægs raa, wtan lethen epter androm raom. §.3. Dela saman om æghodela
bygder by oc ödis by, hauir bygder by raa och rör oc gaard om sik, tha
giffs honom witzordh; ær ey raa och rör till, ligge til then by the för
laagho. §.4. Deela saman bygde bya twe om bolstada skæl, tha sculu the
dagh fore læggia oc æghanda syn haua; sæmber them a, thet ær wæl;
sæmbir them ey, tha sculu the til tings fara, kærande oc swarande, oc
XII men a syn nempna, nempne halua nempd huar thera; the XII sculu leta
huilken thera sannare hauir; sidan the haua thet seeth och wth leeth,
tha scula the a heretztinge witna hwat ther ær sant om thet maal;
huilkin thera ey wil ath thy lita, haui wald wædia wnder næsta landz
ting moth heretz syn, wædi bonde III marc oc heretz syn XII marc. Nu ær
landz syn akommen, tha scal thet gilt wara som hon gör, oc ther maa
engin wædia a mot; wari gilt thet VII aff synamannom göra eller flere.
§.5. Alla bolstada synir sculu hauas mellan walborga messo oc alla
helgona dagh; alla the sidan hauas wari ogilda. §.6. Mötas twe bya j
aakrom eller ængiom eller adhrom æghodelom, wilia the sik meth gaarde
skilia, ligger annar for meer oc annar for minne, gerdhe then meer som
for meer ligger, oc then minna som for minna ligger. Nw möter
hiordwalder aakrom eller ængiom annars bysens, halde tha then gaarden
vppe som aakra eller engia æghir, oc then wari saklös som hiordwal
æghir. Möter scoger aakrom eller ængiom annars by, wari lagh samw. §.7.
Mötis hiordualla twe, huar aff sinom by, tho ath annar see minne æn
annar, tha maa klöf meth klöf ganga, oc huargen for adhrom jntaka, wtan
bolstadir annar wil om sik gerda. Nw mötas bya twe, hauir annar
hiordual oc annar ey, tha leeghe then for sinne hiord som them asæmber,
then enga æghir sielwer. §.8. Nw gerder bolstadir vppa annan bolstad,
eller oc man a annan, oc witnar swa syn thön the badhe nempna, taki vpp
gaard oc böte III marker.
XXVII.
Rör ær thet som fæm stena æru, fyre wtan och een jnnan; fyre eller III
stena mogho ey raa heta; ey moga flere steena röör ellir raa heta. J
hwarie tompta raa sculu fæm stena liggia, j farwægs raa samaledis, oc
wrfieldz raa som aff alder warit hauir meth röör eller gaard oc waard.
J aaker skiptom och thegaskiptom ther magha twe stena raa kallas, eller
staki oc steen oc been meth; enom stene giffs engte witzordh. §.1. Nu
kan ey raa eller röör til wara eller gaardher, wari tha bolstada skæl j
midhiom aom eller j midiom swndom. §.2. Hwar som wtan lagha doma rifuir
raa oc bort kastar, warder han tilwnnen meth witnom oc heretznempd,
böte XL. mark til treskiptis; riffuer han oc jnflyter a annars
bolstadh, warder tilwnnen som sakt ær, böte XL marc oc hete tiufuir, oc
wari aldre tings bæri eller witnisbæri. Vitis thet honom, och ær ey bar
oc atakin, wæri sik meth XII manna ede, raade halfua nempdh huar thera,
eller böte oc hete som sagt ær. §.3. Nw ma engen bolstader raa vptaka
ellir nidher sætia, wtan allom jordæghandom wari laghlica tilsagt oc
domber til gifuin. Læghs tompta eller farwægs raa nidher, ther sculu
alle iordæganda j sama by laghlica wara til kallade; ey torfua the doma
ther till a thinge taka.
XXVIII.
Ljgger löt bya mellan, ær röör eller tieldra till, wari thet warit
hauir; ær ey till, haui hwar by halua löth. Ligger döduida scogir bya
mellan, wari lagh samu. Ligger wernkalladir scogir bya mellan, æro rör
eller tieldra til, wari thet warit hauir; ær ey rör eller tieldra til,
tha ægher skipta til öris oc örtuge.
XXIX.
DElas tw herade widher om almenningia, oc sigher hwart herade sik ægha,
tha scal syn aff næsta herade til nempna, oc ey aff them som
widerdelas. Huilko hærade ey nöghir ath thy synamen göra, haui waald
ath wædhia wnder landzsynena; sæthi herade widher XII marc oc synamen
XII marker til treskiptis som för ær sagt, oc slite landzsynen thera j
mellan som alla andra jorda deelor, oc wari thet stadugt som hon gör.
§.1. Nu maa engen annars almenning fara eller fikia j scogom eller
watnom, wtan han hæte wider lagha botom, eller haui loff eller leegho
for sik. §.2. Ligger almenningir orudder eller obroader, tha æghir alt
herade rydia oc broa, eller böte lagha böter, hwar epter sinom ægholut.
Engen maa byggia a heretz almenningiom wtan loff heredz och
heretzhöfdingia. Hwar som byggir a heredz almenningiom, waarde han
broum swa wiith som hans jnwadi ær; wari thet jnwadi hans som han
hafuir meth gaardom gripit, oc gifui herade skyld aff som them asæmber.
Samaledis see om landz almenningia som heredz, oc taki tho loff aff
lande oc laghmanne. §.3. Alla wthskylder aff heredz och landz
almenningiom sculu wtgifuas jnnan thomas mæsso hwart aar. Hwar som ey
swa gör, böte penningh a penningh, oc heretzhöffdinge meth sæx mannom
söke thet wth som annat afrad oc sakbrut; saköre taki haluan land eller
herade oc haluan laghman eller heretzhöfdinge fore mödo sina; affradit
skiptis som j things maalom skils. Sithir han qwar annat aar, böte oc
sökis samaledis; sither han qwar tridhia aar, haui tha forgiort bygning
oc erfuode sino, oc haui laghman eller heretzhöfdinge waald the sama
jordh byggia, oc tho meth landz minne eller heredz. Hafui engen waald
then a almenninge boor affuræka æ mæden han ræth gör, oc ey hans arfua
om the ræt göra.
XXX.
Almenningis slatto dager ær neste sykn daghir epter sancti peders dagh;
hwar som för slaar j almenningiom, oc kære nokor a han aff æghandom,
böte III marc och höö meth.
XXXI.
Nu æn then som a almenningiom landz eller heredz boor, kan fatikdom
henda, swa ath han formaa ey landz skyld vppehalda, eller læggir thet
alstingis j ödhe for rætta oc merkelica nödh sculd; formaa han æn a
adhro aare thy næsta sik rætta, oc thet bol vppehalda oc affradh
vpfylla thet aterstod, haui han engin wald affuræka; formaa han ey, tha
scal laghman eller heretzhöfdinge adhrom manne thet bool skipa, som för
ær sagt; tha scal heredzhöfdinge a tinge tith VI men meth sik nempna,
the sculu mæta bygning oc auerkan the samu; fylle först vp herade geeld
siit thet epter stodh aff bygning thera, æn ey æru penninga adhre til;
ær the bygningh bætre, tha fylle herade honom thet som hon ær bætre
epter metzmanna ordom. §.1. Haui engen waald landz almenningia eller
heredz jn til sin köpa eller skipta, wtan swa ath ther gifuis lande
eller herade gipt aff oc afrad, swa som thet war wptakit meth. §.2. Nu
maa engen rydia scogrydio a landz eller heredz almenningiom; hwar som
thet gör, haui forgiort III mark oc erfuodhe sino.
XXXII.
Nu maa engen bya hiordhwal, eller nokot thet oskipt ær, hwat thet ær
wtan gaardh eller jnnan, jntaka til aaker eller ængh eller humbla
gaardh, eller til nokra sina nytto, för æn ther ær lagha skipt akommen;
huar thet gör, haui forgiort erffuode sino oc meth III marc. §.1. Nw
kunno men rydscogh ægha oc han rydia wilia, tha maa hwar thera han
rydia ath oskiptho saklöst, oc haui ther III sædhe, oc lægge sidan thet
aater til byascoghen; hauir han thet lengher till aaker eller adhra
sina nyth, haui forgiort erfuode sino och meth III mark. Nw sigher een
ath annar ryder offmykit, och bedis til skiptis, tha giffs honom waald
til skiptis deela.
XXXIII.
Nu kan mölnostadir bolstada mellan liggia, hafui halfuan mölnostad hwar
bolstadir swa langt som hans byalandh ligger. Nw ligger mölnostader
jnnan by oc bolstad, tha taki hwar sin lutt ther aff som han æghir j
tomptom, aakrom eller ængiom. §.1. Engen maa mölnostad adhrom til scada
byggia, ey ofuan swa ath watn tæppis, swa ath thet ganger vp aa aker
eller ængh, oc ey swa nidhan fore, ath thet swæui fore them offuan
ligghir. Nw faa the deela, sighir annar swa bygt wara, ath spilth ær
aaker, ængh eller qwern fore honom, tha scal ther till æghende syn
haua, radhe hwar thera halue syn; sæmber them ey, tha sculu the til
tings fara, heretzhöfdinge nempne them XII men som badhe sigia ja
widhir, the sculu tith koma oc the bygning scoda, oc sidan a nesta
tings dagh til ting fara oc sighia hwat ther ær sant om. Huilken thera
ey wil ath thy litha, tha haui wald ath wædia som saght ær, för æn
heretzsyn sworit hauir, wnder landzsyn, hon scal them thet slita j
mellan; wædias ey som sagt ær, wari gilt thet heretzsyn gör. Nw haffua
synamen sworit ath han haffuer olaglica bygt, tha ær han saker ath III
markom, oc athir allan scadha; tha æghir heretzhöfdinge bygning hans
wpdöma, oc honom halffs maanada dagh fore leggia sielfuum wprifua. §.2.
Nw wil han ey wpkasta jnnan fornempdan dagh, tha scal heretzhöffdinge
nempna meth sik XII men, the sculu tiith komma oc the sama bygning
vpkasta, oc meth sama mannom sæx mark aff honom wthmæta, thre mark til
treskiptis for olagha bygningh, och III marc for heretzhöffdingia
dombrut. Nw stander han fore oc wæær, gör han nokrom scada them som
tiith komber, hwat thet ær draap eller saar, wari thet twegilt som han
gör, oc alt thet ogilt som han faar. Samu lagh wari om werka oc fiske
gaarda, om the olaglica bygde æru. Nu æn flere forsa æru saman, oc
wilia alle byggia, tha maa ey een swa byggia siit, ath annars spilles;
tha æghe then waald ath byggia, som scadalöst githir adhrom bygt.
XXXIIII.
Nu æn ny auerkan scadar gamble auerkan, tha æghe gambla auerkan witzord
nya auerkan wprifua. Nu æru baadha bygda; nidhre oc öffre, och liggia
baadha j lagha læghe, hwat the æru twa eller flere, haalde ey öffre
watn for the nidhre, oc the nidhre, stæmpne ey vpp a the öffra; draghi
sielffue vp stigbordh sin, eller böte VI öra æn han gither han ther til
wnnet meth tweggia manna witnom a tinge, oc sieluom sik tridia; warder
han ey ther til wnnen som nw ær sagt, wari saklös; böte oc swa opta VI
öra som han wardir laglica tilwnnen, epter thy som för ær sagt. §.1. Nw
ægha flere men saman qwernastad, wil een byggia oc icke alle, haui then
witzord som byggia wil, tha scal æghandom meth twem bolfastom mannom
tilsigias, och bidia them byggia meth sik; byggia the icke meth honom
jnnan tridia tings dagh, tha scal han a tridia tinge heretzhöfdinga
doom til taka ath byggia, och sidhan maa han saklöst byggia. Nw stempna
the sidan, som ey wildo byggia, them som bygt hauir, oc sighia ath han
bygde thera meth waldz werkom, tha haui han witzord wita meth VI mannom
ath han bygde meth heredzhöffdingia dome a tinge laghlica dömdom; oc
sidan scal han haua qwernena ther till han hauir swa mykit vpburit aff
henne som han hauir a hona kostat; vithi thet VI men, som the baade til
nempna, naar han hauir fulnadh for sina bygning; oc wari samw lagh om
fiskegarda. §.2. Nu maa ey man watn eller fiskeri aff forno forwenda oc
fore adhrom spilla, wtan han hæte widher III mark, och fylle ather
scadan epter mætzmanna ordom laghlica a thinge tilnempdom. §.3. Ligger
sundh bya mellan, landa eller heradhe, leedsund æghir wara XII alna
breet, almanna leedh; baatha leedh VI alna, som ey ær almanna leedh, oc
æ ther mesta diupit ær; hwar som meer tepper, rifue vp oc böte III
marc. §.4. Græfuir oc noghor nya skyrder w siöom, aom eller bekkiom,
eller grauir diupit aff thy rwme thet för hauir warit, sik til froma
eller fordeel oc adhrom til scada eller meen, fylle athir thet han
grafuit hauir, oc legge j sama læghe thet för hauir leghat, oc böte IX
marker til treskiptis, oc ather allan scadan. Vil han ey sieluir ather
fylla, wari lagh samw som om andra olagha bygning som forscrifuat staar.
XXXV.
Nu kan swa jlla athbæras, ath eldir warder löss j by, thet skeer
antiggia meth wilia eller wangömo oc forsymilsom, eller aff waada; thet
första skils j höghmælom. Sithir bonde ensamen j by, then som iord och
hws æghir, komber eldir aff honom, hans hustru eller barnom, brinder by
vp, haffui sielfuir scadan. Ær thet landbo, och æghir sielfuir hwsen,
haffui oc sielffuir scadan; ær han jordhæghandenom nokot skylloghir,
betali thet aff brandstud sinne, oc aff adhro thy han æghir swa langt
thet rekkir. §.1. Nw siter han ensamen j by, oc æghir sieluir hwatzske
hws eller jord, brinder then by vp aff forsumilsom eller wangömo hans,
som ær ath han sætir liws a wæg drukken eller odrukkin, far j sængh
eller gaar bort fraan, eller hengir liin eller hampo a wgn eller
hiella, tænder eld j wghn eller a golf oc gaar bort fraan, eller annor
toligen forsumilse, ther man kunne oc maatte bæter wakta oc göma wtan
scadha, wardir then elder löss, oc brinder by vp, tha bygge aather
gaardh jamgodan, oc aa thre marc jordæghandins eensak. §.2. Skeer thet
aff rættom waadha oc ey aff wangömo, som ær ath eeldir gaar j gynom wgn
j weggena, eller komber aff gnistom som offuan aa tak falla, eller aff
androm tholigom waada, som man kan ey fore see eller wakta för æn skadi
skeer, tha ægher han biudha waada eedh meth tolff bolfastom mannom aa
nesta sokna stempno, oc fylle sama eed a nesta tinge, och wari sielfuir
i foredenom. Brinder vpp eeth hws, tw eller thry, oc ey flere, böte
fierdung aff hwars thera werde, jordæghandenom til bygning j sama
stadh; brinder vp aldher gaarder, böte XIIII marc til waadaboot
jordæghandenom.
XXXVI.
Nu bygger han j by met androm, som eldin slæpper, brinder vp fore
andhrom eeth hws, tw eller thry, eller brinder vpp een gaardir, eller
och by alder, skeer thet aff forsumelsom eller rætte wangömo som för ær
sagt, gelde aathir allan scadan swa langt hans gotz rekkir löst oc
fast, hwariom epter thy scadhin mætin wardir; rekkir ey ath fullom
geldom, briste swa for enom som for androm epter marka tali. §.1. Skeer
thet oc aff rættom waada, fylle tha waadha eedh som sagt ær, oc waada
boot for eeth hws, tw eller thry fierdung aff wærde thera. Brinder
alder garder vp fore granna eller naagranna, böte VII mark for een
gaard, oc fylle waada eedh, swa fore annan oc tridia; æru flere gaardha
j by, böte XL marc for allan by, oc fylle waadha eed som sagt ær, ey
wardir the boot meere; taki hwar ther aff eptir thy scadi hans mætin
warder, oc briste swa fore enom som fore androm. §.2. Brinder folk jnne
aff wangömo, bötis hwart thera meth IX markom; brinder aff waada, bötis
meth III markom. Brindher kirkia aff wangömo eelde, böte then eldin
slæpte XL marc til sama kirkio bygningh; brinder hon aff waadha, böte
meth XX markom till kirkio bygningh, oc fylle waada edh som sagt ær. Oc
waarde huar them eelde swa som aff ærins hwsom oc aff ladhu wtkomber,
som aff androm hwsom. §.3. Komber thenne scadi aff lösko folke eller
leegho hionom, gaar sakin vppa XL mark eller meer, haui then som scadan
fik waald om liiff thera om the orka ey botom; gaar sakin j mindra,
gangen tha til erfuodis aar hwart fore III mark, swa lenge ath the lösn
fore sik faa eller löss giffuin warda. §.4. Vaarde oc swa præstir oc
clukkare eeld sinom, huat heldir han kan koma aff kirkio eller gaardom
thera. Heretz nempd ægher meth ede thera ranzaka oc wita hwat heldir
toligen scadi meth wilia skeer, aff wangömo eller waada, oc swæri hwar
sins læstom.
XXXVII.
Bær man eld j quernahws annars manz, hwat thet ær helder mölnare eller
bonde, brenna the qwern eller mæld for rættha wangömo sculd, then eldin
aatte waarda bygge vp hwsit meth allom reedscap jamgoth, oc böthe III
mark, XII öra qwærnæghandenom oc XII öra bondom som mæld aatto, oc
fylle waada eed meth VI mannom; fældz ath ede, tha böte aather scadan
epter thy han mætin warder til, oc meth IX marc til treskiptis. Samw
lagh wari om wædherqwern som om watu qwern. §.1. J hwat heradhe tolken
scadi kan hendha aff eelde som nw ær sagder, tha ær herade honom
brandstud skyldugt epter thy som scadin warder mætin till;
heredzhöfdinge scal honom VI men aff tinghe nempna, the sculu heem til
hans koma, oc epter granna witnom then sama scada mæta; mæta the han
til XX marc eller mera, tha æghir han aff allo heradhe branstud taka;
metz han til X marc eller mera, taki brandstudh aff them halfdeelenom
hæredzsins som scadin thimade vthi; mætz han til V marc, taki tha
brandstud aff them fierdunge som han boor vti. §.2. Branstudh æghir
wara haluir span korn, eller örtugh swenska penninga. Alle ægha
brandstud taka oc gifua the som bolfaste men æru, klerka oc leekmen oc
swa thera hion; ther ægher engen fræls fore wara.
XXXVIII.
Nu bær man eldh i scog, oc wil brenna rogh rydio eller kool eller andra
brenno, far then elder widhane æn haua torff, han ath grannom kalle;
giter han holpet, wari saklös; giter han ey, tha scal han fölgia
brennande braande och rykande röke, oc biuda waada eedh fore sik; giter
han waada eedh gangit meth VI mannom, tha böte waada boot for bya scog
een som döduider ær III mark, swa for annan och tridia, wari eensak bya
manna; gither han ey edhin gaangit, wari tha booth IX mark for een
scogh, swa for annan oc tridia; ær han ey baar oc atakin, wæri sik meth
XII manna ede. §.1. Brænnir man berande scogh j waada, kan brenna eek
eller book, böte for eek ena eller book III öra, swa for adra och
tridia, oc fylle waada eedh meth threm mannom; brennir fierde böte IX
öra, oc fylle waada eed meth VI mannom; brenner tio eller flere, böte
VII marc, oc fylle waada eedh meth XII mannom. Giter han ey waada eedh
gangith, tha böte for eek ena sæx öra, swa for adhra oc tridia; brennir
fierde, böte III marc; brennir X, böte X marc til treskiptis; brennir
XX eller flere, böte XX mark; ey wardir the boot mere. §.2. Vitis manne
wthbyrda elder, oc han dyl, oc ær ey takin widher eller laghlica meth
witnom tilbunden, dyli meth XII manna edhe och wari saklös.
XXXIX.
Nu kan man bij hitta a bolstadi sinom, eller a scoge them han æghir
lutt j, wari hans som hitte; hitter a bolstadi annars manz jngerdhis,
tha haui fore tak oc finda lutt engen; hitter wtgerdis j scoghe annars
manz, æghe ther tridiung oc byamen alle twaluti. Sigia twe haua hiit
bistok een, hafui then finda lutt som först lyste. §.1. Nw swerma bij
oc flygha j scogh annars manz, fölger then som bij æghir til stok oc
hool, oc merker swa sama træ, oc lyser fore byamannom, haui engen waald
honom them fortaka; komber annar epter oc kennis wid sama bij, æghe
then för lyste. Flyger biiswermeer j aldin træ, tha scal han stockas
och ey træ spilla; huggir man træ nidher eller spiller, böte VI öra;
flyger j döduida træ, hugge nidher oc taki bij sin saklöst. Nw kunna
scoghæganda honom sculd giffua, sigia then swerm ey hans wara, tha witi
thet meth threm mannom, ath han war blæster oc bikader j hans bigaarde,
oc han fölgde til hols och hæls; orkar han then eedh, taki bii sin
saklöst; brister ath eedhe, lati wth biin oc a VI öra. §.2. Dræpa bij
bistok annars manz, böte II öra for een, then som bii aatte som draapo,
eller dyli meth tueggia manna ede; dræpa the annan, böte halff mark,
eller dyli meth triggia manna ede; dræpa thre eller threem flere, böte
VI öra, eller dyli meth triggia manna edhe; böte ey thes mere at flere
dræpas. §.3. Ganger man meth bland eller bikari j annars scoge, wardir
takin widher, böte III marc, wtan han gange aff gaarde thes som scog
æghir, oc ær a maal oc math meth honom. Hwar som sætir scruf j scoge
sinom eller annars manz, böte III mark. §.4. Stiel man biistook, wardir
faangin meth, tha maa han bindha oc til tings föra meth tiufnade, oc
ther witna lata, oc ogildan döma, oc sidhan hengia.
XL.
Nu kan ny by byggias aff gamblom, thet hetir affgerdaby; han ægher meth
odelby aff bys almenninge timber aff döduidhi oc ey aff aldin widhi,
gaarda faang och elda brand, næffra flæth och fægaangh, torff skyrd oc
leertækt oc raamæte slæth. Gange ther hans swin som fææ hans gaar, swa
mangh som han födhir wiidh sin loo. Han maa engom loff a scogh göra,
hwarte meth laan eller leego, oc enga affsalur aff scogh göra, wtan
lite ath thy meth gaarde ær gripith. §.1. Vil odelby jntaghur göra, tha
sculu the honom gatu leggia X alna til almennings; the sculu gaarde
waarda som jn wilia taka; ey mogho the swa byggia, ath the han jnne
teppa.
XLI.
Nu kan then by öde liggia, som flere æro æghande j, wil tha een byggia
oc auerka sin deel, oc hine andre wilia ey byggia eller tæppa meth
honom, nempne tha heretzhöffdinge honom som byggia wil XII men aff
tinge, the scula tith fara, oc epter bæzsta skælum thera leggia honom
een hoop aff bolstadenom baade j ængh oc aaker, swa storan som the
pröfua kunno ath æghodeel hans ær i bolstadhi them; then hopen maa han
saklös oc ohindrader jntaka, teppa oc auerka sik til gangn, oc fænadir
hans gaange ohindrader æ hwar han kan a sama bolstadi, wtan ath nokor
wili sin deel teppa oc lagha wern om haalda. §.1. Nw hauir han sin hop
wp giort oc aff ryth j aakir oc ængh, oc hine wilia tha jnfara oc
byggia hwar sin æghodeel, görin tha vp oc affryden lika meth honom, oc
naar the haua hwar epter ægho sinne giort sin deel lika godan wiidh
hans deel, om swa witnar heredhz nempd, tha maa hwar taka siin lutt
meth laghum j aaker oc æng oc allom wtæghom, oc skipta aakrom oc thegom
epter tomptom som lagh sigia. Taker nokor eller auerkar hins luth som
först vpgiorde annar ledis æn sagt ær, böte IX marc til treskiptis, och
ather scadan.
XLII.
Molkar kona faar eller geth annars manz, warder takin widh, böte III
öra; ær ey takin wiidh, wari saklös. Molkar hon koo manz, wardir takin
wiidh, böte III marc; æro ey witne til, dyli meth VI manna eede.
XLIII.
Leggir man merke a annars manz tingh, döth eller quikt, oc wil sik swa
annars manz ting til egna, eller legger merke a annars manz merke ath
forwilla thet meth; wardir han bar oc atakin, eller ledis til hans meth
fullom skælom, stande tiufs ræth fore eptir thy thet wært ær. Nw witis
thet honom oc hin dyl fore, ær thet wært X marker eller meer, dyli meth
XII manna ede, eller böte XL marc; ær thet III marc wært eller meer,
dyli meth IX mannom, eller böte XII mark; ær thet öre wært, böte III
marc, eller dyli meth VI mannom; ær thet half öre wært eller minne,
dyli meth threm mannom, eller böte VI öra. §.1. Dela twe om tingh eth,
som beggias thera merke vppa staar, hwat the haua baadhe eeth bols
merke eller hwar siit, haui han witzordh j handom hauer sik tilwæria,
wtan akæranden meth fullom skælum beuisa kan ath thet hans ær, oc ath
merke ær lagth a merke.
XLIIII.
Dræpir man fææ annars manz meth wilia, hwaria handa fæ thet helzt ær,
som bætra ær æn II öra, gelde ather meth fullom geldom epter tueggia
metzmanna ordom, nempne sin huar thera, oc meth III mark, swa for annat
oc tridia; æru ey witne til, dyli meth VI manna edhe. Dræpir flere meth
wilia sinom, thet hetir hiordhugh; gelde aater fullom geldom scadan, oc
aa XL mark om han wardir laghlica tilwnnen meth VI mannom; wardir han
ey laghlica til wnnen, dyli meth XII mannom. Dræper man thet fæ som
minna ær wært æn II öra, böte tuegilt fore epter mætzmanna ordom som
sagt ær. Æ hwar toliken sak witis manne, oc ær ey laghlica tilwnnen
meth aasyna witnom, dyli epter thy som saken ær som sagt ær.
XLV.
Kastar man eller skiuter ath fæ manz, kan wær taka æn han wilde,
liuther dödh aff, gelde ather qwikth for dödt, oc swæri ath thet war
aldre hans wili meth triggia manna ede. §.1. Bidher man annan fæ sino
hielpa, heste blodh lata eller andro fæ sino, kan wær tilkoma æn sculde
eller han wildhe som handh a bær, tha wæri sik meth eens sins ede ath
thet war aldre meth hans wilia ath thet scada fik, eller böte fierdung
aff fulle boot §.2. Nw sargar man eller slaar fæ manz, liuter thet ey
dödh aff, ær thet hester eller wxe eller hoors, ær ey werknada fört,
taki then som hiogh thet saara oc læke, oc fae honom fört fæ til sytzlo
sina; wardir hinth olyt, taki bonden siit eghit ather; warder thet lyt
aff, haui then som hiögh, oc fae bondanom olyt fore epter mætzmanna
ordom. Hwar som ey wil swaa athir gelda som nw ær sagt, oc kæris thet
til hans a thinge, tha scal heretzhöffdinge metzmen heem til hans
nempna ath mæta wth fult geen fullo, oc meth III marker. §.3. Kastar
man hæst, hoors, wxa eller koo, slaar wth ögha, hugger aff hoorn eller
rumpo meth waadha, böte öre for hwart thera, oc fylle waada eedh meth
threm mannom; feldz ath edhe, böte halffgilde fore. Stinger wth baadhen
öghon, gelde aathir fullom geldom, oc a III mark æn tw witne æru til;
æru ey witne til, dyli meth VI manna edhe. Slaar man koo ath hon gither
icke molkat, böte halff marc.
XLVI.
Dræpir fææ annars manz fææ, hest eller hoors eller thet fæ som ey ætha
maa, wardir meth witnom laghlica til wnnen, gelde halff gilde fore
epter metzmanna ordom. Dræper wxa eller koo eller annat fæ som ætha
maa, böte fierdungh aff fullo gelde, oc then haui thet dödha som för
aatte. Nw kæris thet til manz, oc æro ey asyna witne til, dyli meth
edhe epter thy thet fææ wyrdis til. §.1. Nw æn fæ sargar fæ, thet ær
ogilt. Varder werknada fææ sargat af andro fææ, swa ath bonden gither
thet ey nytiat wnder wk eller sela, tha scal han som fæ aatte, thet
scada giorde, hinom sela fylning faa epter tueggia metzmanna ordom,
nempne sin hwar thera, eller böte twa öra.
XLVII.
Nu hauir man hwndh then som fæ bithir eller annat quikt j boscap
annars, bither han nokot til dödh, taki then som hundh ægher thet döda,
oc gelde aather quikt iamgoth; liuter thet ey dödh, böte fierdung aff
thy thet wært ær. Biter annat sin, gelde aater scadan, oc böte VI öra,
eller forgöri hunde then han ægher. Gör han scada tridia sin, gælde tha
scadan aater, oc a III marc til treskiptis; och æ swa opta han sidan
scada gör, wari atergeld oc both samaledis. §.1. Nw dræpir man eller
stiel hundh annars, böte VI öra, wtan han fæhunder eller wedhehunder
ær, böthe tha XII öra; æn biter han fæ som sagt ær, wari tha boot haluo
mindre.
XLVIII.
Boa bönder j by saman, tha leggia the widerlæghe om hiordhald siit,
ther æghir hwar androm ræth göra. Nw fellir een hiordhald thera, wæri
sik meth triggia manna ede, eller böte II öra, oc taki them hiordhaldz
men sielue. §.1. Nw kan han borth tappa wxa eller koo eller hwaria
handa fææ thet helzt ær, kan ey aterfaa, gelde aather fullom geldom,
huart epter thy thet wært ær epter tweggia mætzmanna ordom. §.2. Nw
taka diwr fæ fraan hiordhaldz manne, ær sielfuir nær, faar afflester
aff, wari saklös; faar ey afflester aff, gelde ather fullom geldom.
§.3. Kalfuar koo a mark wte, oc kalfuir bort tappas, böte örtug; tappar
borth kiidh eller lamb, böte IIII penninga. §.4. Nw kan fæ bondans koma
j handawerk annars manz, thes som snaro satte eller stocka lagde, oc
liuter dödh aff; æru gildre laghlyst, böte hiordhaldz man halffgilde
them som fææ aatte; ær ey gildre lyst, böte then som gildrade fullom
geldom. §.5. Tappar hyrdinge wxa eller koo, kan ey atherfaa, miste
leegho sina; tappar han vngnöte, miste öre aff leegho sinne; fore geet
eller faar örtugh, for laamb, kalff eller kiidh IIII penninga, fore
gamalt swin öre, for swin yngra æn aars gamalt örtug. Raadhir bonde
hördyngia sinom, warder ey lamber eller lytter aff, wari saklös.
XLIX.
Flaar man bast eller bryter qwæste aff eek eller bryter pors j annars
manz mark, gelde ather scadan oc aa III marc, æn han ær laghlica
tilwnnen. §.1. Hwar som bryter pors a almenningiom landz eller heredz
for olaffs messo, warder taken meth, böte VI öra. Hempter man
willehumbla a bya almenningiom, heredz eller landz fore bartolomeus
messo, böthe thre marker och aater scadan.
L.
Huilken bonde eller landbo ey hauir humbla gaardh meth XL humbla
stangom som humble wæxer widher, böte III öra swensca hwart aar, taki
them then som skatten eller affradet vpbær meth rætto j humbla epter ty
som humblen ther gelder, oc ey j penningom eller androm wærdörom. §.1.
Konungs lænsman scal wita huar j læne sino them som ey göra som sakt
ær, oc kunnoga thet a laghtinge næsta epter michels messo; sökir ey
husbonden wth fornempda saköre jnnan thomas messo, söke tha konnungs
fogate a laghtingom epter jwl, oc husbonden haui fortighat sin ræth.
Bygger ey landboen första aar eller annat, thet ær tekn at husbonden
taker ey saköre; taki sidhan konungs fogate swa lenghe ath han bygt
hauir. §.2. Huar hæredzhöffdinge offuir alt rikit scal meth heretznempd
j sama hærede ranzaka oc wita om nokor hauir tolket meen eller hinder j
bole sino, ath han ey humbla gard byggia kan; wari tha then saklös.
LI.
Före man fæ a öya annars manz olofuandis, hwat fæ thet wara kan, huar
thet fææ jntaker, han scal thet laglica lysa fore sokna tinge; komber
then epter æghande ær, oc biuder ræt fore fææ siit, han scal gifua öre
for hest eller gamalt nöth, for wngnöte, geet eller faar örtugh, fore
kiidh, kalff eller lamb IIII penninga; löser han ey fæ siith oc ræth
tilbiuder jnnan thre synnodaga, ligge sidan a wardnadher hans som
ægher; kan thet spillas eller dö, wari skadi hans som ey wilde lösa.
§.1. Lather man fææ siit wtan aldra æghanda loff j öyar, the han æghir
sielfuir jnnan, tha warde lösn thes halfuo minne æn förra sagt ær.
LII.
Köpir man fææ aff sottarby oc wræker heem oloffuandis grannom sinom
meth sino witi, wræki bort eller slaa nidher geenstan, oc böte III marc
æn nokor kære a han aff grannom. Nw dyl han, sigher at han thet ey
wiste, tha dyli meth VI mannom, oc wræki tha bort ath saklöso; wil han
ey bort wræka eller nidher slaa, böte sæx mark.
LIII.
Engen man maa annars fæ taka, skip eller ankoste, eller hwaria handa
thet helzt ær, döt eller quikt, sik til nokra nyt haua, wtan han haui
loff eller leegho for sik aff rættom æghande; gör thet nokor, haui
ægandhen waald at skylda han for raan eller tiufft, huat han helder
wil; ligghe thet til heretznempd huat thet ræænt eller stulit ær eller
i andre maatto takit, ther epter standhe hin rættin som tok, æn han bar
oc atakin ær. Vitis thet honom, dyli eller böte epter thy thet mætith
warder.
_______________
K ö p m a l a b a l k e r.
I. Köper man lösöra, fæ, wapn, skurin clæde, gul, syluer etcetera.
II. ¶ Köper man gul eller sylfuir och ther findz flærdh eller fals j,
oc huru man scal tolket gulsmidi til gerning faa.
III. ¶ Köper man wax, salt, rökilse, smör, talg, oc findz ther fals
eller flærd vti, oc huat som flerd oc fals ath skill.
IIII. ¶ Köpe ingen widh bondans hustru oc hans hion.
V. ¶ Huru then scal sik wrtiufua göra, som thet köpir a torge som
sidhan klandhas, oc om afföda komber aff thy som clandas.
VI. ¶ Huru landzköp görs, oc huat pligt ther til ligger, oc huru man maa saklös a lande köpa.
VII. ¶ Om landzköp, oc ath gerningis mannom ær loffuat köpa til thera gerning.
VIII. ¶ Legho fæ oc laans fæ sculu scadalös ather anwardas, oc huru man scal wita laan guldet.
IX. ¶ Huru man scal jnlags penninga jnsætia oc wttaka, oc om the stielas.
X. ¶ Om panter brinder, stiels eller röfuas, oc huru man scal sit gotz pantsætia.
XI. ¶ Huru man scal pant laghfölgia om han ey aterlöses.
XII. ¶ Borgar man penninga for annan, eller borgar mannen til rætta.
XIII. ¶ Om man meth wald warder trengdir til at wtfesta penninga eller annat, och sætir ther borgan fore.
XIIII. ¶ Huru man maa laghsökia löska drengia the som geldskylloge æro.
(I.)
Köper man fæ hoffuat eller klöfuat aff androm, skæpt wapn eller skurin
clæde, giort gull eller sylffuer, læst hws oc dorath, thet scal alt
meth win oc witne köpas.
II.
Köper man gull eller sylfuer aff androm æn aff gulsmidi sielfuom,
finder then som köpte ath ther ær flerd jnnan, tha taki then aater som
saalde, och wæri sik meth XII manna ede ath han wiste ther meth ey swik
wara; fældz han ath ede, böte III marc; dyl han ath han thet ey salde,
dyli meth XII manna edhe, eller gifui aathir wærd oc boot meth som sagt
ær. §.1. Nu giffs gulsmidi sculd ath han saalde fals j gulle eller
sylfuir, tha scal thet til hammar oc stædz latha; findz thet skært,
haui hwar som faangit hauir; ær the oskært, gifui gulsmider honom wærd
ater som köpt haffde, oc haui sieluir flerd sina, oc böte XL marc. Kan
gulsmider dylia, oc wil ey aater taka flærdh the han saalt hauer, hafui
tha then witzord som köpte meth twem bolfastom mannom han till salu
sinna binda, oc boot som sagt ær. §.2. Vil man gull eller sylfuer siit
gulsmidi j hender faa ath göra, thet scal han skært jnanwarda meth twem
bolfastom mannom; anamar gulsmider thet for skært gul eller sylfuer,
kan sidan then sighia, som gull eller sylfuer aatte, ath thet ær ey swa
skært aaterfaangit som han thet wtfik, wari thet a thera witnom som tha
widerwaaro; wæria the smiden, wari saklös, oc taki lön sin; fella the
han, tha hete tiufuer, oc böte tiufnad epter metzmanna mæthi.
III.
Köpir man wax, salt, rökilse, smör, fluth, talg eller humbla, æ hwar
man seer flærd köpta eller saalda, tha nempne hwar thera som köpte oc
saalde twa bolfasta men, the sculu wita huat flerd er saldh eller ey,
oc witna swa for heredznempd a tinge; wær tha nempdin han som saalde,
wari saklös; fælla the han, böte XII marc. Swa scal alla stadi bötas
ther flærdh hittis j köpum, oc taki then aather wærd som köpte, och
then flerd som salde. §.1. Huar som falskar nogot gotz, hwat thet hælzt
ær, gange ther om som om annan tiufnadh, epter thy som hwart ær oc
scadin mæthin wardher a tinge. Flærd ær ther man sæl ont fore goot,
mængt fore omængt; oc fals ær ther man skyler ont wnder godo, som kopar
wnder gul, ærther blandas meth wax, stena slaas j fath meth jern, eller
annor tolken falskheet meth twnno gotz, som ær smör, talg, honag, och
annat tolket.
IIII.
Hwar som köper widh hustru bondans wtan witu hans, æghe bonde waald
thet köp aterkalla æn thet ær mera æn öris köp. Engen maa widh bondans
barn eller hion köp göra wtan withu hans; hwar som gör köp meth them,
böte III marc.
V.
Nw gör man köp a torge, huat han köpir quikt eller döt, klandas thet
köp, oc weet hin engen fangoman sin som clandat ær fore, tha swæri han
til sin som clandade meth tueggia manna witnom, och hin binde torgh köp
siit meth köpwitnom bolfastom, oc göri sik wrtiufua, oc taki sidan hin
ater siit som clandat hauer, och hin lethe sidan epter wærde sino som
köpt hafde. §.1. Köper man hors eller koo, eller hwat thet ær helzt som
födis aff, clandas sidhan thet fææ som han köpt hauer, tha scal han
affödo haua som vp hauer föth, thy at engen maa annars affolstre
waarda, och löse then siith aater som ræth kænth hauer.
VI.
Huilke köpmen, clærka, swena, hoffmen, bönder, landbo eller andre men
eller quinnor j landeno fara meth köpmanna waro, som ær sild, salt,
clæde, kryde, spetzeri oc annat tolkit, oc drifuer köpslagan til by oc
fran by, sæl oc köper idelica, thet heter landzköp; hwem konungs
foghate ther meth finder, eller laghlica til binder meth sæx manna
witnom, haui forbrutit XL marc, och meth allan köpinskattin then han
tha meth honom finder; wari konungs enskyld badhe saköre oc
köpinskatter. §.1. Haui oc engen fogathe konungs eller nokors annars
manz magt loff giwa hær a moth, eller nokro thy som j laghum forbudit
ær, widh XL marc konungs eensak; oc then som loff taker, böte epter
laghum ey thy sidher. §.2. Væl mogho landzmen for thera tarfua skuld
köpa oc sælia oc byta hwar meth androm, korn j nefuir, fisk eller smör
oc annat tolkit, oc ætande warur j iern, staal oc kopar, ther tolkit
falder, sik til lösn oc nödtorfft, eller annat hwat thet helzt ær som j
bondans boo wexir eller falder, naar han ey köper til ath wth praanga
oc sælia bonda waro j köpmanna waru oc twert aa moth. Ey scal oc
landzköp heta thet landzmen byta korn, rogh eller annat tolket i toliga
waro som norlenninga, österlenninga, gutha oc öninga införa j landet
ath byta sik til berning oc nödtorfft.
VII.
Ey maa man ok a lande haua j siit hws köpmanna waro fala oc köpslaga,
tho ath han ther meth engen stadz fari, widh pligt oc boot som
forscriuat staar. Ær thet skattabonde swa gör, taki konunger saköre; ær
thet frelsis hion, taki iordæganden saköre. §.1. Væl mogha oc gerninges
men som a lande boa, köpa thet til thera gerning höre, oc sælia thet
framdelis j thera gerning ath saklöso hwem the wilia. Ey bör oc fogatom
eller androm kræfuia eller taka nokon skat eller gerningis öre aff
skrædarom, skomakarom, skinnarom eller androm tolkom gerninges mannom
for thet the fara bya mellan oc göra ath them som widertorfua; tho
scula the skath eller afrad göra ther the boo, oc lika och ræth j allom
sakum som andre men.
VIII.
LEgher man aff androm hest, skiut, wxa eller huat thinge thet wara kan,
taker han thet ospilt, thet scal ospilt aather anwaardas. Nw sigher
then som atte ath thet spiltis aff hins handauerke som leegt hafde,
wæri sik tha meth XII manna ede, oc giffui wth leegho som han mælt
hafde; fældz han ath edhe, giffui bondanom ater swa goth som han thet
tok, oc meth leghona. §.1. Taker man laan aff androm, laan scal leandis
heem föras; ey maa laan misfaras, thet scal fullom geldom atergeldas,
epter thy som witne wilia swæria, the som nærwaaro tha thet wtlæntis.
Nw deela the, siger then mera lænt eller borgat wara som wtfik, oc hin
sigher minna wara, stande thet til tueggia eller triggia manna witne
som nær waaro. Vaaro ey witne nær eller breff a giffuen, oc ær thet
minna æn marc, wæri sik sielfuer tridhi; ær thet marc eller meer, oc
minna æn III marc, wæri sik meth VI manna ede; ær thet III marc eller
meera, wæri sik meth XII manna edhe, eller giwi wth thet som lænt war
eller borgat.
IX.
Leggir man penninga jn til annars eller adhra koste, legge jn meth
tueggia manna witnom, oc taki aather wth meth sama withnom; æro ey swa
witne till, oc then sigher som jnlagde at ther war mera jnlagt æn han
wtgaff, haui tha hin witzord ath wita wtgifuit wara meth XII manna
edhe. §.1. Stiels thet fæ eller brinder eller waldtags, fölgis beggias
thera saman, tha wari thet ogilt; fölgis ey beggias thera saman, tha
fae honom siit ather.
X.
Sætir man wædh manne, hwat thet ær minne lösöre eller mere, tha göri
thet meth tueggia bolfasta mannna witnom. Nw kunno the wædh brinna för
æn stempno dagher ær wte, brinder beggia thera, gelde engte aater. §.1.
Nw kan thet stielas eller waldtakas, tha scal han til kirkio fara oc
lysa ther epter for soknamannom, baade epter sino oc epter thy som
wædsæth war; ær ey beggia thera stulit, giwi wædh sin æghandenom aater.
XI.
Nu ær stempno dagher thera wte fore wædhiom, oc lösis ey aater, tha
scal han wædh aterbiuda a tinge eno, adhro oc tridia; wil han tha
atherlösa wædh siith, haui ther waald til; wil han ey, tha sculu wædh
mætas; æro wædh bætre æn geldet, tha giffui æghandenom til swa mykit
som thet ær bætra eller mera; ær wædh minna æn geldet ær, tha fylle
then til som gelda sculde.
XII.
Borgar man penninga for annan, tha gelde thet sama wth som han borgat
hauir, eller dyli meth ede tolff manna ath han aldre for han borgade;
fældz ath edhe, tha gelde wth thet han borgat hauir, huat thet ær mera
eller minna. Nu kan them athskilia, siger annar mera borgat wara oc
annar minna, gelde tha wth meth edhe XII manna, oc seghi ath han ey
meer borgat hauir æn nw ær framlagt. §.1. Nw siger annar: thu hauir man
borgath, annar sigher penninga, tha fae thet fram som han kennis ath
han borgat hauir, oc wari saklös; komber ey mannen fram, tha gelde then
geldh eller oc manzens sak som borgat hauir, eller wæri sik meth ede
XII manna. Ær a tinge eller for sokn borgat, witin thet XII men hwat
borgat ær eller ey; ær ey a tinge borgat, stande a witzordom sinom.
XIII.
Nu wardir man waldfördher, bastader eller bunden, eller j nokra andra
maatto trængder eller trughader til ath wtfæsta penninga eller tienist
eller hwat thet hælzt ær, ther ey æro lagha doma fore gangna, oc at
sætia ther wisso fore meth löffte eller borgan; komber han sidan til
tingh, heretz eller laghmanz, eller for een eller twa aff rikesens
raadh, oc giffuer sik ther om j rættin, oc sætir borgan for sik meth
twem eller threm bolfastom mannom, naar han swa giorth hauer, wari tha
quitter oc löss wid the förra borgan. Gör hiin sidan gerningh a han,
ligge thet alt j twæböte, oc slite thet heretz nempd ther mannen boor
som trengdir war, badhe om sak hans oc swa hins som han til borgan
trengdhe.
XIIII.
Nu warder man androm skyllogir penningha eller wærdh, æ hwat thet ær
aff laane eller köpslagan, oc flyr sidhan bort, oc bliffuer hwargens
staduger swa ath man gither honom laghsökt; kan hans gootz nokor stadz
finnas, tha maa malsegenden meth laghmanz eller heretzhöfdingia lofwi
oc tweggia bolfasta manna witnom thet gotz wptaka, oc twem bolfastom
mannom j hænder sæthia, oc sighi genast fore them huru mykit geldit ær,
som han wil sin ræth vppa göra a tingeno; fari sidhan til tings a
nestom tings dagh, oc tali samw lagh till gotzet som han sculde tala
til æghendens om han nærwaare, oc naar malsegenden hauir beuist geldith
som lagh sighia, lathe tha heretzhöfdinge thet fulfölgia oc wtsökia
meth laghom. §.1. Nw kan ey gotz hans finnas, oc ey sielfuir han nokor
stadz staduger, swa ath man giter han laghsökt; æ hwar malseganden kan
han tha finna, j köpstad eller a lande, tha maa han meth konungs fogata
loff, oc thera som for rættenom sithia, han gripa lata oc j hektilse
sætia oc fore rættin föra, oc söke swa wth aff honom penninga eller
erfuode epter thy geldit ær.
_______________
T i n g m a a l a b a l k e r.
I. Först huru laghman æghir wælias oc om hans edh.
II. ¶ Huru heretzhöffdinge scal wælias oc om hans eedh, swa oc om heredzdomara edh.
III. ¶ Taker laghman, heretzhöffdinge, læænsman eller nempda man mwtor for rættin.
IIII. ¶ Heredzhöffdinge haui ey wtan eeth heretzhöfdingia döme, hwat
hans deel ær aff saköre, oc huru heredz rætter scal wt kræfuias oc
bewaras.
V. ¶ Heredz höfdinge eller hans domare söke ting huan tings dag.
VI. ¶ Eth heredz tingh j hwarie wiku oc en tingh stadher j huario herade, oc huru bönder sculu tingh sökia.
VII. ¶ Om tings dager falder a helgan dag.
VIII. ¶ Om thre laghtinga thima om aar hwart.
IX. ¶ Om ræfst eller landz thing naar the haldas sculu j lagh saghu hwarie.
X. ¶ Huru the sculu haldas meth rættarom, nempd oc kost.
XI. ¶ Huru laghmanz ting sculu haldas oc kunnogas oc ther til stempnas.
XII. ¶ Huru man scal annan laghlica til tings stempna, oc huru man laghfölgia scal then ey wil fore koma om lösöra.
XIII. ¶ Nu deela the om jorda gotz, huru thet æghir slitas.
XIIII. ¶ At forfaldz witne sculu swæria, oc lagha forfal huru mang the æro.
XV. ¶ Nw stempna flere enom, hwem han scal först swara.
XVI. ¶ Huru man scal then stempna som ey boor j sama heradhe eller laghsaghu.
XVII. ¶ Huru lænsman maa kæra om ey kærer malsegande.
XVIII. ¶ Kærer malsegende oc wænder aather, kære tha lænsman.
XIX. ¶ Huru then ægher lagh fæsta oc gaa, som j oppenbart rykte komber
for nokor brut oc siger ney fore, thet ær dwls maal.
XX. ¶ Om een kærer til annan och wil tygha honom thet offuer meth
witnom, oc orkar eller orkar ey, huru thet scal slitas.
XXI. ¶ All witne for rættenom sculu sweria, oc huru the scula swæria oc
ranzakas, oc om pligt thera som meen swæria; jtem huar eeda scula
gangas.
XXII. ¶ Nw wil man eedh a tinge gaa, oc malsegende komber ey eller wil ey eedh staffua, staffui tha heretz höffdinge.
XXIII. ¶ 0m twætalu a thinge.
XXIIII. ¶ Giffuen edher ær swa goder som gangen.
XXV. ¶ Huru heretzhöffdinge ægher doom gifua eller böta.
XXVI. ¶ Om lösker drængir bryter, huru han scal laghsökias.
XXVII. ¶ Huru wtmætas scal thet dömpt warder, oc huru mætin jordh maa aterlösas, oc hwar böthe sina sak.
XXVIII. ¶ Ey scal mætas for nokrom wtan laghstæmdom oc lagfölgdom.
XXIX. ¶ Om bonden kærer offmætit for sik oc ey laghsöktan.
XXX. ¶ Tiendh, affradh, jnlags penninga oc bolags penninga mogho ey mæthas.
XXXI. ¶ Nw om mætt aterdömis.
XXXII. ¶ Alla saker oc dombrut j swerige sculu reknas, mætas oc bötas epter stocholms mynt j penningom eller wærdörom.
XXXIII. ¶ Thes pligt som nempdir warder j stempning eller nempder, oc ey wil.
XXXIIII. ¶ Nempdena pligt som ey wæær eller fellir, oc hwa som ey gaar fæst lagh, han ær fælder.
XXXV. ¶ Om nempdh ey asæmber.
XXXVI. ¶ Om jæff ær nokon wildogan wara j nempdh.
XXXVII. ¶ Huru man maa mot nempd wædia.
XXXVIII. ¶ Huru man maa moth heredzhöffdingia wædia.
XXXIX. ¶ Huru man maa moth laghmanne wædia, oc om dombrut heredzhöfdingia oc laghmanz.
XL. ¶ Huru konunger ægher sin rættara ting halda, oc huru the kunnogas
sculu, oc huru ther til stempnas scall oc sökias.
XLI. ¶ Om nempdir j konungs rættara tingom, oc hwat thera magt ær.
XLII. ¶ Om kost haldh j konungs rættara tingom.
XLIII. ¶ Om oliwd, bannor, wnsæghningh oc oqwædins ordh meth brædzko a tinghom.
(I.)
Tha laghman wælias scall, tha scal biscoper thet j laghsagu the kunnoga
latha, oc VIII wikna dagh fore læggia, ath alle mogha koma, som j
laghsagu boa, til landz ting; tha scal biscoper twa meth sik haua a
klerka wegna; sidan scal almoghen wælia sæx hoffmen oc sæx böndir, the
XII meth clerkomen sculu thre men wælia aff them ther boa j laghsaghu,
som the wilia answara for gudhi ath landeno æro rættaste epter thera
bæzsta samwiti; aff them threm ægher konunger een taka, then gudh honom
j hwgh skiuter, oc han forstar almoganom nyttogan wara. §.1. Then som
konungen til laghman wæl, han æghir thetta swæria: swa bidhir iak mik
gudh hielpa oc the helgadoma iak ahalder, at jak scal widh fatika oc
rika offuer alla laghsagu mina j doomom allom rætto fölgia, oc aldre
wraango a mote samwiti mino oc laghom, oc aldre lagh wrengia eller oræt
styrkia for redde sculdh, wild eller penninga giri, ey for awndh eller
iluilia, ey for frendscap eller weensæmio; swa see mik gudh hulder som
jak thetta halder.
II.
Nu scal man heredzhöffdingia wælia, tha scal laghmadir tingh stempna
een maanadh for een tingh scal haldas a rættom tingh stadi j sama
herade; tha scal heradhe nempna XII men slika the wilia, oc laghman
wari trættandhe; the XIII sculu konunge thre j wal leggia af them j
herade boa, ther taki konunger een aff, then han wil oc weeth ther til
fallen wara. Ær ey konunger jnlendis, tha taki then heretzhöffdingia
som konunger thet j hender satte. §.1. Tha scal heretzhöfdinge sama
eedh som laghman swæria. Och swæri theredz domare sama eedh som
heretzhöffdinge, eller swari oc böte heretzhöffdinge for alla doma hans
som han thet sieluir dömpt haffde; haffuir oc domare sworit, swari tha
oc böte sielfuer om han oræt dömer.
III.
Taker laghman muto for doom sin, gifui konunghe mwto oc böte XL marker,
oc miste laghmanz döme siit, oc fae thet sidan aldre aather. Taker
heredzhöfdinge muto, wari lagh samw. Taker foghate eller lænsman muto,
gifui konunge mutho oc miste læn siit, oc faae thet aldre aater, oc
böte XL mark. Taker nempdaman mutho, gifui konunge muto oc böte XL
marc, oc sætis aldre j nempd optare. §.1. Huilken man som giter honom
forwnnet meth fullom skælom ath han muto tok, taki han aff them XL
markom som han böta scal, VIII örtuger oc XIII marc. Vitis thet nokrom
thera, wæri sik meth XII manna ede, eller böte som sagt ær.
IIII.
Ey maa een man flere heredzhöffdingia döme haua æn eth, oc han ægher
haua tridiung aff allom heredz ræth j sakörom aff thy herade, oc herade
raade sielfft them twemlutom som ather æro, oc heretz bo taki ther til
een bonda oc een aff frelsis hionom, som the twa delana aff sakörenom
oc twa deelana aff allom heredz almenningia affgeldom, ræntom oc afrad
meth laghum wtsökia oc beuara til hæredzsens nytto, oc hauin fæmta
deelin aff allo for mödo sina; konungen taki then ena tridiungen aff
heredz almeningiom.
V.
Hwan tings dagh æghir heredz höffdinge eller then hans dom hauir til
tings koma a rettom tings stad, eller böte III mark fore hwart sin han
ey komber, til treskiptis; oc akæranden oc swaranden hawin sama witzord
a næsta tinge som the sculdo hawa haft æn heretzhöfdinge haffde a
thinge warit, for thy all lagha witne oc eeda sculu a thinge for
rættenom göras och gaangas.
VI.
Ey sculu heredz ting flere wara j ene wiku æn eth, wtan konungs breff
eller budh komber; oc j hwario herade scal ey tings stader wara wtan
een oc ey flere. §.1. Nw ath rættin ey nider falle sculu VI men ath
minzsto aff hwariom fierdungh j heradeno til hwart heredz ting koma,
eller böte hwar thera som ey lagha forfal hauir III öra; halft taki
heretzhöffdingen och halft nempden. Tings taall thetta scal ræth om
kring gaa swa lenge laghting standa, oc böria ther som lyktade tha
nesta laghtingh ather jngaa.
VII.
Komber tings daghir oppa helgan dagh eller fasto dagh, lyse heredz
höfdinge a förra tings daghi slikan dagh han wil tingh hafua aa; lyser
han ey, sithen tha bönder saklöse heema til annan tings dagh, oc
heretzhöfdinge böte III mark til treskiptis.
VIII.
Thre sculu tings thima wara om aaret j hwarie laghsagu, fförste fraan
tiwgunda dagh jwla oc til nyo wikna fasto, annar fraan walborgamesso
til midsommars dag, tridi fraan michels messo till aduentith.
IX.
Nu for thy ath konungen sworit hauir alla rætwiso oc sannind styrkia,
oc alla wranguiso nider trykkia, oc frelsa almogan sin fraan wrangwisom
mannom swa jnlendzscom som wtlendzscom, thy scal ræfst eller landztingh
ath minzsto een tiidh hwart aar haldas j laghsaghu hwarie, som ær j
vpsalom daghen epter sancti eriks dagh, j strengenæs maanadagen epter
samtingh, j linköpungh maanadaghen epter tiugunda dagh jwla, j wexio
daghin eptir sancti sigfridz dagh om winterin, vppa ölandh maanadagen
epter sancti johannes dagh om midsommer, j scarom daghen epter waarafrw
dagh assumpcionis, j tingwallom maanadagen epter midfasto synnodagh, j
örabro daghen epter sancti henriks dagh, j westeraars daghin epter
waarafrw dagh natiuitatis, j aabo daghen epter sancti henrics dagh.
X.
Kan ey konunger sielfuer ner wara a fornempdom landz tingom eller
reffstom, tha sculu biscopen oc twe aff hans capitulo, laghmannen oc
twe aff rikesens raadh eller andre gode friborne men som biscopen oc
laghmannen ther til taka j laghsaghu huarie, haua magt ath döma konungs
doma offuer all the maal for them til rætta komma; togh swa ath leekmen
dömen offuir the saker som ey mogho klerka; och the ærande som aff lagh
saghu thera wædiat oc skuten æru wnder konungs doom, sculu ther ændas.
Ther sculu the XII j nempdene sitia, som sworet hafua epter konungs
balkenom, ræt styrkia offuir them som konungs edha bryta; æru oc nokre
aff them borta, tha sætis andre j thera stadh. §.1. Aldra thera
forscrifna koster haldes som framdelis skils j balke tæssom, oc hafuin
til skiptis for mödo sina all dombrut, och helfftena aff sakörenom som
tha faller, oc andra helftena aff sakörenom bæri konnungen vpp.
XI.
Hwar laghman j laghsagu sinne ægher laghmanz tingh halda j hwario
heradhe, een tiidh ath minzsto hwart aar, oc optare om swa wider torff.
Tha scal han lysa och kunnoga lata j hwario hærade XIIII dagha för æn
han tingar. Thet ær lagha stempning til laghmanz tingh oc swa til
biscops tingh: hauer tha nokor kæro til annars, tha sæghi honom til tha
tingh ær lyst meth twem bolfastom mannom, oc hwat sak han honom
giffuer, wm han kan ey faa andra stempningh. §.1. Och ægher laghman
vppa alla sina dooma breff gifua a swensko, hwat helder wædiat wardir
wnder han eller ey, och taghi fore breff twa öra swensca.
XII.
Nu wil man til annan kæra, tha scal then for rættenom sither antiggia
stempna han sielfuir meth witnom som tilkæris om han swa nær ær, eller
oc faa aakærandenom twa bolfasta men ath han meth them stempne then
tilkæris, æ hwar the han finna; kunno the ey han annars finna, tha
faren heem til gaard hans oc stempne han swa, hwat han ær hema eller
borto, oc akæranden seghi sak the han honom stempner fore. §.1. Komber
han ey a första thinge ath swara for sik meth laghum, eller forfaldz
witne hans, böte III öra eensak akærandens, och han nempne tha witne
sin, oc komme them for rætten a andhro tinge, tha scula the baade
swæria oc witna; komber ey æn tha swaranden forfalla lös, böthe tha han
III marc til treskiptis, oc witne gangen alt lika wæl; komber ey a
tridhia tinge forfalla lös, wari tha feldhir ath howdsakine.
XIII.
Ær thet iorda gotz the tretta om, tha nempne genast heredzhöffdinge
tolff men aff tingeno som akæranden föra j gotzet, oc swaranden hawi
sidan nath oc aar ath winna thet j geen om han kan meth ræt. Ær thet
annor sak, tha fari heredzhöffdinge eller domaren sieluir meth oc
lænsman, oc mætin wt meth sama XII mannom sakena, oc meth sakören III
öra oc sæx marc, taki hwar sin luth.
XIIII.
All forfaldz witne swærin oppa sama tinge som the witna. Tesse æro
lagha forfal for thing sökningh: första om han j sottasængh ligger
eller i sarum, annat om han epter konungs wtbudhi ær j rikesins tienist
farin, tridia om han j fængilsom hektadir ær, fierda om han ey kan for
fegdh sculdh thing sökia, fæmpta om han ær wtan landh oc laghsaghu,
sietta om han ey raader sinnom eller skælum sinom, siwnda om thet ær
jomfru eller offuermagi och maalsman thera ey j landh eller laghsagu
ær, aattunda om han hauir eeld högre æn haffua torff.
XV.
Nu stempna flere men enom til tings æn een man vppa een tings dagh, tha
scal han them först stempde först swara, oc sidan hwariom epter thy han
stæmdir war. Nw sighir sik huar för stempt haua æn annar, within thet
stempninga men; tha æghir heretzhöffdingen them först ræt göra som
högsta hauir kærona, oc sidan hwariom epter thy som kæran ær till.
XVI.
Nu æ hwar man scal stempna adhrom, ær han wtan hered oc jnnan laghsagu,
tha scal han stempnas fore kirkio sokn aa helgom dagh eller a tinge
ther han boor, oc haui triggia wikna dagh til swars koma epter thet han
war laghlica stemdher. Ær han wtan laghsagu och jnrikis, haui sæx wikna
dagh till swars komma, oc stempnis æ som för ær sagt.
XVII.
Nu giffuir lænsman nokrom sculdh fore hwat sak thet helzt ær, oc sighir
han haua hemelica böth widh maalsegenden; hauir lænsmannen ther san
witne till, ath thet war synt oc skærskotat a sama dygne, haui sama
wald han wider binda som maalsegende, oc maalsegende haui fortigat ræth
sinom, oc then saki böte konnunge oc herade. Orkar ey lænsman tessom
witnom, wari swaranden saklös.
XVIII.
Komber maalsegende til tingh oc giffuer androm sak, wændir aather och
wil han ey laghsökia, söke tha lænssman som för ær sagt; maalsegendhe
haffui tha fortappat sinom ræth.
XIX.
Nu komber man j oppenbart rycte for hwath misgerninga eller sak thet
hælzt wara kan, warder han ther om tingförder, tha ægher han a första
tinge lagh sin fæsta epter thy saken ær til, oc ganga them a nesta
tinge ther epter. Gither han them swa gangit, wari saklös; gither han
ey, wari tha fælder at sakine, oc böte epter thy saken ær. §.1. Vari
lagh samw om nokor kære til annars, oc hauir ey witne eller beuisningh
till, oc hin biuder ney fore sik; tha feste swaranden lagh, oc gange
som forscriuat staar, eller wari felder. Ey bör toligom liiff mista,
wtan j them sakum som laghbook waar thet wppenbarlica wttrykker; thet
kallas dulsmaal.
XX.
Nu wil then som kærer then meth withnom widerbinda som han kære til,
tha nempne witne sin a sama tinge; the sculu baade swæria oc witna a
nesta tinge ther epter; kan tha kæranden hin meth fullom witnom eller
andre beuisning laghlica til sakena binda, tha scal ther epter dömas,
oc sökias wth meth laghom, hwar sak om sik epter thy hon ær til. §.1.
Nw orkar ey then som kærer eller wil ey then han tilkærde meth witnom
som sagt ær widh sakina binda epter heretzhöfdingia dome, gaar the sak
a liiff eller æro, böte tha akæranden XL marc; ær thet annor sak, böte
tha III mark; oc then som tilkerdes dömes saklös, swa j ene sak som j
andre; thetta kallas witnismaal.
XXI.
Alle witnismen for konunghe, biscope, laghmanne, heredzhöffdingia oc
fore thera nempdom, sculu swæria för æn the witna, om alt thet the
witna sculu, swarandenom nærwarande, oc bidia sik swa gudh hielpa och
alt hymerikis herscap, som the wilia witna ræth oc sant om thet maal,
oc engte ther j dylia for redde, wild, awnd, weenscap, maagsæmio eller
frensæmio sculdh; the scula oc a tinge atskilde ranzakas, swa ath engen
thera höre hwat annar witnar. §.1. Gaanga tessen witne ather laghlica,
böte huar thera IX marc til treskiptis, oc wardin aldre tings bæra,
withnisbæra eller edhbæra, oc fasten oc standen wtan kirkio, oc böten
hwar thera biscope III marker. §.2. All witne oc alle edha fore
heredzhöffdingia sculu gangas a rettom tings dagh oc tings stad; fore
konunge, biscope oc lagmanne a ræffstom oc tingom ther the haldas. Oc
gange aldre edher moth eedh eller nempdh moth nempdh for sama Ræth j
sama sak, wtan konungir wili sannindh wtleta.
XXII.
Nu komber then til tings som eedh wil gaanga, oc malseghanden komber
ey, eller ær ther oc wil ey edh stafua, gange tha bonde edh siin, oc
heretzhöffdinge eller domare stafui edhin, oc wari then edher laglica
gangen. Kan nokor sidhan then eedh quælia, tha sculu thre godhe
bolfaste men the aa tinge tha waaro, thet sweria at han laghlica
gaangen ær, oc haui engen wald then edh athir bryta, wtan wædiat warder
eller konunger wil sannindh wtleta.
XXIII.
Talar widherdelo man talu sina a tinge, komber ather a andro tinge oc
talar adhra, thet ær twetalan. Nw witis manne thet, wæri sik meth sæx
mannom, eller böte sæx öra malsegendenom ensampnom; sidhan scal han
meth samw talu han a första tinge haffde, sak sina fulfölgia, hwat thet
ær heldir tiltalande eller swarande.
XXIIII.
Nu komber man til tings oc scal eeda gaanga eller witne fylla, giffuer
malsegenden, lænsman oc hæredzhöffdingen honom then edh vpp, vari swa
gilder edher giffuen som gaangen. Nw skil them aath, sigher annar
gifuen wara oc annar ey, within thet sæx men the a tinge waaro, hwat
ther ær sant om. §.1. Nw giffs manne sculdh, tha scal han wærias eller
fellas j thy herade gerningen giordes, och ther böta som han boor.
XXV.
Nu komber bonde til tings oc bedis aff heredzhöfdingia lagha doma,
sigher han sik ey wita lagh om thet maal, tha maa han thet wpsætia och
huxa sik om til nesta tings dagh; tha ægher heredzhöfdinge honom lagh
döma, eller böte thre mark, wtan han for thinge swær meth een edhe
sinom ath han ey lagh om thet maal weeth; sidhan sæti thet vpp wnder
laghman siin.
XXVI.
Nu bryter then wid bonda, som engte hauir widher waaga, laghsökis tha
han som annar man til lagha bota, wtan fore draap, saar och raan maa
han gripas som framdelis skils; orkar han ey botom, gange til erfuodes,
æ först for bondanom aar hwart for huaria III marc som han ær saker
ath, sidan for konunge, och wari saklös for hærede. §.1. Nw löpir han
bort j them thima han sculde bondanom tiena, wari tha saker ath threm
markom æ swa opta han thet gör, oc böte eller tiene ther fore som för
ær sagt. §.2. Nw faar bonde epter, oc wil han atertaka, taki han ath
saklöso hwar han kan, togh swa, ath han ey kirkio eller closter wigxlom
spiller. Vill ey bonde han taka, taki tha konungs man. Nw komber akoma
a han, wari thet alt ogilt, wtan j draap; warder han dræpin, bötes meth
XX markom, oc taki wiidh halfue scrifft; wari bonde saklös for konungs
manne naar lösker man swa fraan bonda löpir. Löpir han ey bort, tha
wari alt j frels manz botom, thet han gör eller honom görs. §.3. Samu
lagh wari om leeghofolk, om the jnnan stempnodagh thera bort löpa.
XXVII.
Uarder man laghfelder for brutt sin, tha scall malsegende til tings
fara oc heredzhöffdingia til sigia; heredzhöffdinge scal honom aff
tinge XII men nempna, the XII sculu j bondans gaard fara, oc mæta
lösöra oc gangande fææ hwariom som han æger j sakine; vindz ey thet
till, tha scal korn oc hö mæthas; ær thet j hwsom læst, oc bondhen wil
ey wplæta, tha brythe saklöst dör vpp; vindhz ey thet til, tha sculu
hws mætas; rekkia ey the til, tha scal wth iordh hans mætas; vindz ey
hon til, tha scal mætas j bolbynom som the XII sigia dyrast wært wara.
§.1. Æ hwar iord wthmætz for saköre, haui bonden waaldh hona aterlösa
jnnan thry aar epter thet hon mætin ær. Orkar ey han, löse tha frender
hans jnnan sama tidh; bæri then skyld vpp aff iordh som hona hauir, och
slae thet aff tha hon lösis. Lösis hon ey jnnan thry aar, haui tha then
baade iord oc affgeld hona fangit hauir, och haui engen waldh the iordh
optermeer qwælia eller j byrd lösa. §.2. Swa opta som bondin sakir
warder, tha skiptis æ hustruna luter fraan, baade j iordh oc lösörom.
Bryter hustrun oc fellis bonden meth laghum, bötis tha aff henna gotze.
XXVIII.
Nu ægher heredzhöfdinge ey tingh stempna heem til manz at mæta for
honom för æn XII men haua witnat ath han ær laghstemdir oc laghfölgder.
XXIX.
Nu sigher bonden sik ey laghfölgdan wara, oc offmykit fraan honom
mætit, haui ther metzmen witzordh wita meth ede sinom a tinge ath the
ey mera mætit haua æn bruten waaro til, for thy engom bör osakum böta,
oc ey töswar sama sak.
XXX.
Haffuir bonde affradh eller tiend jnne meth sik tha mætas scal for
honom, thet maa ey mætas. Ægha oc flere j boo meth honom, eller ær
jnlags fæ eller bolags fæ meth witnom til hans komet, thet scal ey j
mææt ganga.
XXXI.
Nu kan mæt aterdömas, tha gifui hwar ather som han tok meth swornom
edhe, och wari saklös fore raansbotena, for thy thet togs meth domom
wt, oc ey annars.
XXXII.
Alla saker for dombrut sculu mætas oc bötas offuir alt swerige epter
eno mynte, som ær stocholms mynt eller thes wærd, epter marka tal och
öris tall. Gaar thet och aa liff, hwat thet ær raan eller tiufnader,
tha maa then saki ey aff lifuas, wtan bruth hans reknas epter sama mynt
eller thes wærdh. Ther epter sculu oc edha gaangas om geld och annat
tolkit som borgat eller lænt ær som för ær sagt.
XXXIII.
Huilken som laghlica nempder warder i stempning eller nempd, hwat
nempdh thet helzt wara kan, eller wardher nempdr j syn eller mætt,
nekar han oc qwar sither wtan lagha forfal, böte III mark til
treskiptis. §.1. J allom witnom, edom och nempdom sculu bolfaste men
wara.
XXXIIII.
Huar som XII men sculu een antiggia wæria eller fælla, thet sculu the
göra a sama tinge, eller böte hwar thera III marc, wtan ath the swæren
alle ath the ther aff ey sannind wita, oc ey thet maal ranzaka kunno j
thy sinne, tha maa thet vpsætias til nesta tingh, oc tha wæren eller
fellen, eller böten som sagt ær. §.1. Och huilken som lagh oc wæriomal
fester, oc gaar them ey a dagh oc stadh fore lagdom, wari tha feldir at
sakine.
XXXV.
Nu kan nempd ey sæmia, hwem VII aff nempdhene wæria, wari warder; hwem the ey wæria, wari feldir.
XXXVI.
Nu æn kærande eller swarande jefuar nokon j nempd wildugan wara, tha
scal then bort gangha oc annar j hans stadh sætias swa lenge thet
maaleth sliitz, oc haui ey wald ath wræka meer æn thre j ene sak.
XXXVII.
Uil man moth nempd wædia, tha wædi för æn hon sworit hauir. Mot heredz
nempd wædi malsegenden wnder laghmanz nempd meth III markom, och hwar
nempdaman meth ene halff mark. Moth laghmanz nempd wædi malsegenden
wnder konungs nempd a ræfst eller landzting meth sæx markom, oc hwar
nempdaman meth eene marc. Tappar malseghanden, taki halfft wædh nempden
som waddis mot, oc halft laghman eller konunger. Tappar nempden, taki
halfft laghman eller konunger oc halft malsegenden.
XXXVIII.
Dömir laghman eller heretzhöfdinge dom, wil nokor moth them wædia, tha
wædi a sama tinge eller jnnan næsta VIII dagha ther epter, eller haui
engte waald sidan moth them wædia. Vædiar man mote heredz höffdingia,
tha wædi malsegande XII öra oc heredzhöfdinge III mark wndher lagman;
tappar malsegande, taki heredzhöffdinge halff marc, halff marc laghman
oc half marc herade; tappar heretzhöfdinge, taki malsegende mark, andra
laghman oc tridia heradhe.
XXXIX.
Nu wædiar bonde eller heredzhöfdinge moth laghmanne, wædi bonde eller
heredzhöfdinge III marker oc lagman sæx marc; tappar bonde eller
heredzhöfdinge, taki laghman marc, andra konunger oc tridhia herade;
tappar laghman, taki then som wædiade II mark, II marc konunger och II
marker herade. Mote laghmanne wædis wnder konungen eller the hans dom
haua. §.1. Bryter oc nokor heretzhöfdingia doom, böte III marc. Bryter
nokor laghmanz doom, böte sæx marker.
XL.
Nu wil konunger eller the hans doom haua, rættara ting halda, tha scal
konunger eller the a hans wegna æro, kunnoga thet j landscapi thy meth
breffue sino sæx wikum för æn thet haldas scal, i androm thimom æn som
forscriuat staar. §.1. Huilken tha wil til annars kæra, tha sighi honom
til meth twem bolfastom mannom fore sokn eller a tinge ther swaranden
boor, jnnan nesta XIIII dagha sidan breff læsit ær; komber han ey tha
til swars forfalla löss, tha scall konunger eller the hans dom haua, ey
thes sidher döma om thet maalet som han sieluir till swars waare. §.2.
Alle waren oc the j herade boo pligtoge til fornempda rættara tingh
koma, eller böte hwar ena marc til treskiptis, wtan han lagha forfal
hauir, oc then wari malsegende som akærer.
XLI.
J rættara tingom tessom scal heredzhöfdinge nempd nempna XII men aff
heradheno, halfft hofmen oc halfft böndher oc landbo, goda bolfasta men
them som widerdelomen oc heredzmen sigia ja widher; han scal
sannindamen j nempd nempna oc ey osanninda men, ey widherdeelo men oc
ey the wildoge æro; heredzhöfdinge scal sielfuir j the nempd wara, oc
ey annar j hans stadh, wtan han lagha forfal haui. §.1. Hwem tessen
nempdh wæær eller feller, thet scal standa oc ey aater gaanga. The
nempd maa engen wædia mot; tho maa konunger om all maall sannind
wtleta; han maa aterbryta alla skrok soknar oc alla off sokner, oc
laghman ægher lagh skilia.
XLII.
Nu then thima konungs nempd scal hauas, tha scal konnungs fogate halda
kosten for them konungs doom hauir meth VIII hestom, oc fore them hans
dom jncigle hauer meth III hestom, oc heredzhöfdinge scal halda kosten
for laghmannenom meth VIII hestom, oc for nempdine, huariom hoffmanne
som j nempdh ær meth twem hestom, oc for huariom bonda oc landbo meth
enom hest. Oc for thet ath heretzhöfdingen scal then kosth halda, scal
han vpbæra allan then heredz ræt som tha falder for the nempdine, hwar
heredzhöffdinge j sino heradhe.
XLIII.
Gör nokor merkelikit oliudh a tinge for rættenom, böte VI öra rettarens
ensak. Bannar nokor androm oppenbaarlica for rættenom, trugar, vnsægir
eller liugara kallar, böte XII öra til treskiptis. §.1. Kallar oc nokor
annan oquædins ordh meth hastogo modhe, huat thet hælzt ær, thet a
hedir gaar eller æro, böte III mark til treskiptis om han siin ordh
genast rætter eller j geen kallar; vil han sik ey rætta för æn han aff
tinge gaar, böte epter thy orden æro, som fore skils j balke tessom;
valdfester han ey a sama tinge, tha sökis the bruth wth som annur, oc
ökis sak hans meth fierdungs boot, oc ransakin VI men the a tinge waaro
om thet oquædins ord waaro eller ey, oc om han thet giorde aff hastogo
modhe eller laange wrækt.
_______________
E d z ö r i s b a l k e r.
I. Först om noghor gör androm heemsokn oc gör akomo a han, hans hion eller gestir.
II. ¶ Gör man akomo a then som rymer j traangom at annars gard.
III. ¶ J hwat hwsom oc hwru wiit heemfrider bondans stander.
IIII. ¶ Faar han akomo för æn han j gaardin komber ther han tilrymde.
V. ¶ Gör man heemsokn, wil scada göra oc giter ey.
VI. ¶ Om then faar akomo som heemsökn gör.
VII. ¶ Om then som heemsökn görs, löper w gaarde sinom oc gör eller faar scada sidan.
VIII. ¶ Hittas men saate oc skilias osaate, oc hin komber ather meth waapnom.
IX. ¶ Hempnis man a sætt oc böt.
X. ¶ Hempnis man epter böther festa oc borgada, eller tha nokot böt ær aff boot.
XI. ¶ Hempnis man a annan oc annar giorde gerningena.
XII. ¶ Taker man qwinno meth wald.
XIII. ¶ Sither man for androm a tings wægh eller kirkio wægh.
XIIII.¶ Om man gör akomo i sielue kirkio eller a tinge.
XV. ¶ Far man fraan kirkio eller tinghe til pennings öll.
XVI. ¶ Ælter man annan fraan lagha tilmælom eller stempno.
XVII. ¶ Hugger man aff androm hender eller fötir meth wælde.
XVIII. ¶ Nw hempnis man for thet dombir gaffs a han.
XIX. ¶ Griper man annan heema ath sin, oc före bort meth wælde.
XX. ¶ Vendis manne tiuf sak til eller annor sak, bastas oc bindz.
XXI. ¶ Hwat the foruerkat haua som edzöre bryta, oc om geld thera, ey foruerka the annars penninga.
XXII. ¶ Huru edzöris maal kunnogas sculu oc ranzakas fore heredzhöffdingia oc heredz nempdh.
XXIII. ¶ Heredz nempdh ægher them wæria eller fælla, först om edzörit.
XXIIII.¶ Huru the sculu a tinge wptælias, swerias oc dömas fridlöse, oc om dagh thera.
XXV. ¶ Brytz edzöre aa landboo eller jnnes manne.
XXVI. ¶ Om nokor söker til landbo gaardh j nöd, oc faar drap eller saar.
XXVII. ¶ Naar skyflas maa for biltogom manne, oc om han dræps for æn dagher hans wte ær.
XXVIII. ¶ Huar som halder oc födher biltoga men.
XXIX. ¶ Halder nokor biltogan man a annars scadha.
XXX. ¶ Varder biltoger man dræpin sidan dagher hans wte ær.
XXXI. ¶ Vardir han wtrikis dræpin eller jnfördir oc dræpin, ey forbryter biltoger hustru sinne æghor.
XXXII. ¶ Huru biltoger scal sik friidh werfua, oc om han dör för æn han friidh faar.
XXXIII. ¶ Huru biltugs manz iorda gotz scal fara oc affgeld mædhan han biltoger ær oc epter hans död.
XXXIIII. ¶ Rymer biltoger oc rekkia ey lösöra til gælda oc sak hans, huru tha scal iord hans mætas.
XXXV. ¶ Varder then gripin a ferske gerning som edzöre bryter, huru tha scal offuir han rættas.
XXXVI. ¶ Ey maa kona eller ofuermagi edzöre bryta.
XXXVII. ¶ Om frida brut a aker eller æng om waar oc an.
XXXVIII. ¶ Om nokor wardir saklös forgiorder, halshugen eller hengder.
XXXIX. ¶ Snöper man annan, bryter wth öghon eller tender, skær aff
öron, tungo eller næso, huru thet scal ranzakas oc rættas.
XL. ¶ Hwar som ræner til halff marc, misthe howdh.
XLI. ¶ Ræner han mindre æn half marc.
XLII. ¶ Om qwettokarla oc siöröffuara.
XLIIl. ¶ Taker man frukt i annars trægaard luktom meth wælde, oc gör æghandenom akomo.
XLIIII. ¶ Hwar som biuder androm eller legir ath göra onda gerninga.
(I.)
Söker man heem ath andhrom thes wiliande, ath han wil bondan eller hans
hion eller nokon then j hans gaarde ær eller gæst hauir, eller hans
gard sökt hauir j traangom, tha han j gaarden komber, scada göra,
dræper, slaar, hugger fullom saarom eller slaar skeno, blaanad eller
blodwite, alle the ther meth æro j fluk oc farnöte, the haua brutith
edzörit.
II.
Rymer man ath annars gaarde for owinom sinom, hin som epter faar,
kastar eller skiuter epter honom swa ath han faar aff dödh eller
fulsære eller blaanadh, taker thet han sidan han kom j hans tompt eller
gaard som han til hielpa sökte, tha hauir han oc alle the meth honom
waaro brutet edzöret.
III.
Swa mykit bonden hauir jntakit meth hwsom oc gardom a sinne tompt som
han boor aa, ther æghir han heemfridh a sik oc allo sino. §.1. Nu
stander badstufua wtan gaard, smidia, hemelik hws eller ladha, j tessom
husom æger man sama fridh haua som a tompt eller j gaarde, hwar som
ther gör gerning a annan haui forbrutith edzörit.
IIII.
Nu kan thet taka hin som fore löper för æn han komber a hans tompt som
han flydde til eller j hans gaard, tha ær ther ey brutit edzörit.
V.
Nu sökia the heem ath manne oc wilia scada göra, æn tho at the ey gita,
böten XL mark fore heemgangona, eller wæri sik meth XII manna ede ath
the ey thes wiliande komo, ath the scada wildo göra. §.1. Nw bryta the
dör, eller koma meth spæntom armbörstom, dragnom swerdom eller androm
tolkom wapnom, oc sökia epter them the scada wilia göra j bondans
gaard, æn tho ath the engen mera scada göra, böten tha som forscriuat
staar, oc kommen engo dwli wiidh om swa witnar heredznempdhen.
VI.
Nu kan then man heemsökn gör, warda saar eller dræpin eller faar
blodwite j thy ath han gör heemsokn, tha ær thet alt ogilt han faar. Nw
kunno the som heemsokn göra, wndan flya, alt thet the faa j gaardenom
eller a tomptine ær alt ogilt. §.1. Nn æn the æghas widher j gaardz
lidhi, oc falla fötir jnnan gaardz liid och howdh wtan a them som
heemsokn giorde, wari ogilder; falla föter wtan oc howd jnnan, wari
gilder, thy ath tædhen full howdh som föter stodo.
VII.
Nu kan then löpa w gaarde sinom som the ridhu heem ath, oc dræper,
slaar eller hugger siden the komo wtan hans gaard, böte epter landz
laghum; faar oc han saar eller warder dræpin sidan han komber w sinom
gaarde, tha böten the epter landzlaghum som thet giordo.
VIII.
Nu hittas men j gaarde saathe oc skilias osathe, ther ær ey brutet
edzörit, wtan han gaange wreder w gaarde, oc ganger swa ater j garden
meth wapn eller hielp, hugger, slaar eller dræper, tha hauir han oc
alle the meth honom waro brutet edzörit.
IX.
Nu hempnis man a sæth maal oc böth, tha hauer han brutet edzörit; tha
scal thet nempden wita huat heldir annar skilnader kom thera j mellen
eller ey.
X.
Engen maa hempnas epter bötir fæsta oc borgada, wtan han bryte edzörit.
Æru böter fæsta oc ey borgada, eller ær swa fore skilt, ath bötas the
ey jnnan then dagh fore lægs, tha maa han hempnas; hempnis han tha,
haui ey brutet edzörith, wtan böte lagha böter epter thy bruten æru. Nw
æn nokot ær böth aff botene, tha mogho the ey hempnas, wtan kræfuin
thet som ather stander meth laghum, eller hafui brutet edzöret.
XI.
Nu maa man ey hempnas a annan, oc annar gör gerningena; hempnes man a
annan, tha bryter han edzörit; thet scal heredznempd wita huat helder
then sami som han hempdis aa giorde gerningena a han eller annar;
giorde ey then sami gerningena a han, tha scal heredznempd wita huat
annar skilnader kom thera mellan, eller hwi han hempdis a annan;
hempdis han a annan, tha hauer han brutet edzörit.
XII.
Taker man quinno meth waaldh, warder gripen a ferske gerningh, witna
swa XII men, tha scal heredzhöfdinge genast budkafla vpskæra oc tingh
stempna, oc döma han wnder swerd, oc ey thet længer framskiuta. Taker
oc nokor lösn for han, böte XL marc konungs eensak oc aater lösn,
halfua taki quinnan oc halua konungen. Nu ær han ey baar oc atakin,
witer quinna honom ath han hauer meth wald sin onda wilia fræmt, eller
sigher ath han brötz meth henne oc gath ey wilia sin framkomith, synis
tha clæde rifuen a honom eller henne, oc ther meth blanadher eller
bloduite, eller höris roop oc aakallan, thet scal heredz nempd wita oc
ranzaka; fella the han, haui brutet edzöret. §.1. Taker man quinno meth
wald, dræper hon han j thy, oc witna swa XII men, tha ligge ogilder.
§.2. Taker man kono meth waald oc rymer aff lande meth henne, oc warder
han laghlica ther til wnnen, tha æghir han aldre friidh faa för æn
quinnone laghgipte bonde bider for honom om hon gipt ær, eller neste
frendher henna om hon ogipt ær.
XIII.
Nu sither man fore androm a tings wægh eller kirkio wægh til eller
fraa, och wil han dræpa, sarga eller bæria; gör han nokot thera, tha
hauir han brutit edzörit. Nu komber thet aff braadom skilnadh, ther ær
ey brutet edzörit. §.1. Nw sither man for androm a kirkio wægh eller
tings wægh, oc wil scada göra æn tho han ey giter, spennir armbörst
eller boga, drager swerdh eller kniff, eller meth andre wærio ath honom
springer, eller æltir han fore sik meth steen eller staang, böte sæx
marc til treskiptis; ligge thet til witnom som nerwaaro, oc sæx men a
tinge. Vithis thet honom, wæri sik meth sæx manna ede, eller böte som
sagth ær. Hugger man oc klædhe eller wapn annars manz, rykker eller
skiufuer a kirkio wægh eller tings wægh, oc komber ey blodwite jnnan,
tha dyli meth sæx manna ede, eller böte IX marc.
XIIII.
Nu dræper man annan, hugger eller slaar bloduite eller blanad a tinge
eller j kirkio sielue, haui tha brutit edzörit, wtan thet see meth
waada, for thy ther ægha alle frid haua.
XV.
Nu ridher man fraan kirkio eller tinge til pennings öll för æn han heem
komber, eller annar stadh, sitia ther hans owiner for honom, dræpa han
eller sarga, tha haua the ey brutet edzörith.
XVI.
Nu æn man ælter annan aff lagha tilmælom, oc komber ey hwgh, bloduite
eller blanader jnnan, böthe XL marker til treskiptis, oc haui ey brutet
edzörit; oc thet scal heredznempdh wita hwat han flydhe trengder eller
sielff wiliande, eller hin ælte han aff tings stempno, eller kom annar
skilnadhir thera mellan, oc ey aff stempnone. §.1. Nw ægher han friidh
heman fraan sin oc til stempnona, oc swa heem ather til siin; dræpir
man han, sargar eller slaar bloduite a wæghenom til stempno eller fraan
stempno ther fore ath han stemde eller han sökia wilde, tha hauir han
brutet edzörith.
XVII.
Nu ledir man annan til stok eller annar stadh, oc hugger aff honom
hender eller föter meth wælde, tha hauir han och alle the meth honom
waaro brutet edzöret; tha haui then bönena som draapet fik eller
saaret, eller oc hans arfua. Komber thet j braadom skilnat thera
mellan, faar nokor aff them saar, dödh eller bloduite, ther ær ey
brutet edzörit.
XVIII.
Nu hempnes man a then som doom wtgaff eller anamade, dreper, hugger
fulsære eller gör blaanad eller bloduite, eller hempnes a then som
witnade moth honom for rættenom, eller thy ath han siith eghit laglica
warde fore honom j rættenom, tha hauer han oc alle the meth honom waaro
brutet edzöret; tha scal thet heredznempd wita, huat han hempdis ther
fore eller kom annar skilnader thera mellan.
XIX.
Nu söker man heem ath androm, oc förer han meth wælde w sinom gaard, æn
tho ath han ey bryte hws eller gör bloduite j gaardenom, tha hauir han
brutet edzörit, wtan konungs domber, eller annars tess som konungs doom
hauir, see fore gaangen, eller ledis a han sander tiufnader, eller taks
meth ranzakan j hwsom hans sander tiufnader, eller brutliken ær a liiff
siit for andra oppenbaara gerninga; tolkom bör ey hemfrid nyuta.
XX.
Nu wendis manne tiuffsak til, eller hwaria handa brut thet helzt æru,
taks man, bastas oc bindz och pinas oforwnnen, ey oppenbarlica j handom
takit, oc wtan konnungs dom eller thes som konungs doom hauir; then swa
gör, haui konungs edzöre brutet, oc takis ey XL marc som fordom
giordes, thy ath huar man ægher friidh a sino gotze haua oc penningom,
oc serlica a sielfsins liif och licama.
XXI.
Huar som edzöre bryter, æ huru mange the saman æru j fluk oc farnöte
tha gerningen görs, tha hafua the forgiort allo thy the ægha wtan
iordagotz, oc ægha biltoge wara ofuer alt swerikis rike. §.1. Thera
lösa gotz scal skiptas j thry, taki iordæganden then jordena ægher,
ther heemsokn giordes, een lutt, annan konunger oc tridia herade; togh
swa ath gældh thera som the rætteligha skylloge waaro for æn the edzöre
brutho, först geldens af oskiptho, oc sidhan malsegende rætten epter
thy saken ær. Rekker ey gotzet til gelda oc malsegende ræth, felle
baadhe aff slikt aff marc som marc; ær godzet mera, gange thet til
treskiptis som offuer löper, som för ær sagt. §.2. Ey mogho the
foruerka barna lutt thera om the nokon haua, ey thera hustru lutt, ey
oc hws the a hustruna tompt eller iord standa, oc engsens thes lutt som
j boo ægha meth them; swa scal hwar sina sak ensamen böta, oc engen
annars lut foruerka.
XXII.
Nar edzöris maal brytas, tha ægher malsegenden kunnoga thet for sokn
eller tinge ther gerningen giordes, eller oc for konunge som för ær
sagt j konungs balke; tha gerningen swa lyst ær, tha scall
heredzhöffdinge j thy herade genast budkafla wpskæra oc heredztingh
saman kalla; ther maa then som gerningena giorde felogir fore koma oc
felogir fraa j siit behald. Heredz nempd j sama herade scal wtleta oc
wita hwat sannast ær om thet maal; æru witne til, tha gangen the fore
nempd, oc swærin hwar sins læstom, oc heredzhöfdinge staffui edhin.
XXIII.
Nu ægher heredznemd a sama tinge, eller a nesta ther epter, antiggia
wæria eller fella then sakin giffs, först om edzörit; wæria the han om
edzörit, wari ther om saklös, oc malsegenden laghsöke han tha epter thy
bruten æro huart om sik j laghbook waare.
XXIIII.
Nu fella the han fore edzöret, tha scal heredzhöffdinge a sama tinge,
eller nesta ther epter, alla them vptælia som j flok och farnöte meth
waaro tha gerningen giordes; oc tha han them vptalt hauir, tha scal
heredznempd swæria them alla bilthoga, oc heredzhöfdinge döme them
fridlösa offuer alt rikit; haffui tho maanada dagh fraan thy gerningen
giordhes ath forlica sik meth malsegandenom om han kan, konungs ræth,
iordægenda oc heredz oforsymadom. §.1. Flyter han eller förer gotz
siith wndan sidan honom saken giffs, tha haui forbrutit baade gotzet
thet han wndan förde oc fridh siin.
XXV.
Nu ær then landboe som heemsokn görs til, eller hauir hws leegt eller
laane takit, faar han eller nokor hans hion saar eller skeno eller
blodwite eller warder dræpin, tha haui sama ræt som han sielfuer
iordena atte, for wtan boskiptit.
XXVI.
Nu æn annar man, then som landboans gaard söker, faar saar eller skeeno
eller warder dræpin, tha ægher malsegenden badhe fridbönena oc saara
bötherna, oc iordægenden taki tridiung aff skyflingene.
XXVII.
Nu maa engsens manz gotz sköflas för æn han laghwnnen ær til biltogs
maals. Ey maa han oc dræpa jnnan then dagh honom lægs a tinge tha han
biltoger swærs, wtan fore han fastis oc bötis som for annan saklösan
man, oc liik hans j kirkio gard leggis.
XXVIII.
Nu hwar som halder them oc föder eeth maall sidan thera maanada dagher
ær wthe, böte III marc; halder lenger oc föder, böte XL marker swa opta
han warder ther laghwnnen til, eller dyli meth XII manna edhe ath han
ey biltogan man hyste eller födde, eller han ey wiste ath han biltoger
war.
XXIX.
Nu hwar som halder biltogan man a annars manz scada, wari swa saker som
biltoger man en han nokra gerning gör; böte tha biltoger man epter
brutom sinom ey thes sidher; thet scal heredz nempd weta hwat ther ær
sant om.
XXX.
Uarder man aff sakgiua eller nokrom dræpin jnrikis, sidan han biltoger
sworen ær oc lagha dagher hans wtliden ær, ligge ogilder baade for
kirkio oc konunge, wtan han haui dagh laghlica aff konunge.
XXXI.
Nu æn nokor ær biltoger lagder aff rikeno, oc warder siden wtrikis
dræpen, eller han warder oc wtrikis taken oc meth waldzuerkom aater
fördir j rikit oc siden dræpin, tha scal fore han baade bötas oc fastas
som fore annan saklösan man, oc liik hans j kirkio gaarde jordas, thy
ath ey maatte han j flerom landom biltoger wara eller friidh sin mista,
wtan j thy sama lande som gerningen giordes jnnan. §.1. Ey scal oc fore
edzöris brut hustruna hws, som a henna tompt standa, j skyffling ganga,
thy at j waarom laghum giptes hwarte man j adel iord, hws eller adel
watn werka hustru sinna, oc ey hon j hans, wtan j alla andra lösa
penninga. Ey scal oc almennings iordh j skyfling gaanga, tho ath hon
reknas fore lösöra.
XXXII.
Nu ægha the biltoge wara ther til then bidher fore them som the brutu
wider eller hans arfua; tha the bidia for them som the brutu wider, tha
ægher konunger them fridh gifua, eller then tolkit konungs wald hauer,
ath han them frid maa giwa; tha sculu the lösas widh konungh meth XL
marc, thet wari konnungs eensak. §.1. Dör then som biltoger ær för æn
han friidh faar, gelden tha arfua hans aff godzse hans lagha böter,
hwat thet ær helder drap eller saar, malsegendenom, konunge oc herade.
XXXIII.
Biltogs manz iorda gootz æghir laghmader och heredzhöfdinge haua meth
swa skæl, ath the sculu sætia een wmbudzman then fore them rekna scal,
ath thet afgeldet til engsens annars komi æn hans geld geldis, the som
han rætteliga skylloger war för æn han bröth edzörit; huat ther ofuer
löper, thet gifui for hans siæl fatikom mannom, eller til kirkio oc
kloster, æ ther til han friidh faar eller dödir ær; tha han dödir ær,
tha haui hans rette arffue thet gotz.
XXXIIII.
Nu kan biltoger man af rikeno ryma, then swa liitet hauer j lösörom
wider hæta, at ey kunno geld hans betalas oc ey sak hans bötas, oc
hauir tho iordagotz j rikeno; gör han ey jnnan nath oc aar epter thet
han rymder ær, meth malsegendenom swa, ath han honom friidh aff konunge
skipar, tha sculu XII men jordagotz hans mæta, oc först geld hans
betalas oc malsegende ræt, oc huat ofuer ær gange til skyfling oc
skipte som för ær sagt.
XXXV.
Nu kan man edzöre bryta, oc warder faangen widh ferska gerning jnnan
sama dygn, tha ægher heredzhöfdinge budkafla vpskæra, oc tingh saman
kalla j thy herade gerningen giordes; heretznempd ægher wita huat ther
om sant ær. Hauir han draap giort j heemsokn there, oc witnar swa
heredznempdh, tha scal heredzhöffdinge han vndher swerdh döma, oc alla
the meth honom fangne waaro oc i sama gerningh. Hauir han bloduite
eller blaanad giort, eller andra akomo ther edzöret rörer, miste högra
handh sina, oc hwar then ther met war. Fore raan böte som framdelis
skils epter thy thet wært ær, oc for edzöret, æ hwat the liiff mista
eller ey, ægher löst gotz thera j sköffling gaa som för ær sagt.
XXXVI.
Nu maa ey kona edzöre bryta, thy ath hon maa ey biltogh waara. Ey maa
oc ofuermagi edzöre bryta; kæris thet til hans, tha scal nempden han
sweria ey wara fæmtan aara gamblan, wtan böte epter thy som j
saaramaalom skils.
XXXVII.
Nu gaanger man ath adhrom a aaker hans om war eller a æng eller aaker
om höst, oc dræper, tha ær han tuegilder oc al hans hion, och thet
ogilt som han faar som til hans gaanger. Sama lagh wari om nokor ælter
annan af sinom æghodelom opp a annars, oc gör ther gerning a han.
XXXVIII.
Nu warder man a sina saklöso olaghlica forderfuader, halshuggen,
hengder eller steglder, then thet giorde stande tolken sama ræt som han
honom giorde.
XXXIX.
Taker man annan oc legger a iordh nider met wælde, snöper han som annat
fææ, bryter wt öghon eller tender w höse hans, eller skær aff tungo,
næso eller öron, hugger hand eller foot eller oc baade aff honom; then
tolkit gör, oc alle the meth honom waaro, haua brutit edzörit; oc hwar
som ther ær malsegende at, æ hwat thet ær helder saaratoli eller hans
arffue, han ægher baadhe skyfflingena oc saaraböterna oc j fridh bidia,
æ j huars huse thet görs j tessom maalom. Varder han faangen a ferske
gerning, haui tha malseganden oc hans frender fult wald han til tings
föra oc witna latha; sidan haui malsegenden waald han til lösn lata æn
han wil, eller oc limi for limi, tolka som han miste, mista lata, eller
oc liiff aff honom taka, oc ligge ogilder for gerningh sina §.1. Nw
komber thet j wapna skipte thera j mellan, oc ey aff sliko wælde som nw
ær sakt, tha ær ey brutit edzörith, wtan böte som j saara botom skils.
Nw kan manne tolken sak witas, oc ær ey fangen widher, tha scal heredz
nempd thre aff hwariom fierdungh bolfasta aff thy herade som gerningen
war gör j, han wæria eller fella; fella the han, wari feldir; wæria the
han, wari saklös.
XL.
Hwar som aff androm ræner meth fullo wælde j lösörom, hwat thet helzt
vara kan, til halff marka werde eller meer, warder han gripen widh
ferska gerning, tha scal han til tings föras oc witna lata meth
heredznempd ath han fulder raansman ær. Vitna the swa, tha scal han a
tinge wnder swerdh dömas; warder han warder, wari saklös, oc then böte
XL mark som han wald förde. Vithis thet honom oc ær han ey bar och
aatakin, ligge thet til heredhz nempdh; væria the han, wari saklös;
fella the han, böte XL marc.
XLI.
Ræner han til thre öra eller meer, oc minna æn halff mark, warder thet
sökt til honom meth fullom skælom, eller wites honom, oc kan ey wæria
sik meth VI bolfastom mannom, böte XX marc. §.1. Ræner han til twa öra
eller meer, oc minna æn III öra, böte VI marc, eller wæri sik meth VI
mannom; ræner til een öre eller meer, oc minna æn twa öra, böte III
marc, eller wæri sik sielff tridhi; ræner minna æn öre, böte VI öra,
eller wæri sik sielff annar. J allom tessom raan sakum bötis som sagt
ær til treskiptis, oc malsegendenom aater thet som ræænt ær.
XLII.
Nu liggir man j scoge eller skipi eller annar stadh, oc later sik til
ath ræna, ræner then litet eller stort, oc warder thet oppinbaart, tha
maa hwar man han, oc alla the j fluk oc farnöte meth honom æro, at
saklöso gripa oc til tings föra; ther sculu XII men tilnempnas aff
herade, som thet maalet ranzaka sculu. Findz at gerningen ær oppinbaar,
tha scal heredzhöfdinge them alla wnder swærd döma som meth waaro j
flok oc farnöte; ær ey gerningen oppinbaar, wtan witis them, eller æro
ther om kompne j vppenbaart rykte, tha sculu the XII thet ranzaka;
fella the them, böten tha hwar thera XL marc til treskiptis; hwilken ey
orkar botom, misthe howdh siit; wærias the, warin saklöse swa the som
gripne waaro, som the som gripu. §.1. Findz oc ath the haua nokon
aflifuat til landh eller watn j tesso maale, warden tha stæglde.
Huilken tolka men hyser eller hegnar meth wilia oc witskap, wari swa
godher han som the. Slike heeta qwettokarla oc siö röfuara.
XLIII.
Nu gaar man j annars tregardh som lykter ær, taker æpple eller andra
frukt meth wælde, bonden eller hans hion æro fore och wilia wæria;
komber slagh thera mellan, faar bonde eller hans hion draap, saar eller
bloduite, ther ær edzörit brutet; faar then som tilkom draap, saar
eller bloduite, wari ogilt.
XLIIII.
Huar som biuder adhrom manne eller legher til ath slaa, dræpa eller
nokra gerning göra a annan man, han scal standa sama rett som han thet
sieluir giorde.
_______________
H ö g m æ l i s b a l k e r.
I. Myrder nokor annan, huru thet scal ranzakas oc rettas.
II. ¶ Dræper fader eller moder barn siith, eller barn fader eller modher.
III. ¶ Nw kan thet skee aff waada.
IIII. ¶ Om nokor menniskia forgör sik sielff.
V. ¶ Om nokor fæster oc hefdar andra konu mædhen hans förra lagh gipta
hustru lifuir, oc om han fæster andra och ey heffdar.
VI. ¶ Forgör nokor androm meth trull doom.
VII. ¶ Forgör nokor stiuff barne sino for arff sculdh.
VIII. ¶ Reeser nokor hæær mot konnunge eller landzens herra, eller gör forsaat eller waldzgerninga a han.
IX. ¶ Om man leeder a fosterlandh siith wtlendzkan hær, eller förer awgan skiold moth sinom rætta herra.
X. ¶ Om landbo, bryti, mölnare, troskylder swen eller hustru dræpir sin rætta herra eller husbonda.
XI. ¶ Om man bær mordbrand a annan.
XII. ¶ Huru then ægher sik wæria som tolken sak witis.
XIII. ¶ Vnsægher nokor annan, oc then wnsagder ær faar sidan scadha oc weet ey aff hweem.
XIIII. ¶ Om then som tydelagh hafuir meth fæ eller androm diwrom.
XV. ¶ Om nokor bær forgerninga a annan, huru thet scal ranzakas.
XVI. ¶ Tessen maal æru wrbota mal.
(I.)
Myrder man annan eller kona, eller æ huar som een myrdher annan oc
legger a lön oc bær j fielster, tha scal man stægla oc konu brenna; tha
scal heredz nempd aff thy hærade gerningen giordes j, wita han eller
hona sanna eller osanna, oc heredzhöfdinge höffde edin, oc sidan swæri
hwar sins læstom som j edenom standa. Swa scal om al mordh göras, oc
the maal som liiff fore ganger.
II.
Dræper man eller kona meth wilia sinom eller myrder barn siit hedit
eller cristit, eller barn fader sin eller moder sina, eller man hustru
sina eller hustru man sin, huilkit thera thet gör, tha scal man steglas
oc kona brennas æn thet ær allom oppenbart. Nw huilkom tolken sak
wites, oc ær ey oppenbart, tha scal han wæria sik meth hæretz nemd som
för ær sagt; wærs han, wari saklös; felles han, tha scal man stægla oc
konu brenna, oc thet thera som myrde eller drap meth wilia, scal mista
arff thes döda, oc swa hans ætlægger aller, thy ath engen maa annan til
arffs drepa.
III.
Nu æn thet ær aff waada tilkommet, tha böte som j draapa maalom skils,
konunge, malsegende oc herede twegildis böter, oc miste huarte liiff
eller arff fore waadha thenna; thet scal heredznempd wita, huat thet
war meth wilia eller waada giort.
IIII.
Kan swa jlla athbæras, ath nokor menniskia forgör sik sielff, huru
ledis thet hælzt henda kan, tha scal han til scogs föras oc i baale
brennas, wtan ath oppenbart waare ath han för swa affwita worden war,
ath han engom waada wægia wiste, tha maa han j iordh græuas wtan kirkio
gaard; oc naar tolken scadi skeer, tha scal genast heredz höffdinge
budkafla vpskæra oc heredzting sampna. Heredznempd ægher thet maal
ranzaka, oc heretzhöfdinge dom agiffua. Arffua tes döda taki gotzet.
V.
Ganger man fraan konu sinne lagh gipte, oc fæster sik adhra konw
laghlica, oc hefdar mædhen hin lifuer som han för meth laghum haffde
faangit, warder thet skæliga leet meth oppenbaarom witnom jntil hans oc
kirkione ræth, haui forgiort lifue sino, oc kona samw leedh æn hon thet
gör; han scal halshuggas, oc kona sæthias qwik j iordh. §.1. Fester man
oc adhra konw mædhen the förra laghgipta lifuer, æn tho ath han the
sidhermeer ey hæfdar, böte XL marc til fiwghurskiptis, malsegande,
konunge, biscope oc herade; ligge thet til heredznempd hwat han hona
hefdade eller ey. Vari lagh samu om kona gipter sik androm manne.
VI.
Förgör man manne eller konu, kona konu eller manne, meth truldom, swa
ath hon eller han faar dödh aff, miste liiff siit fore tolka gerning;
man scal stægla oc konu brenna, oc witi thet meth heredznempd som för
ær sagt.
VII.
Forgör man eller kona stiuffbarne sino meth wilia oc forakt, oc wil
barnom sinom arff ægna, wari lagh samw om lifuit, oc stande om arff som
laghboken j ærfda balkenom siger duodecimo capitulo.
VIII.
Huar som reeser hær a moth konunge eller rikesins herra, eller forsaat
gör, ath han wil han fanga eller dræpa, eller gör nokra waldzgerninga
eller oræt meth brefuom, raadom, gerningom eller hielp, tha æghir han
mista iordh oc gootz oc liiff om han fangin warder meth oppenbaare
gerning. §.1. Nw kan honom thetta witas, oc ey meth oppinbare gerning
warda fangin, stande thet till konungs nempdena, oc sidan swæri hwar
thera som j edhenom standa sins læstom, som sigs j eedhe thera; fælla
the han, haui forgiort allo thy som för ær sagt; wæria the han, wari
saklös.
IX.
Nu æn man leder a fosterland siith wthlendzkan hær, oc bær awgan skiöld
mothe sinom rætta herra, oc hæriar siith eghit fosterland, wtan han
fölge them som rætkomen ær til rikit, tha hauir han oc alle the meth
honom waaro forgiorth baade liiff oc gootz wndher kronona æuerdelica
ægho. Nw æn nokrom witis tolken sak, oc ær ey oppinbart, tha scal
konnungs nempd han wæria eller fella; værs han, wari saklös; felles
han, miste baade liiff oc gootz som för ær sagt.
X.
Nu æn landbo, bryti, mölnare, troskylder swen eller nokors thera hustru
dræper sin rætta herra eller husbonda eller hans hustru, oc warder han
faangin meth sama gerningh eller hon, tha scal han eller hon till tings
föras, och ther man til stægil dömas och kona brennas. Jordh oc lösa
penninga thes saka sculu til treskiptis ganga, taki een luth konungen,
annan maalsegende oc tridia herade som gerningen giordes jnnan; togh
swa ath affradh, tiendh, gældh, bolags penninga oc barna penninga först
wndan skiptes. §.1. Hwem tolken sak wites, manne eller konu, oc ær ey
vppenbarlica taken wider, tha wæri sik meth heredz nempd ther gerningen
giordes, oc heretzhöfdinge höffde edhin, och sidan swæri hwar sins
læstom som j edenom standa, oc bidia sik swa gudh hullan oc helgadoma
the han ahalder, ath han eller hans kona drap ey sin rætta husbonda, oc
thy ær han ey werder liiff eller gotz mista; værs han, wari saklös;
feldz han, haui forgiort allo thy som för ær sagt. §.2. Nw sigher then
som drap thet aff waada wara tilkommit oc ey meth wilia sinom, tha scal
han rættom arfuom twegilda böter böta, oc ey liif mista, oc konnungenom
oc herade lagha böter som j draapamalom skils, oc ey meera; thet scal
heredznempd wita som för ær sagt, hwat thet war meth wilia eller waada
giort.
XI.
Sæther man eldh j hws annars manz, oc wil brenna baade by oc bonda;
brenner vp eeth hws eller flere, eller gaard allan eller by, warder
takin meth blæsande mwnne oc brinnande brande, tha maa han binda oc til
tings föra; sidan ægha XII men aff heradeno scoda oc sannind leeta om
thet maal; væria the han, tha böte then XL marc som saklösan bant oc
bastade, oc haui ey forgiort fridh eller boskipte; fælla the han, tha
böte alt thet han æghir til treskiptis; taki een luth konungen, annan
malsegenden oc tridia hærede, oc gelde æ bondanom först aather scada
sin, oc witi bonden huru myken scada han hauer faangit; vindz ey mera
ath, tha ægher bonden æ först fult haua fore siit, oc then scal j baale
brenna som brænt hauir fore bondanom.
XII.
Nu æ hweem toligen sak withis, manne eller konw, oc warder ey takin
meth, wæri sik meth lucthre heredznempd ther gerningen giordes jnnan,
oc wari saklös; fælz han, geldhe aater allan scadan then som hin fik,
oc a XL march til treskiptis; orkar han ey böta oc skadan ather gelda
jnnan næsta VI maanada sidhan han sakfeldir ær, tha scal han ogilder
wara for allom, huat thet ær helder man eller kona, ther til han hauir
ræth giort.
XIII.
Nu wnsægir nokor bonda eller boo hans, sker bondanom sidan scadi af
eeld, draap, mordh eller androm ondom atgerningom, oc ær ey oppenbart
aff hwem scadin skede, haui tha bonden witzord at saklöso skulda then
til rætta som wnsægning giorde; ligge thet til heretznempd; wæria the
han, wari saklös; fælla the han, wari lagh samw som nw æru sagd, thy
ath them ær illa troande som androm onth jættar.
XIIII.
Huilkom man tolken diæwlskaper hender, ath han tydelag hafuer meth fææ
eller androm oskælicom diwrom, warder han a ferske gerning widher takin
eller tilbunden meth skæligom witnom oc heredz nempd, tha æghir
hærezhöfdinge döma han qwikan j iordh meth sama diwre græuas eller j
elde brænnas; ey mogho the a iordene lifua. Vithis thet honom oc ær ey
bar oc atakin, ligge thet til hæredznempd som annor högmæle; wæria the
han, wari saklös; fella the han, tha scal han iernslas oc aff biscope
script taka, oc liiff behalda.
XV.
Bær kona eller man nokrom forgerninga, warder bar oc atakin, tha scall
han eller hona taka oc j fiæthur sætia, oc swa til things föra, oc the
sama forgerninga meth them; thet sculu XII men wita hwat han eller hon
hauir the forgerninga giort eller ey; wæria the them, wari saklös;
fælla the them, fællis ath XL markom til treskiptis, konunge,
maalsegende oc herade §.1. Hauer ther nokor dödh aff lyutit, oc kæris
sidan, within thet oc XII men; wæria the han eller hona, wari saklös;
fællas the, tha ægher hon j baale brinna oc man stæglas, oc lösöra thes
saka skifftas, oc ærfuingia takin iord epter them. Vithis thet nokrom,
oc kan sik ey meth heredznempdh wæria, böte som j draapamaalom skils.
XVI.
Tessen maal som nw æru sagdh, æru wrbota maal som fore ganga bade liff
oc gootz; hweem tolken sak withis, oc ær ey bar oc atakin, tha wæri sik
j huarie sak som för ær sagt; oc æ sculu geldh hans betalas aff gootz
hans oskipto, oc engsens manz penninga maa han forbryta wtan sina eghna.
_______________
D r a a p m e d v i l i a.
I. Komber skilnader manna mellan oc hwar dræper annan.
II. ¶ Varder drapare fangin a ferske gerning jnnan dagh oc dygn.
III. ¶ Dræper malsegenden draparan wtan doom jnnan dag oc dygn.
IIII. ¶ Varder drapare dræpen meth wæriande handh om nokor wil han hindra.
V. ¶ Varder han dræpen wtan wærianda handh.
VI. ¶ Om draaparen rymer til kirkio eller closter, huru tha ær görandhe.
VII. ¶ Nw wil ey draaparen til swars koma.
VIII. ¶ Om draaparen wil ey ryma, huru han scal tha gripas.
IX. ¶ Om nokor wil draaparen wæria oc skeer ther scadi.
X. ¶ Ræner man draapara af them j handom hauir.
XI. ¶ Takis ey lösn for draapara laghlica faangin.
XII. ¶ Om draparens dagh til konnung oc fraa, oc konunger lathi pröfua
hwat han drap trengder eller ey, ther epter böte.
XIII. ¶ Tha draapare hauir bööt malsegende oc han bidher fore honom, tha ægher konunger honom fridh gifua.
XIIII. ¶ Om konungs ræth oc heredz ræth, dags breff oc fridzbreff j
draapom, oc om drapare wardir dræpen sidan frider hans ær wte.
XV. ¶ Hær tælias vpp nidinghs werk oc plikt thera.
XVI. ¶ Dræper wtlendzker man jnlendzkan oc rymer borth.
XVII. ¶ Hwar som halder eller födir draapara fridlösan.
XVIII. ¶ Varder draparen fangin oc sighir ney fore draapit.
XIX. ¶ Nw wærs han som draapit wites.
XX. ¶ Komber draaparen til swars, huru heredznempd scal tha ranzaka
maalet, oc maalsegenden binde til sanbana oc haldzbana hwem han wil.
XXI. ¶ Om haldzbana boot.
XXII. ¶ Dör draaparen för æn böter æru festa, huru tha scal bötas.
XXIII. ¶ Huru bötir ægha bötas epter dödhan fader eller modher eller frendir.
XXIIIl. ¶ Huru malsegenda bör annan til draap binda jnnan natth oc aar.
XXV. ¶ Kennis engen oc engen windz til draapit jnnan nath oc aar, tha böthe hæredet fyretigi marker.
XXVI. ¶ Huru dulga draap oc mordgæld bötas scal.
XXVII. ¶ Om draap j öyom oc skæriom, ther ey findz draaparen.
XXVIII. ¶ Om kona dræper man och warder faangen.
XXIX. ¶ Huru kona scal til draap bindas om hon ey faangas, och ath hon maa fridlös leggias.
XXX. ¶ Huru draapare faanghen scal hektas oc til ting föras.
XXXI. ¶ Dræper prester eller annar klerker leekman.
XXXII. ¶ Dræper leekman klærk.
XXXIII. ¶ Varder nokor dræpin och malsegende ær ey j landeno tha akæris.
XXXIIII. ¶ Hwru man scal wita draap sætt oc böth, oc om nokor widerkennis the gerning a liif gaar.
XXXV. ¶ Om lösker man dræper nokon.
XXXVI. ¶ Om lösker man gör affhug eller fulsære oc orkar ey botom.
XXXVII. ¶ Om lösker man gör skeno oc hauir ey til III mark.
XXXVIII. ¶ Gör nokor forsaat for androm j skiulom, oc huat forsaat scal heta.
XXXIX. ¶ Varder man dræpin j konungs ledungh.
(I.)
Nv komber skilnader manna mellan, dræper huar thera annan, ther ligger
man geen manne, oc böte beggia thera arfua konungs ræth VIII örtuger oc
XIII marker, oc samuledh heradhe.
II.
Dræper man annan, oc faangas a ferske gerningh widher liket, eller a
flyande foth a sama dagh oc dygne som han gerningena giordhe, tha gifui
liiff fore liff, oc haui huarien friidh wtan j kirkio eller closter, æn
thet kan pröuas ath han giorde gerningena meth lust oc wtan alla lifs
nödh, oc ligge thet til heredz nempd ther som gerningen giordes jnnan,
för æn man liiff aff honom taker.
III.
Komber thes manz neste arfue som dræpin wart jnnan dagh dygne, oc
dræper han draaparen meth eene brædhe wtan doom, tha böte han oc faste
som annar drapare, oc ryme ey land oc ey liiff miste, wtan böte konunge
VIII örtuger oc XIII marc, oc samaledhis hærade.
IIII.
Kan thet swa warda, ath neste arfue tess som dræpin warth, eller annar
man, wil draaparen hindra for gudz sculd eller herra budh, eller och
then som herrans æmbetzman ær, oc warder draparen dræpin j wæriande
hand, tha pröfuis hans maal swa dödz som qwiks, och dömes epter brutom
sinom, oc ligge ogilder, oc bötes engte for han konunge, malsegende
eller herade.
V.
Uarder man dræpin androm lundom wtan wæriandha hand, tha bötis for han
fulder rætter konunge, maalsegende oc hærede, oc thet scall liggia til
heredznempd.
VI.
Rymer draaparen til kirkio eller closter eller annar stadh, oc warder
ey takin a sama dagh oc dygne, tha scal herezhöfdinge gensta budkafla
vpsksæra oc ting stempna, oc then som gerningena giorde kome felogir
til swars, oc fraa j siith behald; kennis han gerningena eller warder
laghlica til wnnen, tha ægher han maanada dagh haua fore konung koma,
oc XIIII nætter fraan konunge fara, oc ey lenger, wtan han konungs nadh
nyute meth fridzbreff hans. Hwar som gör gerning a han jnnan
forscrifnan tiidh, haui bruteth edzörit.
VII.
Nu wil han ey til swars koma a thy sama tinge, tha haui malsegende sama
waald han til draps binda som han til swars komin waare, oc haui engen
dagh oc huargen fridh wtan j kirkio eller closter.
VIII.
Nu æn fridlös man sither qwar oc wil ey ryma, oc malseganden formaa ey
taka han, seghi tha til hæredz höffdinga oc konungs æmbetzmanne, the
ægha han fanga lata meth maalsegendenom.
IX.
Nu kunna nokre men draparen wilia wæria fore them han fanga wilia
antigge j heeme sino eller annar stadh, tha wari thet tuegilt som the
göra som han wæria wilia, oc alt thet ogilt som the faa, hwat thet ær
draap eller saar.
X.
Nu æn nokor ræner draparen aff them som j handom han hauer; then som thet gör, han hauer brutet konungs edzöre.
XI.
Nu æ hwar draapare warder laghlica faangen, huar som lösn taker for
han, giwi konunge lösn oc a XL marker, hwat thet ær helder maalsegende,
lænsman eller huat man thet ær helzt.
XII.
Nu komber draapare for konung eller then som hans doom hauir j swerige,
sina gerninga tee, tha haui han dagh til hans oc fraan som för ær sagt.
Konunger ægher honom breff gifua j thet sama heredhe som gerningen waar
gör j, och j the sama breffue nempna then ther scal nerwara a konungs
wegna ath thet maal skælica pröuas, oc meth honom waren heredzhöffdinge
oc heredznempd thet sama maal granlica skodha. Kan thet pröfuas ath han
giorde thet draap trengder oc meth rætte liffs nödh, tha ægha the
fornempde böter leggia maalsegendenom som the wilia for gudi answara oc
konunge sinom, oc skuda thes dödha brut oc meth huat skælum han trengde
draaparen sik dræpa, oc draaparen wari tha frii for konungs sak oc
heredhz. §.1. Kunno the fornempde pröua meth fullom skælum ath han thet
drap otrengder giorde, tha ægha the ey malsegendenom böther leggia,
wtan ryme tha draaparen landh, oc fae aldre fridh for æn han biuder
ræth fore sik, oc gifuer malsegendenom swa fulla bötir som honom ath
nöghir.
XIII.
Nu hauir han böth, och maalsegenden bidher for honom, tha ægher
konnunger honom fridh gifua, eller oc hans æmbetzman then tolkith
konungs waald hauir ath han maa honom fridh giwa; oc böte ther epter
konunge VIII örtuger oc XIII mark, oc herade samuledh, wtan traangh oc
nödh pröfuas som för ær sagt .
XIIII.
Nu ægher ey konungs rætter högre sætias æn VIII örtuger oc XIII mark,
och sama ledis heredz. §.1. Dags breff löses aff konungs canceller fore
halff mark, fridz breff fore marc; the breffuen sculu a swensko
scrifuas, oc all annor som doma röra. §.2. Faar han ey fridh aff
konunge, eller wil ey böta eller fly, oc warder han dræpin sidan dagher
hans ær wte, tha ligge wgilder. Ey ægher gotz hans sköflas, huarte
lösöra eller annat, oc böte konnunge engte, malsegende eller herade,
wtan han nidings wærk giort haffde, eller andra oqwæmlica gerninga them
widherlica.
XV.
Tessen æru nidings wærk: dræper nokor fader eller modher, son eller
dotter, broder eller syster, eller ouermagha minne æn VII aara, wtan
thet see meth waada, eller dreper man sofwande eller a swnde simande,
eller trælbær man at han faar aff bana; hwar som tolka gerninga gör som
nw æru sagda, stande sama ræth som foreskils j edzöreno oc j högmælom,
om han faangin warder; varder han ey faangin, tha ryme land som för ær
sagth, oc fae thy minne nadh ath han minna wærdher ær.
XVI.
Dræper wtlendzker man nokon, wari swa om han som jnlendzker hafde thet
giort, wtan han aff rikeno flyr. Rymer han riket, geldis tha geldh oc
bötes brutt hans aff godze hans, malsegendenom, konnunge oc herade om
swa tilrekker; rekker ey til fulla gelda oc bota, briste for konungenom
oc herade, oc malsegende taki sin ræth; ær oc godzet mera æn geld oc
sak hans, stande thet nath oc aar, oc gange sidan ther om som lagh
skilia om annat wtlendzsca manna gootz.
XVII.
Nu hwar som fridlösan man halder, swa ath han föder han om eeth maal,
eller ena nath hws læner, sidan han fridlös ær gör oc hans dagher ær
wte, böte III mark, eller dyli meth VI manna ede ath han ey wiste ath
han fridlös war. Hwar som han halder eller födher leenger æn nw ær
sakt, böte XL mark til treskiptis, oc ligge thet til heredznempdh hwat
ther ær sant om; böthe oc swa opta XL marc som han warder ther laghlica
tilwnnen, ath han hauer han lenger haldet eller föth.
XVIII.
Nu faangar man nokon for draap jnnan dagh och dygne sidan draapit war
giort, oc före til tings oc wil till draaps bindha, oc hin seghir ney
for sik ath han thet draap aldre giorde, tha scal heredzhöffdinge them
XII men nempna aff heradeno, them som the sigia baade ja widher; the
sculu ther sannind om letha, som the wilia for gudi swara och sinom
konunge, hwat han a wigualle war thes wiliande oc wallande ath han dödh
fik eller ey. Fælla the han, haui tha arfua thes döda wald han til
draaps binda oc ræt hans lata göra som för ær sagt, oc ey bötir for
honom taka.
XIX.
Nu wærs then draapet wites, tha wari han saklös, oc then böte XL mark
som saklösan waldfördhe; ær han oc saar eller slagen, tha böte som j
saaramaalom skils. Haua the oc taketh han j hwse hans eller heman eller
annars manz, tha haua the brutet konungs edzöre.
XX.
Nu ær man ofaangin til swars kommen, och sigher sik ther haua warit, oc
ey thes wiliande och wallande ath han dödh fik, eller segher ath han
ther ey war; tha scal heredz nempd thet wita, thön som the sigia baade
ja widher, hwat han a wigwalle war thes wiliande oc wallande ath han
dödh fik eller ey, oc them som hon wndan taker at ey a wigualle woro,
eller oc ther waaro oc ey thes wiliande eller oc wallande ath han dödh
fik, the warin saklöse; oc sidan haui then waald som sin hauer mist ath
bindha then til sanbana som han wil, och then til haldzbana som han
wil, hwan thera meth ede XII manna a tinge, aff them samw a wigwalle
waaro oc ey waaro wndan takne aff nempdene. Varder oc han til draaps
wnnen, tha haui dagh til konungs koma oc ather fraan som för ær sagt.
XXI.
Nu ær haldzbana boot IX mark. Giffs manne sculd for raadzbana, wæri sik
meth XII mannom, eller böthe sex mark malsegendens eensak.
XXII.
Dör draaparen för æn böter æru wtfæsta, tha böten arfua hans aff gotze
hans XL marker til treskiptis. Dylia the draapit, ligge thet til herez
nempd; wæria the han, warin the saklöse; fella the han, böten som sakt
ær. Æru böter wthfesta, giwen tha arfua hans malsegendenom thet wtfæst
ær, och konungenom oc heradeno lagha böter som forscriuat staar. §.1.
Dör han oc sidan dagher hans wte ær, oc för æn han fridh faar eller
malsegendenom bötir fæstas, böten tha arffua hans aff godze hans
maalsegendenom VIII örtuger oc XIII marc, och warin frii for konunge oc
hærede.
XXIII.
Alt thet bötas scal for faders gerninga som han hauer brutit, eller
modher eller adhre frender, tha gelden æ geld oc sakena aff luth thes
som bröth, hwat thet ær helder lösöra eller iordh; ær hwarte iordh
eller lösöra til, waren tha arfuane saklöse baade for malsegendenom,
konunge oc hæradeno.
XXIIII.
Æ huar man scal annan til draps binda, hawi waldh han ther til binda
epter thet draapit war giort jnnan nat oc aar, hwat han wil braadare
eller senare. Nw binder han ey til draapit jnnan nath oc aar epter thet
gerningen war gör, haui sidhan engte wald nokon till thet draap binda,
wtan haui then sak sik kennir om nokor ær then til.
XXV.
Nu kennis engen widh drapith, oc engen warder laglica tilwnnen jnnan
nath oc aar epter thet draapit war giort, tha ær heredit sakt ath XL
markom, wtan herede sannan drapara wise; thet hetir dulga drap; aff
them XL markom taki konungen halfft oc halfft thes arffua som dræpin
warth æn the jnrikis æru; æru the ey jnrikis, oc koma ey breff eller
skæl aff rættom arffuom jnnan nat oc aar epter thet dulga draap war
wtdömpt som för war sagt, tha skiptis the VIII örtuger oc XIII mark som
j erffda balkenom skils om dana arff.
XXVI.
Nu giffs herade sak for mordgeld, tha scal hæredznempd thet wita at han
doo aff soot oc ey aff manz handauerkom, eller oc ath ther gaff rætter
arfue sannom sak meth stempdo tinge jnnan nath oc aar, eller oc ath
ther war widergaanga gör jnnan nath oc aar, eller the wisa sannan
draapara meth sannom witnom. Hauer herade engte aff thenna witzordom
fore sik som nw ær sagt, tha scal thet hærede mordgeld böta XL mark,
taki konunger XX marc oc malsegende XX mark som för ær sagt. §.1.
Thetta scal epter mantali wtbötas, hwar then man som XV aara ær karl
köns eller oc meer. Fore alla them som mordgeld ægha böta, tha bötis
fult mordgeldh æn the myrde warda, oc haui thet engen man frælzt.
Myrdes oc nokor then ey bötir mordgeld, som æru qwinnor eller ouermagha
yngre æn XV aara, wari boot haluo mindre. Nw ægher heredznempd mantal
nempna, oc hwar then ægher mordgeld göra som ther nempnis; sither nokor
qwar oc gör ey, böte III öra; sither alder hwscaper qwar, gelde thera
deel wth aff mordgeldet och aa III marker.
XXVII.
Uarder man dræpin j öyom eller skæriom, finder hærede draaparen jnnan
nat oc aar, eller liust oc oppenbart ær ath wtlendzker hær hauer thet
giort, tha wari herade saklöst; ær ey swa, gelde ather herede thær fore
dulga draap XL marc, oc ey meer, tho at liik see flere funnen æn eeth
ath eno sinne.
XXVIII.
Dræper kona man, oc warder fangen a ferske gerningh eller jnnan dags
och dygne, tha scal hona til tings föra, withna oc döma latha som annan
drapara; haui siden malsegenden waldh hwat han wil helder böter taka
eller hona halshugga laata. Taker malsegenden bötir for hona, tha böte
oc konunge VIII örtuger oc XIII mark, oc samwledh heredeno.
XXIX.
Uarder kona ey fangen jnnan dagh oc dygne, tha scal hona til draaps
binda a tinge som annan drapara, oc böte malsegendenom XL mark,
konnunge VIII örtuger oc XIII marc, oc samu ledh herade. Ey maa konu
fridlösa göra æn hon formaa thettas böta. §.1. Formaa hon ey botom,
haui tha malsegenden wald hwat han wil heller minne bötir taka eller
liiff henna, oc wari fridlös for maalsegendenom, konungenom oc hæredeno
som annar drapare; och böte tho engen then som hona födher eller
samwist hauir meth henne, wtan han hona for them som hona fanga wilia
wæær; vær oc han hona, wari twegilt thet han gör, oc alt ogilth thet
han faar, som för ær sagt.
XXX.
Huar som draapare warder laghlica fangen, huat thet ær man eller kona,
tha scal malsegenden han j hender faa konungs fogata; fogate ægher han
j konungs hekto sætia oc ther göma lata ther til tingh ær stempt oc
hans rætter scal göras. Foghaten scal han til tings föra, oc ther j
rætten antwarda, oc sidan scal malsegenden han ther til sakena winna oc
döma latha, oc bödlenom giwis een mark swensk aff heredz saköre.
XXXI.
Dræper prester eller annar clerker leekman, ther taker biscoper konungs
ræth, oc arfua thes döda malsegenda lut aff botom, oc doomkirkian
heretzrætten.
XXXII.
Dræper leekman klerk, taki ther konunger sin ræth, och arffua thes döda
sin lut aff botom, oc heretz rætten kirkian som för.
XXXIII.
Kan lekman eller clerker dræpin warda, oc ær ey rætter malsegende
jnlendis tha thet kæris; wærs thet draapet for them som aakæra mædhan
han borto ær, komber han siden heem oc krefuer bötir, wari thet waart
for honom som wardis for them som först atalade, oc swa for allom them
som ther kunna framdelis aa tala.
XXXIIII.
Nu wil man wita draap sæt oc böth, kære malsegenden epter botom,
konunger eller herede, huilken thera helzt kærer epter, hiin segher the
bot gullet haua, thet sculu XII men wita huat thet guldet war eller ey.
§.1. Komber man til tings oc gaanger wider sak sinne the han ægher dödh
fore liuta, tha sculu thet XII men wita hwat han gik widher the sak
eller ey, the XII men ægher lensman nempna; oc æ hwat sak thet helzt ær
som han hauir widhergaangit, oc gaanger a liiff manz, tha swæren the
XII men ath han wid the gerning gik, för æn domber a han gange.
XXXV.
Dræper lösker madher man, tha ægher han faangas aff malsegendenom,
konungs lænsmanne oc heredzhöfdingia, æ hwar han ær, wtan j kirkio
eller kirkio gaardh; tha ægher han til tingh föras, oc ther liff aff
honom döma lata, oc hwarte fastes eller bötis for han.
XXXVI.
Nu kan lösker man affhugh eller fulsære göra, oc orkar ey fullom botom,
tha scal han faangas som sagth ær. Komber ey then jnnan maanada dagh
som lagha bötir biuder for han, föris tha til tingh, oc dömis handh aff
honom.
XXXVII.
Kan lösker man skeeno göra, oc orkar ey til III mark, tha scal han
fangas oc haldas een maanadh; gelder engen tha bötir for han, tha föris
til tingh, oc stingis knifuer ginom handh hans. Thet ær lösker man, som
ey ær bolfaster, oc ey orkar fulle boot vppe halda.
XXXVIII.
Gör man forsaat for androm j hwsa skiulom, scogha skiulom, grinda
skiulom, öya skiulom, eller hwar thet helzt wara kan; komber ther man
farande, then som fore sither reeser wapn eller gör akomo a then som
tilkomber; falder then som fore ær, ligge ogilder, wtan han hempnis
thes död som han ær rætter malsegende til, eller waktar epter them som
fridlös ær epter laghum wordhen, ligge tha j lagha geldom XL. mark til
treskiptis, maalsegendenom, konungenom oc hæradeno, ey warder the both
högre; thy ath hwar ægher haua lagh oc ey slagh meth androm. Falder
then som tilkomber, ligge han j tweböte LXXX markom, wtan then som fore
sither hempnes som sagt ær, böte tha XL mark til treskiptis, oc taki
fulla script. §.1. Nw sighir annar forsaat wara giort oc annar ey,
withi heredz nempd huat ther om sant ær. Ey maa forsaat heeta wtan then
som fore siter reeser wapn ath hinom, eller gör akomo som j edzöreno
skils.
XXXIX.
Nu biuder konunger ledungh wth, oc skip ligger j lagha lææghe, oc
skiölder j stampne; varder ther man dræpin, ligge j tweböte. §.1. J
tessom maalom som nw æro vptald, tha scal swa baade sanbana oc
haldzbana widhbinda som för ær sagt j adhrom draapom. §.2. Swa ægha
tweböter skiptas, ath malsegenden taki XL marc, oc sidhan gange XL mark
till treskiptis; taki een luth konunger, annan maalsegende oc tridia
herade.
_______________
D r a a p m e d v a d h a.
I. Först skils hwat wilia wærk eller waadauerk ær, oc om nokor drager
kniff eller annat wapn, wil scada göra oc giter ey.
II. ¶ Om tw dödz saar warda aff eno hugge, huru thet ranzakas scal meth
nempd oc eedom, och ath konungs læænsman oc malsegende nærwaren.
III. ¶ Skiuter man eller kastar ath andro, oc menniskia warder fore stadh.
IIII. ¶ Liuter nokor dödh aff gildrom j scoge, oc huru the lysas sculu.
V. ¶ Hugga twe træ eller wælta steen, oc dö baade eller annar.
VI. ¶ Falder nokor j brwn eller bro oc döör aff.
VII. ¶ Klifuer man j træ sielffwiliande bidin eller budhin, oc falder til dödh.
VIII. ¶ Faller man w træ, oc then wndi ær faar scada.
IX. ¶ Faller hws a man.
X. ¶ Faller lass a man.
XI. ¶ Dræper ouermagi man meth wilia.
XII. ¶ Dræper ouermagi meth waada.
XIII. ¶ Huru ouermagi scal til drap bindas.
XIIII. ¶ Æn qwinna dræps meth waada, the som sigs meth barn wara.
XV. ¶ Om thet folk som aaffuita ær gör draap eller annan scada, oc huru lysas scal ath the afwita æru.
XVI. ¶ Dræper fader eller modher barn sith meth waada.
XVII. ¶ Dræper fæ man, eller diwr eller fugla the man heema föder.
(I.)
Hwar som swerd eller kniff dragher, spænner armbörst, eller annor wapn
reeser ath androm otrengder oc onödder, hugger, stinger eller skiuter
ath honom, oc taker annan, hwat ther thimar draap eller saar aff, komi
aldre waada eedh eller waada boot fore. §.1. Nw kan nokor aff liffs
nödh sik wæria wilia, eller wil faanga then man fridlös ær, eller annan
then meth laghum gripas maa, hugger eller skiuter ath honom eller them
han wæria wilia, oc taker annan, thet maa waade reknas om han waadha
eedh meth XII mannom fylla kan; tho bör ey wtan eth hug eller skuth
oppa een man til waada reknas. §.2. Dragher oc nokor kniff eller swerdh
ath androm, eller reser skot oc wil scada göra æn tho han ey giter,
böte thre mark til treskiptis. Skeer thet a kirkiowægh eller tings wæg,
böte som skils j edzöreno. Liggen all tessen ærande til witne som
nærwaaro oc herez nempd.
II.
Nu kunno aff eno hugge j waada flere saar warda ther man dödh aff
liwter, thet sculu XII men aff sama herede meth witnom, om noker nær
waaro, ranzaka, oc swæria huar sins læstom hwat thet helder waade war
eller ey; var thet waade, bööte XX marc ath waadha botom malsegendens
ensak. Thenne edher scal a nesta lagtinge gangas ther epter, oc konungs
lænsmanne oc malseghandenom lati then som draapet giorde meth twem
bolfastom mannom förra tilsigia. Faa the tessen budh oc koma ey
forfalla löse, tha gange hin edh sin for heretzhöffdingia eller domara
hans, oc legge genast fram eller forwisse malsegendenom XX marc, oc
wari saklös for konunge oc herade. Ær ey konungs lænsmanne oc
malsegendenom swa til sagt, stande tha edher then qwar til nesta tings
dagh epter thet malsegende oc lænsmanne ær laglica tilsagt, oc ganges
tha hwat the helder nær æru eller ey. Oc æ hwar man biuder sik til
waada edh oc waada bot oc feldz at edenom, wari tha waade j wilia
werkom.
III.
Skiuter man ath oskælikom diwrom, eller til maals meth bogha eller
spiute, eller kastar sten, staang eller kniff eller annath hwat thet
helzt ær thet scadi maa aff thima, warder menniskia fore oc faar dödh
aff, kan han waada eedh fylla meth XII mannom, böte XX marc
malsegandens eensak; feldz han at edenom, reknes tha for wilia oc ey
for waada.
IIII.
Gör man gildro j scoghe meth spiut, stræng eller stappo eller graff,
for ælgiom eller androm diwrom, tha scal han thet liusa een synnodag
för æn han gildre gör, widh sokna kirkio ther han wil them göra, oc twa
synnodaga sidan the göra æra, oc kunnoga hwar the liggia. Faar nokor
ther dödh aff ath olysto, wari boot XL marc. Sigher annar lyst wara oc
annar ey, witi thet XII men aff soknene. Ær laghlica lyst, oc thimar
ther sidan döder aff, wari booth IX marc.
V.
Nu hugga twe træ eller stene wælta, faa baade bana aff, ligge baade
ogilde; faar annar bana aff, gelde then som lifuer han aater meth
halfue fæmpta mark.
VI.
Ær brunder j by, han scal bölia oc om hölia; falder ther man j oc faar
bana aff, böte tio mark then brunnen ægher. Nytia flere brwn, böte then
som feller oc ey then som bygger. §.1. Faller man j broo oc faar bana
aff, bötes som j bygninga balkenom skils; ægha flere broo saman, böten
the som fella oc ey the som byggia.
VII.
Klifuer man j træ sielf wiliandes, falder nider oc faar bana aff, ligge
ogilder. §.1. Klifuer man j træ bidhin, faller nider oc faar bana aff,
wari boot X marc. Klifuer man j træ epter budi, faller nidher oc faar
bana aff, wari gilder meth XX marc. Nw siger arfue thes döda epter bön
eller budi vpklifuen wara, oc hin nekar, dyli meth XII manna ede, eller
böte som för ær sagt.
VIII.
Nu falder man aff træ nidher, oc faar han scada aff som wnder staander, wari ogilt.
IX.
Nu falder hws a man eller annwr handa wirke manna, oc faar aff bana, wari boot half fæmta mark.
X.
Nu falder lass a man, wari ogilth, æ hwaria handha lass thet ær.
XI.
Nv kan ouermagi meer æn VII aara oc minna æn fæmptan aara man dræpa
meth wilia, wari swa ouermagha wilia gerdh som moganda manz waade
gerdh, böte han aater meth XX markom; aff them XX markom taki
malsegende XIIII mark, oc III mark konunger, oc samuledh herede.
XII.
Dræper ouermagi man meth waada, böte IX marc, och tho hwarte konunge
eller herade. §.1. Ær han siw aara eller minna, oc dræper meth wilia,
böte halff fæmpta mark; dræper han meth waada, böte III mark ensak
maalsegendens. Komber saar oc ey draap j, wari saar ogilt.
XIII.
Dyls draapet, binde han swa til draapit som all annwr draap. Nw sighir
annar ouermaga wara oc annar ey, within thet XII men aff herade, raade
halua nempd hwar thera. §.1. Vari kona j sama lagum som man j waadha
botom, hwat hon dræper eller dræpin warder.
XIIII.
Nu kan kona j waada dræpin warda, oc sigs hon meth barne wara, tha haui
barnsens arfuinge then neste witzord ath wita meth tueggia quinno
witnom oc XII manna ede ath hon meth barn war, oc ökes tha both henna
ath halff fæmta mark.
XV.
Nu warder man eller kona affwita, tha sculu næste frender hans eller
henna, swa braat the thet wita faa, lysa thet fore grannom oc sokna
mannom, oc han eller hona j hektom sætia oc haua, om the them faangith
gita. §.1. Kan then man eller kona w hektom koma,oc dræper man eller
brenner by, ligge ther by j waadageldom IX marc; ey ær the boten högre
æn tho ath ther brinne baade by oc bonde; kan then man eller kona
dræpa, wari alt j waada botom IX marc; swa scall hans ærfuinge eller
henna baade gelda oc taka for them. §.2. Ær ey lysninga witne til, wari
tha boot thera som lysa aatten haluo större, æ hwat gerning then afuita
gör, om arfuingia hans wisto ath han afuita war. Faar och tha then
afuita draap eller saar eller andra akomo, wari boot haluo mindre.
XVI.
Dræper fader eller modher barn siith meth waadha, lifua the baaden,
kærer annath thera til tess som dræpit hauer, tha fylle waada eedh oc
waada boot, oc qwæli thet engen högre huarte til lagha eller bota. Kære
huarte thera til annars, wari tha saklös baade for eed oc booth.
XVII.
Dræper fæ man, wxe, galter, bukker, hester, hunder, rwni eller hwat fæ
thet helzt ær, böte fore IX marker then som thet fæ ægher. §.1. Föder
man diwr heema eller fugla, kunno the scada göra, waarde swa for thy
som adhro fæ j allom sakum. §.2. Nu æn then dyl som fæ ægher, tha
binden thes döda arfua han til meth twem witnom och XII manna edhe.
_______________
S a a r a m a a l m e d v i l i a.
I. Först huru man scal annan til saaramala binda.
II. ¶ Nw görs j sender saar oc raan.
III. ¶ Om man hugger annan j wapna skipte fullom saarom, aff næsa eller öron, wt ögon etcetera.
IIII. ¶ Hugger man aff androm finger eller footh framman wrista.
V. ¶ Hugger man tæær af androm.
VI. ¶ Hugger man eller stinger annan fulsære ther ey komber affhugh j.
VII. ¶ Hugger man annan j rygh, arm eller been, swa ath han warder lamber eller lytter aff.
VIII. ¶ Hugger man eller slaar aa handh swa ath finger krumpna.
IX. ¶ Huru wtslagna tender bötas, oc huru bötas scal oc skiptas ther badhe komber saman saara boot oc lytes boot.
X. ¶ Om kötsaar, skeno oc mindra saar.
XI. ¶ Huru saar scula scodas oc bötas ther trætta komber j.
XII. ¶ Varder man swa huggen eller hamblader, ath han orkar ey til ting eller kirkio ath lata saar sin scoda.
XIII. ¶ Slaar man annan pwst, meth stangh eller stene.
XIIII. ¶ Bærias men oc faar annar dödh aff oc annar saar.
XV. ¶ Vari quinna swa gild j saara botom som man, wtan hon föder döt barn.
XVI. ¶ Huru man scal saarom waarda nath oc aar, oc længer æn swa widerbör.
XVII. ¶ Dræper man annan eller sargar aa aker eller æng, om waar eller höst.
XVIII. ¶ Huru ouermagi böta scall saar oc lythe.
XIX. ¶ Om the men som slaa oc jlla handla thera hustrwr.
XX. ¶ Sargar hunder eller fææ manz annan.
(I.)
Nw wil man annan til saara binda, tha segir then som kæris til sik ther
haua warit, oc ey thes wiliande eller wallande ath han scada fik, eller
sigher oc ath han war ther ey, tha scal thet heretz nempd wita, the som
the sigia baade jaa widher, hwat han a wigualle war thes wiliande oc
waldande eller ey ath han scada fik, oc them hon wndan taker, ath ey a
wigualle waaro, eller oc ther waaro oc ey thes wiliandhe eller wallande
ath han scada fik, waren saklöse. Sidan haui then wald som saaren fik,
ath binda then til saara maala som han wil meth VI manna ede a tinge,
aff them som ther waaro oc ey waaro wndan takne aff nempdene.
II.
Nu göras baade j sender enom manne saar oc raan, binde han widh baadhe meth VI mannom, oc böte tho hwart om sik.
III.
Koma men saman j wapna skipte meth wredz wilia, oc hugger annar annan
fullom saarom, næso aff manne, eller wth ögha, eller aff öra, eller j
siit anlite eller hals, swa ath han haffuir æuerdelikit lyte aff, eller
hugger aff handh eller footh; then som thet gör, böte XII marc
malsegendenom fore lytet, oc XX marc til treskiptis for saaramaalen.
§.1. Varda manne twe aff tessom fornempdom limom aff hugne, wari tha
boot haluo meere baade j lytis botom oc saaramaalom; böte fyra marc oc
XX ath lytes boot, oc XL marc till treskiptis ath saaramaalom. Nw warda
flere limi aff hugne æn twe aff them som för æru nempde, wari swa
gilder limber som limber, baade j lytes botom oc saaramaalom.
IIII.
Hugger man aff androm twmulfinger eller foot framman wrista, wari IX
marc fore lytet oc XII marc til treskiptis for saara maalen, for thy
ath twmulfinger ær halff hand oc hææl haluer foter. Hugger man then
nest ær twmulfingre, böte VI marc for lytet oc IX marc fore
saaramaalen; længstha finger wari j sama botom; then næst ær litla
fingre, wari thre marc for lytet oc VI marc til treskiptis fore saara
maalen; litla finger wari j sama boot.
V.
Hugger man taa aff manne, wari hwar thera swa gild j saara maalom som finger, oc haluo minne j lyteno.
VI.
Uarder man huggen fullom saarom, ther ey komber affhug j, warder huggen
eller stungen j hool meth swærde, knifue eller spiute, eller huaria
handa thet hælzt ær, eller stungin ginom laar eller arm, eller hwar
helzt han ginom stungen warder, eller huggen j hoffwdh, arma eller been
swa ath been wtlöses oc wttakas, eller warda been eller arma synder
slagne eller hugne; tæssen æru ful sære; wari boot XX marc, ther fölger
ey lytis boot.
VII.
Nu kan man warda huggen j ryg, arma eller been, swa ath han warder
krumpen, lamber eller lytther, wari tha lytes boot VI marker; varder
han ey lytter, krumpen eller lamber, tha scal ey lytis bot fölgia.
VIII.
Uarder man huggen eller slagin j hand, swa ath twmulfinger krumpnar oc
onytias, böte III marc ath lytes bot, oc XII öra for then ther ær nest,
VI öra for then thær ær nesth, oc III öra for then ther ær nest, oc
halff fæmta örtug for litla finger; oc saaren bötis epter thy the warda
mætin.
IX.
Uarda manne wtslagna framtender eller adhra tender, fyra w höse
hwariom, tha ær thet fulder limber; wari lyte j XII marc, oc XX marc
ath saaramaalom. Varda fyra tænder wtslagna, böte VI marc for lytet oc
XII marc til treskiptis. Vardha twa wtslagna, böte III marc for lytet
oc sæx marker ath saaramaalom. Varder een wtslagen, böte XII öra for
lytit oc III mark ath saaramaalom. §.1. Hwar som baade komber j
saaraboth oc lytes both, tha gange saaraboth til treskiptis, taki een
luth malseganden, annan konnungen oc tridia herede, och lytes boot
malsegende eensamber. Hwar som lytis bötir sculu bötas fore affhug, tha
gange æ lytes böter wth meth saaramaalom. Ther som affhug ey j komber,
tha scal thet standa nat oc aar; tha nat oc aar ær wte, tha scal
heretzhöfdinge nempna VI men aff heradeno, the scula scoda hwath han ær
swa krumpen eller lytter, ath han æghir lytes boot taka eller ey.
X.
Nu warder man huggen kötsaar eller slaghen fulle skeno, böte ther fore
VI marc, taki malsegenden thre mark oc III marc gange til treskiptis.
Varder man slagen eller skuren minna saar æn nw ær sagt, oc tho synes
blaat oc blodugt, böte III mark til treskiptis.
XI.
Nu sigher annar minna saar oc annar mera, tha scal heretzhöffdinge sæx
men til nempna ath mætha the sama saar, oc fore them böta lata som the
sigia lagh oc ræth wara.
XII.
Nu kan man warda huggen eller hamblader, swa ath han ær ey för til ting
eller kirkio sik ath kæra eller saar sin syna lata, tha scal
heretzhöffdinge budh faa; han scal honom VI sanninda men nempna, the
sculu tith koma jnnan nesta XIIII nættir epter thet scadin giordes, och
mæta saar hans, oc swa ther fore böta lata som the wilia sin eedh fore
binda, oc saar oc aakoma æru til. Huilken aff them sæx som
heredzhöfdingen laghlica til nempne, oc ey wil koma och ær forfalla
löss, böte thre marc til treskiptis; taki malsegenden een luth, annan
konunger oc tridia herede. Faar heredzhöffdinge budh oc wil ey nempna,
böte sex mark til treskiptis.
XIII.
Nu slaar man annan pwsth, meth staang eller steen, oc synes ey akoma,
warder giort fore sokn eller öldrykkio eller annar stadh ther samfund
ær, æru til tweggia manna witne som nær waaro oc aasagu, böte thre marc
til treskiptis; orkar han ey tueggia manna witnom som nw ær sagt, oc
synes ey akoma, tha wæri then sik som saken giffs meth sæx manna ede oc
wari saklös, oc then eedh scal han a tinge ganga. Hwar som pwster
warder slagen som nw ær sagth, oc synes ey akoma, ther maa engen epter
kæra wtan rætter malsegendhe.
XIIII.
Nu kunna men saman koma meth wredzuerkom, oc faar annar dödh aff oc
annar saar, ther ær döder gilder oc saar ogilt; lifua the baade, oc
faar hwar saar aff adhrom, faar annar fulsære oc annar minne akomo,
wari tha hwar gilder ath saarom sinom som the warda mætin til.
XV.
Nu warder kona sargat fullom saarom eller minne saarom eller baard,
wari swa gild kona j saara botom som man, wtan hon warde swa baardh
eller huggen, ath hon föde döth barn; tha ökis both henna meth IX mark,
oc ther æghir j hwarthe karl eller konunger. §.1. Sargar kona man,
swari swa fullom botom som man, oc sökis henna maalsman, oc böte aff
henna penningom oc ey aff sinom.
XVI.
Nu warder man huggen hofwdsaar, eller hwaria handa saar thet helzt ær
som man maa dödh aff faa, tha scal then som gerningena giorde, them
saarom waarda ther til nath oc aar ær wte epter thet gerningen war
giord, oc ey lenger, wtan heredznempd witnar oc swær a tinge hwar sins
læstom ath han aff handauerkom hans dödir bleff, faste tha oc böte som
annar drapare epter thy saken ær. §.1. Nw warder man saar aff adhrom
eller slaghin, komber then thet giorde oc bötir widh maalsegenden,
konungen oc herade, oc malsegenden giffuer honom sææt a moth; döör han
aff them saarom sidan bötir æru bötta, oc för æn wte ær nat oc aar
epter thet gerningen waar gör, tha ægher malsegenden ey waldh ath
hempnas, wtan han scal lagha bötir taka, oc stande thet först j botom
som vp ær buret, sidan scal thet meth laghum krefuias som aater
stander; oc konunger oc herade lithen ath them botom som the haua
vpburit, oc ther ökas ey thera bot.
XVII.
Nu ganger man ath adhrom thes wiliande, ath han wil bondan scada eller
hans hion a aker om waar eller a hans aaker eller æng om höst, dræper
eller hugger eller slaar blanadh eller bloduite bondan eller hans hion,
tha ær thet alt twegilt som han gör som tilkomber, oc alt thet ogilt
som han faar. §.1. Nw æn braadelica komber skilnader thera mellan a
aaker eller æng om byrgda thima, tha böte som skils j saara maalom om
hwars thera akomo, oc engte for fridbrutet, oc thet scal heredznempd
wita hwat ther ær santh om.
XVIII.
Nu gör ouermagi fulsære eller bloduite, then som meera ær æn siw aara
oc minne æn XV aara, böte XII öra for sar, oc XII öra for lyte æn the
ther j æru; gör han minne akomo, som ær blaanader eller blodwite, böte
III öra. §.1. Gör ouirmagi saar eller blodhuite, siw aara eller yngre,
wari ogilt; ther sculu ey böter fore ganga. §.2. J them botom som
ouirmagi scal böta fore, thaki thet maalsegenden, oc hwarte konunger
eller herede.
XIX.
Æn tho ath gudh hauir gifuit mannenom quinnona til hielp oc wnderdan,
tho ey til træl eller fota trodh, och bör hwart thera annat elska, hon
han som howd, oc han hona som lim. Och thy huilken man som aff haat oc
ondzsko, j drukkenscap eller for andra quinno sculd som han elskar,
slaar hustru sina blaa eller bloduga, lamma eller lytta, wari thet alt
j twebotom, oc frender henna næste waren malsegenda ther til; nepser
han hona for bruth henna skæliga, wari saklös. Vithi heredznempd oc
naagranna hwat ther om sant ær. §.1. Nw slaar man legho hion sith swa
ath thet warder aff lambt eller lyt, ligge thet j lagha botom som annat
folk; nepser han thy for brut sin skæliga, wari ogilt.
XX.
Nu kan hunder bita man, tha gifui ægenden wt hunden, eller böte sæx
öra. Kan annat fææ man saaran göra, hwat fæ thet helzt ær, böte æganden
sæx öra. Varder then lytter som scadan fik, tha scal lytes boot wara
swa stor som saaraboot. Vil æghenden dylia at hans fæ hauir thet ey
giort, tha æghir hiin witzordh som scadan fik, withi thet meth tweem
mannom ath thes fææ hafuir thet giort.
_______________
S a a r a m a a l m e d v a a d a.
I. Hugger man ath androm oc annar miste næso, öghon, öron etcetera, eller hugger fulsære ther ey komber affhug j.
II. ¶ Hugger man annan meth waadha fulsære ther ey kombir affhug j, oc om man hugger finger aff androm.
III. ¶ Hugger maan tæær aff androm.
IIII. ¶ Kastar man eller skiuter, oc taker annar stadz för æn thet gör scada.
V. ¶ Nw kastar man oc kombr huargen wider för æn scadi skeer.
VI. ¶ Om handalösan waada oc ther lyte skeer j waada botom.
VII. ¶ Hwar som stækamætz, rytingh eller wedhemætz maa bæra eller ey.
(I.)
Hugger man ath androm oc warder annar fore stadder, hugger aff honom
næso eller öra, eller wt ögha, eller hugger han j anlite eller hals swa
ath han hauir ewerdelikit lyte aff, eller hugger aff handh eller foth,
böte ath waada boot VI marc for saar oc IX mark fore lytet. §.1. Hugger
man annan fulsære meth waada, som ey komber affhugh j eller lyte, oc ey
krumpin eller lamber warder, böte VI mark for saar; ther fölger ey
lytes boot. §.2. Ranzaki heredznempd om thet waade eller wiliauerk ær,
epter thy som skils j draapamaalom meth waada capitulo primo.
II.
Hugger man annan j ryg, eller synder arm eller been meth waada thet som
fulsære ær, oc komber ey affhug j, wtan warder krumpin eller lamber,
swa ath han hauer ther aff æuerdelikit lyte, böte sæx marc fore saar oc
IX mark fore lyte. §.1. Hugger man aff androm twmulfinger eller foth
framman wrista, böte III marker for saar oc VI marc fore lytet; hugger
man then ther ær nest, böte XII öra for saar och thre mark fore lyte;
hugger man længsta finger aff, wari sama both; fore then nest ær lithla
finger, böte IX öra for saar oc XII öra for lyte; litle finger wari j
sama boot.
III.
Hugger man taa aff manne meth waada, wari swa taa gildh som finger j saaramaalom, oc j lytis botom haluo minne.
IIII.
Nu kastar man steene eller skiuter staang, eller hwaria handa han helzt
kastar, och komber annar stadh nidher för æn thet scada gör, stöter aff
stene eller huse eller stok, eller kastar ower hws oc seer ey huar thet
nider komber, thet hetir handalös waade; varder ther nokor fore stadder
oc faar aff scada eller hwat akomor thet helzt æru som förra æro
nempda, böte for saar halffuo minna æn för ær sagt; kunno lyte j wara,
bötes the som j androm waada epter thy the æru til.
V.
Nu hugger man annan eller slaar skeno, kaster eller skiuter swa ath
hwargen widerkomber för æn thet scadha gör, ligge thet til heredznempd
hwat thet scal waade reknas eller ey, oc böte then sake huart som thet
ær till oc nempdin thet wæghir.
VI.
Nu ther som handa löss waade thimar, som annar stadh taker för æn thet
scada gör, kastar ower hws och seer ey hwar thet nider taker, eller
huaria handa handalös waade thet helzt ær, ther maa then som gerningena
giorde waada boot framleggia oc waada eedh ganga, æn tho ath
malsegenden wil ey bötir vp taka. §.1. Æ hwar som lyte komber j
waadabotom, swa ath ey komber affhugh i, tha scal lytes bot qwar standa
ther til ath wte ær nath oc aar; ligge tha til VI manna aff heradeno
hwat han æger lytes boot vpbæra eller ey. Slikt scal wngom bötas som
gamblom ath lytis boot.
VII.
Huilkens frelsis manz hion, som æro brytia, landboa eller thera swena,
mölnara eller jnnes men, legho drengia eller bonda syni, bönder eller
thera swena, wtan the æro tienisto men eller fanta the som sinom
hwsbonda tiena oc fölgia som frelzt tiena, bær stekamætz, rytingh eller
wedhemætz, warder meth witnom takin, böte III marc konungenom,
malsegendenom oc heradeno, oc then wari malsegenden som han taker ther
meth; orkar han ey botom, tha scal heredzhöfdinge a tinge stinga kniff
gynom hand hans. Vites thet honom, wæri sik meth VI manna ede.
_______________
T i u f f u a b a l k e r.
I. Um thes sak som hustru bondans fraan bondanom stiell eller lukkar, och om löss kona löper bort meth giptom manne.
II. ¶ Om gortiufuer stiel nöth, faar, swin eller annath.
III. ¶ Om gortiufuer hauer bolagsman eller stiuffbarn.
IIII. ¶ Om gortiufuer ær gipter, oc giffs hans hustru sculd.
V. ¶ Om tiuffuer warder ey takin widh ferska gerningh.
VI. ¶ Stiel tiuffuer til halff marc oc warder faangin meth.
VII. ¶ Om manne witis tiufnader oc ær ey j handom takit.
VIII. ¶ Om man stiel III öra oc ey til halff mark.
IX. ¶ Om manne witis triggia öra tiuffnader.
X. ¶ Nw stiel man II öra ok minna æn III öra.
XI. ¶ Nw stiel man kiidh, lamb eller gaas, oc om snattara boot.
XII. ¶ Nw then som faangar tiuff oc slæpper honom eller taker lösn.
XIII. ¶ Hwru man maa ransaka epter tiufnade, oc æn tiufuer stander til wærio oc ther brytas dör.
XIIII. ¶ Om man far heem til annars meth lagh kallado tinge, och bonden stander fore meth wapnom.
XV. ¶ Huru man scal alla handa köpa meth win oc witne.
XVI. ¶ Om nokor klandar hoffuat eller klöffuat thet man hauir köpt, oc faldz han ath withnom som köpte.
XVII. ¶ Nw griper man til lysninga witne, oc huru man scal framkoma sinom hemuls manne j III wikur.
XVIII. ¶ Om hemuls man eller witne koma ey fram.
XIX. ¶ Om nokot clandas fore manne, huru tha scal win oc witne fore koma oc wingan.
XX. ¶ Nu dyl winen, siger sik ey wingath haua.
XXI. ¶ Nw æru ey witne widh köp, oc clandas thet köp.
XXII. ¶ Then som clandas fore sigher hawa leegt eller laane takit.
XXIII. ¶ Hwat han scal ægha som tiuff faangar.
XXIIII. ¶ Stiel man aff androm j kirkio eller kirkio gaarde.
XXV. ¶ Om them som stiela æple j annars trægaardom.
XXVI. ¶ Om man hugger apald eller annor bærande træ.
XXVII. ¶ Om them som stiela löka, kaal, ærther, roffuor, bönor.
XXVIII. ¶ Om hwmbla tiufua j öyom.
XXIX. ¶ Om fiska tiufua oc nætia tiufua.
XXX. ¶ Om man gifuer androm sak for bodræth.
XXXI. ¶ Om lænsman slæpper tiufue w hefftom.
XXXII. ¶ Om fynder hittas a wæghom, huru the sculu skiptas.
XXXIII. ¶ Hwat man scal ægha af fynd som hitte, eller griper han ath lysninga witnom oc faldz ath them.
XXXIIII. ¶ Om man hitter fynd wtan hered.
XXXV. ¶ Om man hitter annars fæ thet tampt ær.
XXXVI. ¶ Om man hitter strandwrak a salto watne eller fersko, eller hitter man butn fyndh.
XXXVII. ¶ Huru han scal göra sik vrtiufua som hitte.
XXXVIII. ¶ Huar som taker annars ting wtan laan eller leegho.
(I.)
Bæzsta tingh som bonde j boo sino hauer, thet ær lagh gipta hustru
hans; huilken hona fraan bondanom stiel, han ær wærste oc störste
tiuffuer. Och thy æ hwa som bondans hustru lokkar fraa honom och löper
meth henne bort, warder han ther meth faangin widh ferska gerningh, tha
scal han til ting föras oc dömas, oc wphengias offuer andra tiufua. Vil
ey bonden hustru sinne liff wnna, tha föris oc hon til ting, oc dömis
qwik j iordh. §.1. Nw kan tolken sak witas nokrom, oc ær ey gripin widh
oc ey ful tygh oc witne til, ligge tha thet til heredznempdh; wæria the
han, wari warder; fella the han, böte XL marc, halfft malsegendenom oc
halfft konungenom; böte huart thera biscope VI mark, oc gange wnder
script. Hauir oc malsegenden fulla beuisning meth sik aff herade ther
the bort lopu, tha ægher konungs fogate, æ huar han them finder, honom
hielpa at gripa them baaden som bort lopu, oc rætta ouir them som för
ær sagt. §.2. Taker nokor lösn fore them wtan malsegande bidhi fore
them, gifui malsegendenom lösn, oc a XL marc konungs ensak. §.3. Vari
lagh samu om lös kona bort löper meth giptom manne.
II.
Stiel man annars fæ, nöt, swin, faar, geet eller hwat han stiel j husom
jnne eller a marc wte som aars gamalt ær, drager j scogh eller skiul oc
nötir thet ther, eller j sielfsins hwse eller annars manz; then tolkit
gör, han hetir gortiufuir. Varder han faangen oc tiufnader meth honom,
tha scal han bindas oc til tingh föras meth tiufnade, oc ther witna
latha meth XII mannom, oc swæria ath han ær sander tiufuer ath them
tiufnade som meth honom tith fördis; sidhan swa ær giort, tha scal han
dömas til green oc galga, oc ligge ogilder fore sina gerning; aff hans
lösörom taki malsegende tridiung, annan konunger, tridia hærede.
III.
Hafuir tiufuer bolagsman, stiufbarn eller sin eghin barn, som penninga
haua jnne meth honom, ey ma han thera foruerka, wtan thet pröfuas meth
fullom skælom ath nokot thera hauir stulit, gömt oc nöt meth honom; ær
ey thet, tha scal thera deel först affskiptas.
IIII.
Ær gortiufuer giffter, tha scal hans hustru luter först aff skiptas,
wtan thet pröfuas meth fullom skælum ath hon hauer stulit, gömt oc nöth
meth honom. §.1. Nw kan then som scadan fik eller konungs lænsman
hustrune sculdh gifua, tha ær hon til witzorda komen; wæri sik meth XII
manna ede ath hon aldre gömde eller nötte thet hon wiste ath stulit
war; gither hon ey then edhen gaangit, gange tha henna lösöra til
skiptis som hans; gither hon edhen gaangit, wari saklös. §.2. Gifuer
nokor them sculdh som j bolagh waaro eller penninga haffdo jnne meth
honom, tha wæri sik meth sama laghum som hustru. §.3. Then som
gortiufuer ær som nw ær sagt, han hauir forgiort badhe liiff oc lösöra.
V.
Nu warder man ey fangen widh ferska gerning, oc witis honom toligh sak,
tha scal heredz nempdh antiggia han wæria eller fella; felles han,
gelde aather bondanom thet han staal, oc a XL marker til treskiptis, oc
ey liiff miste, oc ey hans boo skiptis; wærs han, wari saklös.
VI.
Stiæl man gull, silfuir, reda penninga, hesth, clædhe, wapn, eller
huaria handa tiuft thet helzt ær som mera ær æn halff marc, warder
fangen widh sanna gerningh och tiufnader j handom taken, han scal
bindas oc til tingh föras, och ther witna latha som för ær sagt, oc
doom til taka oc han vphengia lata; ligge ogilder for sina gerning, oc
ey hans bo skiptes.
VII.
Nu wites manne fuldher tiufnader, oc ær ey j handhom takit oc ey meth
rætte ransakan j hans hwsom funnet them som han ægher swara fore, oc ey
laghlica leeth a hender honom, tha scal heredhz nempd han antiggia
wæria eller fella; fella the han, gelde ather bondanom thet han miste,
och a XL mark til treskiptis, och ey liiff miste, oc ey hans bo
skiptes; wæria the han, wari saklös.
VIII.
Stiel man III öra och minna æn halff marc, warder faangen meth oc j
handom takit, then scal bindas oc til ting föras meth tiufnade, oc ther
mæta lata; han scal sökias meth XII mannom, oc swæria han ther sannan
ath wara; tha æger heredzhöffdinge aff honom hwd döma oc baaden öron.
IX.
Nu warder han ey faangen widher oc ey j handom takit, kæris thet til
hans, wæri sik meth XII manna edhe, eller gelde aather thet han stal,
oc a IX mark til treskiptis. §.1. Ey maa han hengia for minna æn half
marc, och ey bakbindas, wtan bindes hender for honom.
X.
Nu stiel man twa öra oc minna æn III öra, miste hudh oc annat örath;
han scal witnas meth VI mannom. Vites honom thet oc warder ey faangen
meth, wæri sik meth IX manna edhe, eller gelde aather thet han stal, oc
a VI mark til treskiptes.
XI.
Nu stiel man minna æn twa öra, kiidh, laamb, griis, gaas eller hwaria
handa thet helzt ær som minna ær wært æn twa öra, warder takin wider oc
witnader meth twem mannom malsegendenom tridia, tha scal han bindas
widh gaard eller stok oc hwdh mista. Vithes honom thet, oc warder ey
faangin meth, wæri sik meth VI manna ede, eller gelde ather thet han
stal oc a III marc til treskiptis. §.1. Æ hwat man stiell theth haluan
öre ær wært eller minne, warder ey faangen widher, dyli meth triggia
manna edhe, eller böte VI öra malsegandenom; thet hether snattara boot.
XII.
Hwar som fangar rættan tiuff oc slæpper honom för æn han lagh wnnen ær,
böte XL marc. §.1. Varder oc tiufuer laghwnnen, tha takis ey lösn fore
han wtan vphengis. Dyrfuis nokor siden lösn fore han taka, böte XL marc
konungs eensak; eller slæpper han tiufue onæpstom, böte XL marc.
XIII.
Uardher stulit aff bonda, tha scal han thet fore sinom grannom lysa
hwat han hauer mist. Nw haffuer han waan a hwart thet ær kommit, tha
scal han tith fara meth fyrom mannom, oc bedhas laghlica ath ranzaka;
tha maa ey honom ransakan sönias. Tha sculu the twa men til taka, hwar
thera sin; tha scal han sigia, som ranzsakan bedis, hwat han hauer mist
eller huilkit; tha scal hin segia hwat jnne ær fore them; tha sculu the
lössgiordade jn ganga, oc swa ranzsaka ath bonden haui ey waada aff
them. Ær thet ther jnne som stulit ær aff honom, tha scal man skoda æn
windögha ær a wægh swa stort, ath tolket maatte jnkastas at, oc
tiufnader ligger ey fielader, eller ær glugger wndi syll ath tolkit
maatte jngaanga ath; tha ægher bonde witzord ath wæria sik meth XII
manna ede. Ær ey windögha til, tha æghe han ey witzordh. §.1. Sön han
honom ranzsakan, hæte wiidh III mark; tha æghir waarder offuer dwrom
haldas, oc bonde scal budkaffla vpskæra oc nesta grannom tith stæmpna.
Nw komber bonden aather meth sinom grannom, tha stander hin fore meth
wigh oc wærn; faar han draap eller saar som fore standher meth wæriande
handh, wari ogilt; faa the draap eller saar som til koma, wari thet
tuegilt. Nw bryta the hans dör, oc gaanga jn oc ranzaka, hittis ther
then tiufnader the epter leeta, tha mogha the han taka oc til tingh
föra, oc stande ther then ræt som för ær sagt; hitta the engte thet the
ranzsaka epter, wari tha saklös fore the sculd honom giffs men the ther
engte hitto, oc then böte III mark som ranzsakade for hwsbrotet, oc the
waren alle saklöse som til waaro stemde. §.2. Læstom hwsom ægher bonde
waarda oc ey olæstom; vaarde oc hwar them hwsom som han hauer laass oc
nykil at.
XIIII.
Far man heem ath androm meth lagh kallado tinge eller leetzn oc
raanzakan, stander bonde geen meth wapnom oc wil ey hws vplata oc ey
böter frambiuda, tha scal bonda halda mædhan vplæsis; gör han nokra
gerning a nokon man, tha ær thet j twebotom, oc alt thet ogilt han
faar, huat thet ær heldir baardagi, sar eller bani.
XV.
Köper man aff manne fæ, hwat helder hofuat eller klöfuat, æ hwaria
handa thet helzt ær, thet scal alt meth wiin oc witne köpas. Then som
win scal wara, scal wara bolfaster man oc jnlendzsker j thy lande köpit
görs j, oc waarda ath thet ræth fangit ær som han wingar honom. Ther
sculu nærwara ath minzsto twe bolfaste men, som withna ath thet köp
giordes. §.1. Giorth gul oc sylfuer oc annan göran malm, skæpt wapn,
scuren clæde, læst hws oc dorath, scal man meth win oc witne köpa som
för ær sagt. Tagher handom ær saman takit, waarth oc wingat, tha ær
laghlica köpt.
XVI.
Klandar nokor fore androm hofuat fæ eller klöfuat, gull, sylffuir, wapn
eller bo penninga, eller huaria handa thet helzt ær, sigher siith wara,
tha ægher then witzordh j handom hauir witha til heemfödo æn thet qwikt
ær, til heemgerdh æn thet döth ær. §.1. Ær thet halff marc wært eller
mera, wæri thet meth XII manna edhe; orkar han baade witnom oc ede,
wari saklös; feldz han ath witnom oc ede, gifui wt thet clandat ær, oc
a XL mark til treskiptis. Ær thet III öra wært oc minna æn half marc,
wæri thet meth twem witnom oc XII manna edhe; feldz han ath ede, gifui
wth thet clandath ær, oc a IX marc til treskiptis. Ær thet twa öra oc
minna æn III öra wært, wæri thet til sin meth tueggia manna witnom oc
VI manna ede, eller late wth thet clandat ær, oc a sæx marc. Ær thet
mera æn öre oc minna æn twa öra, wæri thet meth tweggia manna witnom
och triggia manna edhe; feldz han ath edhe, giffui wth thet clandat ær,
oc a III mark til treskiptis. Ær thet minna wært æn öre, wæri thet meth
tweggia manna witnom oc sielffsins edhe; orkar han ey witnom, gifui wth
thet clandat ær, oc a sæx öra eensak malsegandens.
XVII.
Nu griper then til leedzn som j handom hauer, segir sik köpt haua eller
wædsæth, leegho eller laane takit, eller meth lysningom vptakit, oc
sigher sina hemuld wita; ther sculu twe bolfaste men j tak fore ganga;
tha scal han sinom hemuls manne oc sino witne fore koma jnnan thre
wikur æn han ær jnnan heredz; ær han wtan heredz oc wtan landh oc
laghsaghu oc tho jnrikis, haffui tha triggia maanada dagh sina hemold
fore koma; ær han wtrikis, tha kome sina hemuldh fore jnnan nath oc
aar. Komber man sinom hemulsmanne fore j tessom thimom nw æru sagde,
wari saklös, oc then swari sakum som til ær leeth.
XVIII.
Nempner man sina hemuld, win oc witne, oc komber them ey fram j lagha
stempnodaga som nw ær sagth, tha wil han forfaldz witne bæra, tha æru
tesse lagha forfal: eth ær thet æn han j sotta sæng ligger, annat æn
han j rikesens tienist ær, tridia æn han maa ey koma for sinom owinom,
fierda æn han hawer eldh högre æn haua torff, fæmpta æn han kan
wthrikis wara farin; tha scal han thet wita meth twem boolfastom mannom
æn han til nokra tessa forfalla gripa kan. Komber han hemols manne
fram, tha waarde han baadhe leedho oc liufuo, oc then wari saklös fraan
sik gither leeth.
XIX.
Gjther han sinom hemuls manne ey fore komit, tha scal han sinom win oc
witnom fore koma; sidhan æghir winen sælan fore koma. Komber han fore,
tha ær winen saklös; gither han ey sælan fore kommit, tha ægher winen
wita ath han war wiin at thy köpe; thet sculu witnis men swæria meth
enom sinom ede, ath han war wiin oc the waaro withnismen, bidhner a
beggia thera wegna; lathe tha wth thet clandat ær fore honom oc wari
saklös, oc winen gelde honom aater meth fullom geldom swa mykit thet
wært war som han wingat hafde.
XX.
Nu dyl winen, sighir sik ey wingat haua, gither tha then som köpte fylt
sin köpwitne meth twem bolfastom mannom som widher thera köp waaro,
gaange tha XII manna edh; bidhi sik swa gudh hullan ath thu wast wiin
ath tessom heste, eller hwaria handa thet helzt ær, tha jak han köpte,
oc tesse waaro witnismen til, oc thy æghir thu mik hemulth halda eller
fult fore gelda. Orkar han witnom oc fyller then edhin, lathe wth thet
clandat war oc wari saklös, oc gelde honom aather fullom geldom thet
han wingat haffde.
XXI.
Nu æru ey witne til som widh köpit waaro oc winen sculde til ath binda,
æghe tha winen witzord dylia meth XII manna edhe ath iak war aldre win
ath thy köpe, oc thy ægher iak tik j enge hemwld standa; ganger han
then edhin, wari saklös, oc then som ey gath fraan sik leeth, gange
tiufft jn til hans, oc gifui wth thet clandat ær, oc a XL marc. Ær thet
minna æn halff mark wært, gaange ath sama leetznom, oc böte som för ær
sagt j tolkom tiufftom. Vædhsætning scal man meh tholigom sama leetznom
fraan sik leedha.
XXII.
Sjgher then som clandas fore ath han haffuir thet leegt eller laane
takit aff nokrom manne eller quinno, tha scal thet j tak koma; komber
then som hemula sik til, sighir sik ægha oc honom lænt haua eller
leegho saalt, tha haui then byrde sik a bak taker; ganghe tha leetzn jn
til hans, oc then wari saklös fraan sik leedhe. Nw sigher then som til
ær leeth aldre thet ægha oc aldre honom lænt haua eller leegho saalt,
ligge thet til heredznempd.
XXIII.
Nu tags alt saman tiufuer oc tiufnader, tha ægher then som tiufuen togh
alt thet tiufuen aatte ther meth sik som hans eghit war, oc hin taki
siith aather wtan penninga som mist haffde.
XXIIII.
Nu stiel man j kirkio eller kirkio gaarde aff andhrom, eller aff samu
kirkio henna gotz eller thet j henna wærio ær, eller bryter kirkio;
warder han bar a takin, haffui ey ther mera fridh æn annars stadz ther
man meth tiufft takin warder, oc laghbindes til sina sak, oc taki
tiuffs ræth som han skyldat hauer, hwaria sak epter sinom brutom. Ær
rætter maalsegende fore, raade sinom tiuff; ær ey han til, raadhen tha
kirkio wærianda oc soknamen.
XXV.
Stiel man j annars trægarde æpple eller andra frukt, komber bonden
eller hans hion oc taka han ther widh, taki aff honom clæde eller annwr
tingh til widhermæles; gither han thet pröfuath meth tweggia manna
withnom, tha böte hin III mark oc aather scadan, oc komi ey dwli widh.
§.1. Komber draap, saar eller blodwite thera mellan, wari thet twegilt
then faar som ægandenom tilhöre, oc alt ogilt hin faar som tilkom.
XXVI.
Hugger man apald nidhir eller annor bærande træ j trægard annars, böte
III mark; bryter han green aff bærande træ, böte VI öra om han warder
takin widher meth witnom. Nw wændis thet til hans, dyli meth XII manna
ede, eller böte som för ær sagt.
XXVII.
Nu ganger man j annars yrta gaard eller kaalgard, stiel löka, yrter
eller kaal, warder takin widher, böte III marker oc ather scadan;
warder han ey taken widher, dyli meth XII manna ede. §.1. Stiel man
ærter, roffuor eller bönor, warder takin widh, böte fore lass eller
fore baatzfarm eller fore kliff försl III mark til treskiptis; fore
byrde maalsegendenom eensampnom VI öra, vithis thet honom, dyli meth
XII manna edhe, eller böte som sagt ær.
XXVIII.
Nu stiel man hwmbla w humbla gaardom, j öyom, skæriom eller hwar helzt
han wæxer, warder takin widher, binde han oc före till tingh, oc late
döma til liff laatz, hwdh ath mista eller limi, epter thy som saken ær
til. Vendhes thet til hans, dyli epter thy som saken giffs, eller böthe
som för ær sagth.
XXIX.
Stiæl man aff androm fiska aff nætiom, mierdom, krokom, eller aff
androm fisketolom, warder takin widher, böte III mark. Stiel han næt
eller fisketol, stande tiufs ræth fore, epter thy som thet ær wærth.
XXX.
Gifuer man androm sak fore bodræt, dyli meth XII manna edhe, eller böte thre marker.
XXXI.
Hwar som man faar laghlica takit sin tiuff, tha scal han anwaardas
konungs lænsmanne; slæpper han honom, swari tolka sak fore som bonde
sculde swara.
XXXII.
Huar som findh hitter a wægh eller wtan wægh, hwat fynd thet helzt ær,
han æger hona lysa a wæghenom wte fore wæghfaranda mannom the honom
fölgia eller möta; æru ey the til, tha lyse j næsta by oc fore sinne
sokn oc heredz tinge och landztinge. Komber then mist hauer för æn lyst
ær, oc sigher til merke oc san iertekne, tha swæri til sin meth twem
mannom sielfuir tridi, oc taki siit ather wtan lösn; komber ey then
epter som widher kennis jnnan nath oc aar, taki konungen twa luti oc
tridiungh then som hitte.
XXXIII.
Nu kan then som hitte witne haua ath han laghlica lyst hauer, tha swæri
then til sin som tappat hauer meth twem mannom sieluer han tridi, oc
taki siit aater, oc tridiung aff fyndh then som hitte, epter thy som
metzmen sigia, æ hwat findh ær bætre eller wærre. §.1. Griper man til
lysninga witna oc felz ath them, tha böte oc tiuffuer hethe, hwaria
boot epter sinom brutom.
XXXIIII.
Nu hitter man findh wtan heredz, tha scal man hona föra til næsta by oc
nider sætia oc lysa lata, fore thy ath engen findh maa aff hærade föras
thy som hon war funnen j, för æn wte ær nath oc aar, eller rætter
æghande epter komber.
XXXV.
Nu hitter man manz fææ, hæst taman eller skiwt, eller taman wxa, ko,
far, geet, eller thet som nytia fææ ær, thet ægher ægenden til sin
swæria meth twem mannom sieluir tridi, oc taki sidan sith aather wtan
lösn, oc hin göri sik wrtiufua meth lysninga witnom. §.1. Mædh heste,
horse, wxa maa man yrkia oc andra sina tarfuer göra, oc sin ærande meth
fara jnnan heradh oc ey wtan, sidan laghlyst ær a tinge oc lagha doma
til takne, ath saklöso til thes rætter æghande komber. Hwar som yrker
meth thy eller nokra sina tarfuer gör för æn laghlyst ær, böthe thre
mark.
XXXVI.
Hitter man strandwrak j salto watne eller fersko, ther rætter æghande
ær ey nær eller hans budh, oc weet ey hwart hans ær kommit; lyser han
laghlica, tha æghir han tridiung som hitte, oc æghanden twa luti;
komber then som mist hauir meth sannom jerteeknom oc tueggia manna
witnom, taki siit ather; komber han ey jnnan nath oc aar, tha taki
konnunger twa luti. §.1. Hitter man butn findh oc lyser laghlica, tha
æghir han halua findh; komber engen then som widerkænnis laglica som
för ær sagt, tha æghe konunger halfft widh han.
XXXVII.
Alla stadi man find hitter, tha scal han sik wrtiufua göra först meth
lysninga witnom, oc sidan swæri then til sin som mist hauir meth twem
mannom sieluir tridi, oc taki swa siith aathir. §.1. Alle the godze
hielpa wndan elde eller aff siö eller fore hær, wari man swa myklo
bætre, oc taki swa mykit aff thy godze som æghenden wil honom wnna.
XXXVIII.
Nu taker noker man wtan laan eller leego hest eller annars manz skiut,
aaker eller ridher eller gör nokra handa auerkan meth thy han takit
hauer; komber rætter ægende epter oc faangar alt saman, tha æghir han
til ting föras, oc haui sidan waald huat han wil helder winna han til
tiufs eller til raansman epter thy som lagh sigia. Amen.
_______________
Additamenta.
A.
Nw kwnna malmberg finnas, æ hwat malmberg thet helst er, j landz eller
hæradz almeninghiom eller j konungx vpsalödom, the skulo höra konunge
enskildh til; ffinnas the j frælssis ægadhelum, bruke then malm ssom
æghadela ægher, hwat han sielffuer wil eller androm leghia latha, sælia
eller giffua, och göre swa thiænist ther aff som andhro frelses goze
sino. Finna the j skatta jordh, brwke then ssom ægher om han kan, och
göre konunge skat ther aff; orkar han ey, tå ær konunger nest ath lössa
them medh vpsala ödwm eller andhro crono godze, æ swa ath bondhen
haffuj lika for sit badhe jordh och malm.
B.
1.
Nw tager man harffuo annars å hans åker vthe, och harffwar mäder om
dag, förir han hona åtir å sama stad som han hona togh, wari saklös.
Tager han vr thinne, böte före IIII peninga, och swå före hwan in till
then nyonde; tager han bort then nyonde, böte III öra, och swå mykitt
före harff, om han hona ey åther säther å sama dykeren som han hona
togh; ey warder the boot meera.
2.
Nw torff man sina harffwo öffwer åker köra som är vpgangz åker, thå
skall han haffua harffwa kelkia; haffwer han ey harffwa kälkia, thå
böte åtir spilnadin han med harffuo giorde, och åå sex öra.
3.
Nw warder mans hunder galin, thå skall han thet lysa wid kirkio fore
grannom och någrannom, och ther näst å tinge. Gör han nokrom skada förr
han laglyst är, antinge åå folk eller fää, thet skal han åtir gelda som
hundin åtte. Bither han sidhan laglyst är, thå äger han thet ey åtir
gelda vtan wari saklös. Kan han hunden nider slå med första sinn, thå
är thet wäl; lather han honom lenger liffwa eller slippa onepstan, om
han gither honom näpst och wil ey, och kan thet til honom pröffuas med
skälom, thå gälle åther allan skadhan han gör. Will honom nokor
therföre skylla, wäri sigh med VI mannom å tinge, att han honom ey
släpte med wilia, och ey thet med honom wiste; gither han edhin gångit,
wari saklös; gither han ey, böte som före sigx.
4.
Nw will bondans hynda med hundom löpa eller fölias, fara hunda epter
henne, thå skall bonde hona inne täppa med hunde i IX nättir; gör han
ey thet, och lather hona löpa löös med hundom, och bijtas hunda i hiäl,
och wada nyd säd, eller bijta folk eller fänad, eller hwaria handa thet
hälst är the scada å göra, thet skal han altt åter giffua som hyndana
åger; biiter han sidan laghhäffdat är, och war inne häfftat som för
sighx, wari saklös.
5.
Nw haffuer biur sitt bool som bonde; hwar som dräpir biur eller bryter
hans hws, böte XL mark färugilla till treskifftis, och målsäganden åtir
skadan och diwritt. Tager man diwritt i almenningia, wari saklös, och
beholle then diwr som toogh.
6.
Åårom effter Gudz byrd 1407, S: Katherina dag, stadhgade oc stadfeste
then erlige konung Erich Månsson och altt riksens rådh församblatt i
Stocholm, att then man som gör flock eller sampnat på fogten,
häradzhöffdinge, eller å the XII men som samma åår i nempdenne äro,
eller och en thera, innan tingz stad eller vtan, miste liff än thå att
ey komber gerning i, drååp, såår eller bloduite, blonader, kledereeff
heller hwssbrott, än till äro VI manna vitne, eller wäri sig med XII
manna ede. Gör han dråp, såår eller blodwiite, blonat, klädereeff eller
hwssbrott, miste liiff och godz, Konung tagi godzett, och målsägande
liiffuett, än till äro VI manna witne; och alle the med äro i flock och
samnatt med sama wilia, stånde sama rätt, eller wäri sich med XII manna
ede. Teslikest ware med alle the thöm hysa, herberga, eller wäria
wille, och skall gånga offwer thöm konungz hempd och wredhe.
7.
Nw stiäll man korn aff åkre, och stiäll thet vndan gudz låse, och bär
medh sich byrdo i ladho eller i skoge och trysker, eller stybber ax aff
halme i åkrom eller aff nekom, hwilkitt han heller gör, han som tolkitt
gör, thå heter han agnabaker. Warder han ther widher takin och åå tinge
lagliga till wnnen, medh färskom gerningom, eller annor lundh medh
witnom till hans leeth, thåå haffwer han forgiortt liiffwe sino och
eghn.
C.
1.
Huilken man eller kona kallar eller förkastar androm oquendes ord, som
ähr tiufuer, mordare, röfuare, kettare, horenszon, trulkarl, horkonna,
moordherska, ketterska eller trulkonna, eller annat huadh som
obequembligit ähr, warder han eller hon ter till wunnen medh skäligom
wittnom, böte 9 mark för leppegeldet, och slå sigh sielf för munnen,
ehuadh tett ähr man eller quinna, och seya att te lugo, och gange
baaklenges af tingzstugu, och suara sedan huarken till Lag och rätt.
Wittes tett någrom och ähr ey åtagin wedher, werie sig medh 6 manne
eedhe, eller böte som förr ähr sagt 9 mark för leppegeldet.
2.
Huilken som belägrar eens nykelpijga, som är betrodd att bära
husbondens och matmoders nyklar till maat, ööl, kläder, peninger och
annadh som husbonden och matmoder vill hafwa förwarat, tå straffas
terfhöre som wppenbara tiuf, om the tiena bådhe i gården, vtan
husbonden honom benådhe vill.
D.
1.
Nw will konungen iord sina sälia, tå skall han frändom sinom the iord
åter biwda, så hann som bonde, sälia och opbiwda och lagstånndna nath
och åhr frå sigh göra med skafft och skäll, och sielffwer sith breff
ther å giffwa. Nw will konunger sin iord wädsättia, thå wari thet i
samma lagh som förestår; thå skall hann hona återlösa för sådana
peningar som hann henne borgade.
2.
Huilcken som sönderslår eller hugger annars mans bohagh medh föracht,
som är bååth, nooth, nääth, miärdre, wagn, släda, eller hwariohanda i
bondans boo thet helst wara kan, thet kallas nidingzwärck; är thet tre
march wärdt, och thet kan pröffuas thill någon medh fwllom skälom, och
medh tweggia manna witne tillwunnen, böta åter skaaden och å 40: march
till treskiptis; wiitis thet honom och är ey baar å tagin, dyli medh
12: manna eede, eller böta som sagt är. Är thet tuå marck wärdt eller
mindre än thre march, böta 30: march thill treskiptis, eller wäria sigh
medh 12: manna eede. Är thet 12 öra wärdt eller mindre än tuå march,
böta 20 march thill treskifftis, eller wäria sigh medh 12: manna eede.
Är thet en march wärdt, böta åter skaden och å :10: marc till
treskifftis, eller dyli medh .6. manna eede. Är thet halff march wärth,
böta åter skaaden och å .5. march till treskiptis, eller dyli medh .6.
manna eede. Är thet .2. öra wärt, böta åter skaaden och å .3. march
thill treskiptis, eller wäria sigh sielfftridie. Är thet öris wärth,
böta åter skaden och å 12. öra thill treskiptis, eller wäria sigh
sielff annar. Är thet .1/2. öris wärth, böta åter skaden och å .6. öra,
eller dyli medh sielff sins eede. Er thet någor som ey orckar botom,
gonga till arbetis för konungen, åhr för marck huario, eller böta som
för ähr sagt.
3.
Nu kan en granna så girugh och illa thill sinnis wara, at han faar i
skoghen, märcker, hugger och blecker eller barckar, dödwidh trää eller
timber, och går ther ifrå, komer sedan annan granna effter i samma
stadh, hugga frith, ty ingen må meera ägna sigh än han kan wthugga medh
rooth och thålle, och sedan hemföra.
E.
Alla städes ther som skall öffwer rättas med brånd, tå skall huar bonde
föra itt lasz wedh till bålidtt, och hugga wppå sin egen skoog, wid
sina tre march.
F.
Bedriffuer någor kätteri med moder sina, eller syster sina, eller med
stiuffmoder sina, eller både med moderenn och dotterrenn, eller med tuå
systrar, eller faderenn och sonnenn med ena quinno wettandes, eller
annat thet som gud i sinn lagh haffuer förbuditt; the som så göra,
skola i båle brännas. Om frändsämio spiälld, som är innan tredie och
fiärda ledh, thet som högmåls ärande ähr, haffua föruärckatt liff;
wnnas them leffua, tå böta konungenom och ey biscopenom.
G.
Nw låckkar man fästa piiga annars mans lagliga fästa, och legrar henna,
thet skal wara så gilth som han hoor giordt hade medh gipta kona; ther
bötas förre 40: mark och 6: mark biscopen för första resona. Nw kan
thet så hända, ath fästaman lägrar fästa piiga sina, och rådher henna
medh barne, och wiggias sedan medh bruda skrwdh, krandtz, eller krona,
warder thet öppenbarth, och medh quinna reckningh till leedh, tå skal
fästaman for kronabruth böte 40: mark kyrckione, konunge, och härrade,
och eth halft lispundt wax kyrckione, och komma ingen dylia widder, thi
Gudh will ächteskapet skal wara reenth och obesmittath.
H.
1.
Nw then bonda som aff flötter aff godtzett, haffuer han fwnneth iärn
spieldh för sigh, tå skall han låtha thett obetalat effter sigh;
haffuer han och spieldh förbrändt som för honom war, tå skall han
giffua så godh igen som han thet togh. Finner man inthett spieldh för
sigh, och läther han iärnspieldt y wgnen ind mura, tå skall thett
bliffua quarth widh hemmaneth, och åboen skall betalat effter mätzmanna
ordom. Finner man dörra lååsz för sigh, tå skall han låtha så monga
effter sigh, och eth aff sina egna; finner han inthet för sigh, tå
skall han låtha tuå låsa effter sigh, ith för wisterhusith, och andra
för spannemålz huseth. Finner bonde bordh för siigh, tå skall han låtha
them qwar effter siigh; finner han ingen för sigh, tå betre medh ith
bordh för än han aff drager.
2.
Huilcken som til ägnar annan thett som heder eller ära åtgälder, och
then hårth på ståår, will beuijsa, och doch thett icke kan giöra,
stånda samma rätth straff och peen som then annan burdth hade att
skulle offuer ghå, hwar som till sådant warder öffuer wunnen. Menn huar
thett kommer wtaff bråth och hastugtt moodhe, och thett huarcken besthå
eller beuisa kan, skall han tå begera wenskap igen, och wthi huars mans
åsyn och åhöra bekenna thett att han icke rätth sagth haffuer, och
öppenbarliga giöra then annars wrsegnn.
I.
Nw kan så skie som Gudh förbiudhe, at nagon man eller quinna kommer så
diupt i syndh medh sådana skam och lasth att bedriffua, at fadren
belägrar dotter sina, eller sonen moder sina, eller broder syster sina,
eller ty ena syskionebarnet belegrar thy andro, huilchen thera thet
giör, tå ähre the ey wärde å iordhene leffua eller gånga, wthan skole
wthi bale brinna; ty såsom schriffuit stånder i Gudz beschriffne lagh,
at the ähre forbannade, och iorden som the wppå gå, ty bör tolka ey
liiff sitt beholla. Nw tagher man lösn för them, tå skola the iernslåås
och aff biskope skrifft taga, och sedhan ståndhe wtöffuer thett landett
och biskops sticht, ther te wthi boo, för hwario kyrkio döör och slytha
riis.
K.
1.
Nw treskas bonnde widh sinaa rätta wthgärder, som honum äro opålagde
och honum bör att wthgöre, såsom ähr skatt, affradtt, fodringh, gärdh,
saaköra, laghmans eller häradzhöffdinngz pänningar, förslo, eller och
hwario hannde crononesz wthlagor, thett hälst ähr eller wara kann;
thenn såå gör, tåå mätes wth aff honum twå pänningar för enn för hanns
wthskylder, och 3 mark för treskone, och mätes wth thett ena med thett
anndra som nu är sagtt.
2.
Huar som annars timber, klöffwar, fiölar eller tegell widh borttager
eller hwadh thett helst ähr, vtann äganndens loff, böte för ett stycke
ena mark, så och för annatt och tridie, till treskiftes, änn till ähre
tweggia manna withne, eller wärrie sigh mädh sielff sinns eedhe. Tagher
hann mera bort böte för 3 mark till treeskifftes som för ähr sagdt, och
wari vrtiuffwer. Warder thett honum with, wärrie sigh mädh 6 mannom;
fäls hann åth eedhenom, och orkar ey botum, gånge till arffwoodes för
brwtt sinn, och miste hwdhena. Samma laagh wari och om thet thenn
androm wither, och wärria sigh för 6 marka saak mädh tweggia manna
eedhe; fäls hann åth eedhenom och orkar ey bothum, gånge till
arffwodes. Samma laagh wari om målsäganndenn, änn hann orkar ey
wederbinnda, och orkar ey bothum.
L.
Stiäll öffuermagi fullan tiuffnadt eller mindre, tå wari thet fierding
aff mogande mans boott, huadt thet är mer eller mindre tiufftt. Ey må
offuermagi liff för tiuffnat eller dråp låtta.
M.
Dræper oxe man eller qwinna, eller hwad fæ thet helzt är eller wara
kan, som man eller qwinna lyuther död aff; thå skal thet fä stenas
eller brennas, och then som thet fää åtte wara frij for ogerningen,
wtan thet kann med skälom pröffuas in til hans, at han sådana födde som
ötemt war och wille skada giora, och han icke wille thet åtwara, thå
skall thet fä stenas, och mannen döö. Kan han til lösn komma, thå skall
han sit liff lösa som han sielffuer dråpit giort haffuer. Såå skal och
skie hwar barn, dreng eller annor hion i sadana måtto drepne warda.
N.
Klandas nogot thet aff bondans kona köpt är, thå gör then seg vrtiuffua
som köpt haffuer med köp vitnom, och haffue forverkat peninger sinom oc
med 3 mark.
O.
1.
Om husa flyttning och sälningh.
Jngen dierfues till at sälia the hus af the iord som the ära bygde opå;
ho thet giör, böthe 40 mark konungen och iordegandenom, och husen åther
på tompthen igen.
2.
Om leegho boskap.
Leegho booskap bör man wårda för wargh, för kiärr, för suult, och för annan booskap.
P.
Hwar en gift man ligger ner en gift hwstrw eller piga, och warder der
med beslagenn med fuld god skäl oc witne, then thet gör, straffas till
liffwet vtan all nåde; oc then som belägrär en gifft mans hustrw wari
lag samma.
_______________
|

|